[Fältjäntan]

24.5
Det blev en vandringsdag till. Strax efter 10 tog vi bussen till Kato Stalos. Vi följde vägen upp mot gamla Stalos och sedan vidare till en by som heter Kirtomades. Det var väl ca 6 km upp dit. Varmt och soligt så vi stannade vid en liten taverna. Dom kunde bara erbjuda sallad, så det blev en greksallad och en öl. När vi ätit kom en liten tjej i 4-årsåldern fram till vårat bord. Hon var väldigt intresserad av våra solglasögon som gick att fälla upp och ner. Hon ville sitta i mitt knä. Lite svårt med språket, men jag kunde i alla fall fråga vad hon hette och hon svarade "Neka", tror jag. När vi skulle gå frågade hon "pou pas" (vart ska du gå).
Vi vandrade genom oändliga apelsinodlingar, där träden dignade av mogna frukter ocoh skörden pågick för fullt.
Efter ca 11 km var vi tillbaka i Kato Stalos igen, tog en fika och vilade benen i skuggan med utsikt över stranden och havet. Vi traskade vidare mellan alla hotell och souvernirbutiker till Agia Marina och hotell Seagull. Min dåvarande man och jag firade våra 50-årsdagar där med barn och goda vänner 1996. Han gick bort 2 år senare. 1999 på hösten var jag och Stickan, min nya kärlek där på besök. Och jag vet inte vad det är med greker, dom måste ha ett otroligt minne för personer, för han kände igen mig och att jag hade varit där med min familj. Och självklart kände han igen mig även den här gången, 6 år senare!!! Otroligt. Vi fick en trevlig pratstund om gamla minnen och vad vi hade gjort under våra 3 veckor på Kreta.
Så tog vi bussen tillbaka till Chania igen. Det var över 30 grader varmt och vi hade gått över en mil! Blåsor på hälarna igen, mina fötter vänjer sig aldrig.