Tack för att jag fick skriva av mig och tack för att ni läste det. Jag hade ett behov av att får det ur mig, en del av det i alla fall. Jag vet att detta är svårt och att vissa tycker att det är fel, ni vet - de som är av annan åsikt angående flyktingar. Men det vill inte jag diskutera nu, utan jag följde den inre rösten. Och min röst sa så: Hjälp dem som behöver hjälp. Dessutom - jag älskar Grekland, grekerna och är tacksam för allt det som jag har fått under mina resor så jag ville dela bördan, hur skall de orka ta hand om alla? Hälften av flyktingarna kommer via Lesvos nu... Så detta var för flyktingarna, för grekerna och lite pga min egen "skuld", känslan att jag har det så bra, jag måste dela med mig - det är anständigt. Och det är så jag är uppfostrad av min fattiga mamma som hjälpte andra som hade det ännu sämre.
En bild jag skulle vilja del med er - Elin Sandow skrev så här om den:"Glädjen och lättnaden hos många flyktingar när de sätter fötterna på grekisk mark är minst sagt rörande. Volontärerna här på Lesbos gör ett fantastiskt jobb när de välkomnar dem på stranden. Idag fick lilla Negin den babybjörn som jag burit mina barn i. Förhoppningsvis gör det familjens fortsatta resa genom Europa lite lättare. Tror att det är meningen att vi människor ska hjälpa varandra, då mår vi som bäst!"
Denna bild får mig att bli lite fuktig i ögat. Det säger allt.
