Jobbar ofta till sent in på natten, så ock i natt, och har - igen - gjort det stora misstaget att läsa kommentarer om flyktingkrisen på Aftonbladet. Varför gör jag det
Så jag var tvungen att gå in på din tråd - även om timmen är sen - för att hitta värme, vänlighet, sol, kärlek, en härlig berättare som du och titta på dina vackra, vackra bilder. Så nu känns det bättre...
Första gången jag var i Grekland - mer eller mindre för att syrran behövde ett resesällskap - kroknade jag på dag fem och hatade alla gränder, grekisk musik, konstig mat och värme. Jag ville bara hem. Till mitt försvar kan jag säga att vi hade anmält oss på alldeles för många flock-runturer med sura svenskar och jag hade inte sovit vettigt på hela resan. Vi satt mitt i ett påtvingat sällskap i Samos stad och då visste jag att jag aldrig mer ville åka till Grekland. Dagen efter var näst sista dagen på resan och då förstod jag - äntligen tillbaka på min strand i älskade Pythagorion - att det nog var lite sorgligt att åka hem - trots allt. Typ: Mycket. Men det var inte förrän jag kom hem - och som jag skrev till dig tidigare när du var lite mätt - som jag insåg "vad det var värt" egentligen. Hoppas du förstår vad jag menar?! Efter ett par dagar i egen säng och lite tv så skrek själen efter att få åka tillbaka.
Massor med resor senare fyller jag själen med Grekland varje sekund jag är där - för nu vet jag vad det verkligen är värt, och jag beundrar dig som åkt utan sällskap. Ett stort tack för att jag fick följa med!!! Alla bilder och berättelser har varit balsam för en själen här hemma. Särskilt med skruttiga knän. Jag är bara (????
) 51 men vägrar ge upp resorna. Tack för din reseskildring och tack för att du hejar på hotell Anna i Pythagorion. Go tur hem, som vi som åker från Kastrup brukar höra. Hoppas vi krockar på Samos, även om det inte lär bli i en vandringsled
