Citat:
Ursprungligen postat av Monica P
Utan att vara speciellt intresserad av religion tycker jag att det är fint att bevara traditioner, även icke-religiösa sådana. Den ortodoxa kyrkan har lyckats med att behålla sina ceremonier i oerhört många år. Ett folk som i likhet med grekerna lämnat sitt land i hundratusental har haft ceremonierna som en gemensam kunskap, en länk tillbaka till mormors tid, en nostalgi kan man väl också säga.
Har vi nordbor något liknande? Kräftfiske? Älgjakt? Midsommarfirande? Sommarstugelängtan? Julskinka?
|
Visst har ceremonier sin betydelse även här i det sekulariserade Sverige.
Tänker t.ex på Estoniakatastrofen som drabbade många bl.a här i Uppsala väldigt hårt. Då samlades vi gång på gång i Uppsala Domkyrka för tröst och för att dela det som var tungt med varandra. Ceremonier fungerar sammanhållande många gånger, särskilt i tider av kris eller katastrof. Den förfärliga tsunamin på annandagen 2004 var en annan sådan kris då svenska kyrkan faktiskt fick en väldigt central roll trots sekulariseringen. Tycker det är intressant. Tror traditionella ceremonier kan inge både trygghet och glädje. De fungerar som något välbekant, en ram för hur det alltid varit och i det ligger en trygghet oavsett om de (eller man själv) är religiösa eller inte. Detta då, trots att jag är agnostiker. Men även mer lättsamma ceremonier och traditioner har naturligtvis sitt syfte att fylla för många (fast för egen del är jag nog rätt otraditionell just i de sammanhangen.)
(Ber Arne och Birgitta om ursäkt för den lilla avstickaren från vinterresan i tråden.)