Jag har inte varit inne på forumet på mycket länge men så plötsligt så hände det.
Då såg jag detta inlägg som fick mig att minnas något som jag skrev 2007. Nu kan man säkert länka dit men då jag inte vet hur man gör så klipper jag ut och klistrar in.
Detta är historien om Evdokia Passa och hennes förmåga att skapa en Wow upplevelse och få en gäst att känna sig omhändertagen, ompysslad och nästan som i paradiset.
Ja paradiset är inte en så dum liknelse då Evdokias restaurang, Harrys Garden ligger just i en trädgård, en av de få ”riktiga” trädgårdarna på Kalymnos dvs. en oas med träd, blommor, grönsaker, fruktträd och mycket mer. Det är svårt att beskriva, men denna plats måste bara upplevas, den är så unik, inte bara på Kalymnos, utan i ett betydligt större perspektiv, en trädgård värt en resa dvs. en resa till Kalymnos enbart för denna plats skull. Lite intresse för trädgårdar måste man ju självfallet ha men jag tror nog att den helt vanlige besökaren får en stor upplevelse. Det är just här som hon driver sin restaurang, så miljön kan inte bli bättre.
Då detta ställe ligger i Emborios så blir det just en resa som måste planeras, så en kväll i juli 2007 närmare bestämt den 19 juli tog vi våra bilar och körde norrut. Bara resan från Plati Yialos till Emborios är en upplevelse i sig. Det går ju ganska snabbt att ta sig genom Elies, Kamari, Myrties, Masouri och Armeos men just här börjar landskapet öppna sig och bergen blir än mer påtagliga och det känns så härligt.
Det är en ljummen kväll, en så där 30 grader varmt och vi skall ta oss ett kvällsdopp i Emboriosbukten när vi kommer fram. När vägen svänger 90 grader i Kasteli kan vi se Emborios på andra sidan viken, bortanför ön Kalvaros men vi får ju följa vägen och den går just nu rakt öster ut. Vi kommer strax fram till Arghinonda, denna underbara ”håla” längst in i bukten, kännetecknet för denna by är att det alltid är lite extra varmt just här men också för att det just här som syrsorna låter som mest. Den lilla stranden ligger tom och sandhögen som blockerar den nya vägen till Vathy är kvar men man kan lätt köra över den med en jeep. (Högen försvann sedan en vecka senare). Vi kör vidare de 3 km till Skalia för att sedan avverka de återstående drygt 3 km till Emborios från Skalia. Det är en härlig väg att köra, kantad med blommande buskar, getter som kommer och går, underbara dofter och bergen som så majestätiskt inramar landskapet. Resan tar ca 40 minuter att köra i ett lugnt behagligt tempo och så tillsist rullar man ut på kajen i Emborios, vi är framme.
Det är högst påtaglig känsla om att vara iakttagen som infinner sig, det är inte många människor i byn och stolarna på restaurangerna är tomma så vi är ett hett byte att fånga upp till just ”sin” restaurang. Evdokias ställe ligger inte nere vid stranden utan man passerar det på väg ner, på höger sida står det en skyllt med namnet på, ganska diskret men det går inte att missa. Vi badar dock först och det är härligt att simma omkring ute i bukten en stund och kyla av sig efter en varm dag.
Efter badet går vi sedan upp till Evdokia och lämnar flera besvikna restaurangägare bakom oss. Man går in i trädgården och lugnet blir omedelbart påtagligt, det finns mycket att titta på, så att gå de 20 första metrarna kan ta en intresserad en bra stund. En bit längre in öppnar sig trädgården, stolar och bord är diskret placerade i grupper så att inget sällskap sitter på varandra. Inne i ”djungeln” finns det också sittgrupper som i en ”lounge” där man kan sitta efter middagen för en kopp kaffe och bara koppla av eller att läsa en bok från biblioteket som finns uppe i ett av träden.
Barnen i vårt sällskap får ett eget bord och vi sitter härligt under ett olivträd och bara njuter. Det är vindstilla och temperaturen är nu 26 grader så förutsättningarna är de allra bästa när Evdokia kommer för att vägleda oss för att välja mat. Hon hälsar oss välkomna och är glad att se oss igen och börjar sedan presentera kvällens meny, jo det finns ingen matsedel utan hon berättar istället vad köket kan erbjuda och det blir en rätt lång diskussion då det är svårt att välja från den mycket intressanta menyn.
Vi vuxna fastnar i vilket fall för följande:
Förrätt
Friterade squash blommor med ost och tomat
Rödbetssallad med valnötter, vitlök och olivolja
Friterad auburgin med vitlök och ost
Friterad Saganaki
Detta visar sig att vara en fantastisk komposition som Evdokia bär fram till oss i ett lagom tempo och smaklökarna har en angenäm afton. Till detta dricker vi genomgående ett vitt vin från Costa Lazaridis, Amethystos 2006. Ett härligt vin från Adriani, Drama, dominerat av Sauvignon Blanc men med en diskret närvaro av Semillon och den inhemska druvsorten Assyrtiko som ger ett distinkt vin med en påtaglig arom av exotiska frukter och med en karakteristisk slutfinish som serveras perfekt tempererat. (De Grekiska vinerna är fantastiska)
Efter denna gastronomiska upplevelse fortsätter kvällen med huvudrätter:
Vi får
Stuffed Tomato med basilika från trädgården
Grillade revben med hemmagjorda PF
Kokt Kalimari med tomat, vitlök och fetaost toppat med persilja.
Åter igen ler vi bara och njuter.
När vi så småningom kommer till desserten så blir det lite jobbigare, vi vill ha något med choklad men hon blir lite bekymrad och säger bara lite förläget, är det ok om jag bara slänger ihop något? Jo visst går det för sig. Efter en stunds väntan sippande på det goda vinet så kommer hon in med Crèpes med chokladsås toppat med rostade hasselnötter, så underbart gott.
Vi avslutar måltiden med lite kaffe och småpratar lite med Evdokia och hennes pojkvän om livet och om Sverige. Det visar sig nämligen att Evdokias morfars bror var Greklands ambassadör i Finland för länge sedan och att Sverige då besöktes flitigt och hon kan dessutom ett ord på svenska, vi sitter tysta och väntar på det värsta men när hon formar ordet ”stekpanna” så brister vi alla ut i ett förlösande skratt, kunde kvällen sluta bättre. Hon ber oss att hälsa till Riitta och Janne som hon har träffat/känner när vi kommer att tala om ”Kalimera”.
Lyckliga kör vi sedan tillbaka mot vårt älskade Platy Yialos, tänder lyktorna på terrassen sjunker ner i en stol och bara ler, vilken kväll.