[Bluesea]

Det här hände också på Corfu, denna gång innan Erik. Till saken hörde att jag några månader tidigare hade försökt hoppa över ett staket som var två dm högt. Just ordet ”försökt” är det centrala, eftersom jag skändligen misslyckades och for rätt ner i trottoaren med framtänderna före. Detta medförde raskt två stifttänder.

I alla fall, en dag på Corfu åkte vi till den fantastiska stranden Myrtiotissa, och tillbringade dagen bland nudister och vattenfall. Just när vi hade det som skönast, kände jag att min ena stifttand vackert följde med när jag tog en tugga på en vattenmelon. Det var bara att slänga sig på hyrmopparna och dra in till stan. Efter många om och men hittade vi en tandläkare, och vi gick in. Först såg vi en medelålders man som satt och filade på ett berg av löständer, förmodligen för att få dem att passa sina ägare bättre. Självklart rökta han under tiden. Sedan kom tandläkaren själv som såg ut som den förste mannens pappa. Behöver jag nämna att även han rökte?

Han satte mig ner i stolen, tog ut tanden med en onödigt nikotingul hand, tog ett djupt bloss på cigaretten och tittade mig i munnen. ”Hmmm”, sade han medan andades ut. Här kan vi prata om passiv rökning. Sedan tog han fram två dammiga glasflaskor och hällde en dutt från varje ner på en lindrigt ren glasskiva. Därefter tog han fram en glasstav, gjorde ren den genom att dra den genom armbågsvecket och började röra runt. När han var nöjd, satte han fast en gigantisk borr, marginellt mindre än en vanlig degkrok, i en remdriven maskin från artonhundrakallt och bad mig gapa stort. Kallsvetten rann friskt efter ryggraden, men vad skulle jag göra? Maskinen startade med ett skramlande, och han fyllde degkroken med gägget han hade blandat till. Med två fingrar lyfte han på överläppen och körde sedan med den andra handen in den roterande degkroken i hålet efter stifttanden. Mina tår krökte sig omedelbart, men jag var stadigt fasthållen i stolen.

Efter vad som verkade vara en evighet tog han äntligen bort borren och bad mig vänta en minut. Han tog då min stifttand och gick bort till mannen som satt och filade löständer. Denne tog tanden, hämtade en av filarna som låg på bordet och filade lite på stiftet. Sedan kom tandläkaren tillbaka och tryckte resolut upp tanden i det nu igenfyllda hålet. Sedan satte han dit sin tumme och höll fast tanden i en minut. Sedan sade han ”Endaxi” och plockade av mig motsvarande 75:-. Sällan har jag haft ett sådant behov av en kall öl som efter den behandlingen. Tanden satt sedan som berget, och min tandläkare fick sig ett gott skratt när jag sedermera berättade om äventyret.

Bluesea