Detta är lilla Elenie! Jag hade henne som kattunge 14 dagar förra året. Hiskelig ögoninflammation hade hon då och hon och hennes tre syskon fick ögon tvätt av mig minst 6 gånger per dag. De var vilda men vande sig snabbt. Till och med mamma katt fick förtroende. Så stort förtroende att hon en mörk kväll anförtrodde mig barnen medans hon gick på utflykt. Hanar är kända för att döda ungar så jag fick vakta minsann. Kärt jobb dock.
2014 var hon så här liten, ihop med sin syster
Närbild på lilla damen
Å på syrran
I 2015 när vi var där fanns Elenie kvar. De andra tre syskonen var flyttade till Pefkos och kattstället där. De var för keliga för att kunna ha på hotellet. Elenie hade ungar så hon fick stanna då.
Jag vill inte på nått sätt skryta men hon kände igen mig. Hon spatserade fram till vår balkong (bor i gräsnivå) och hälsade på mig med hög svans, buffningar och spinnande.
Lite senare lämnade hon frukostserveringen i baren för att komma till min solstol och kela. Kela kela kela. Allt har jag på film. När vi skulle lämna James Hotel och åka hem, fick Fabiola mata Elenie med bacon för att hon inte skulle följa efter. Jag grät, behöver jag säga det? Min lilla tjej! Jag lämnade 70 euro till min vän för att ge till mannen som matar katterna på vintern, bara till mat till Elenie och Tinyboy (som också bor på James). Jag hoppas innerligt att jag får träffa henne i år. Väntar på att min vän ska återgå till jobbet i receptionen och sedan rapportera till mig hur Elenie har det.
Som ni förstår fick hjärnan verkligen jobba för att få hjärtat att förstå att hon inte skulle kunna följa med hem. Fyra katter hemma, varav två sköldpaddor som Elenie, det skulle nog bli en för mycket.