Under flera år trodde jag, att jag skulle trivas bäst med de gröna öarna, så det blev Korfu, Kreta (den grönare västra sidan), Poros, Egina, Lefkas, den gröna Parga på fastlandet och Samos. Kanske berodde det på att av det karga hade jag fått en rejäl portion av då jag fjällvandrade i Norrbottens län härhemma. Ett par år sedan reste vi till Kalymnos, och plötsligt förstod jag att det karga landskapet inte störde mig det minsta, eftersom det var andra saker som var ännu viktigare. Möten med människor med ett stort hjärta, maten, musiken... det finner jag nog överallt i Grekland tror jag.
/Ivi
2 (TVÅ) dagar kvar
