Arne är ganska envis ibland, men inte ofta. Ska han uppsöka läkaren är det nära nog döden. Uppsöka sjukhus? Då får nog ambulansen komma och hämta honom. Nu blev det Express Scopelitis. Nu fattar väl alla varför färjan kallas Småcykladernas livrem?
Tidigt i morse körde Nikos ner Arne till läkaren. Efter undersökning bestämde hon att Arne måste till Naxos. Det blev abrupt. Skopan skulle komma för vidare färd mot Naxos 20 minuter senare. Nikos kom upp och hämtade Arnes lilla väska och mig. I ett huj fixade Nikos färjebiljett. I nattlinne och tofflor vinkade jag av honom när han på vinglande ben äntrade färjan. "Jag tar en taxi till sjukhuset och sen till apoteket. Går det snabbt tar jag vändande färja tillbaks". Så blev det inte, han fick vänta länge i väntsalen innan han fick träffa en läkare.
Innan avresa upptäckte Arne att mobilens batteri var på upphällningen. Ingen laddare medtagen. Så det enda meddelande jag har fått från honom är att han sitter i väntsalen. Detta var när färjan skulle avgå från Naxos.
Ni måste förstå min oro dom kommande timmarna. Varför åkte jag inte med i nattlinne och tofflor? Vad händer med honom? Orkar han med allt?
Men vid 6-tiden dök det upp ett mail från Effie och Vaggelis på hotel Agios Prokopis: Arne ligger och sover/vilar på ett rum hos oss.
Kanske har han denna bild när han vaknar upp imorgon? OBS detta är en gammal bild.
Så nu har jag ätit middag ensam för första gången på minst 15 år. Det känns konstigt. Så nu hoppas jag farbror doktorn har hjälpt Arne. Eller ska jag säga tant doktorn, för det var en hon på Iraklia.
Fortsättning följer.
Birgitta.