[Fältjäntan]

19.9
Det blev en ganska enkel frukost, fick ju inte tag på så mycket dagen innan. Men nu var Supermarketen öppen så vi kunde proviantera.
Runt hörnet där vi bodde låg en liten biluthyrningsfirma, så vi hyrde en liten bil för 20 Euro och stack iväg norrut. Vi åkte först till Mandrakia, en av flera små båthusbyar. Båthusen var uthuggna direkt ur klipporna och målade i regnbågens alla färger. Små fiskebåtar låg och guppade innanför en vågbrytare och allt var tyst och stilla. Det bodde folk där och det fanns rum att hyra.
Efter Mandrakia styrde vi kosan mot Sarakiniko, en plats som man inte trodde fanns. Nästan kritvita klippor i en massa konstiga former. Som ett månlandskap täckt med snö. En liten sandstrand fanns längst in i viken. Flera grottor var utgrävda långt in i berget. Kan det ha varit någon form av utvinning av kalk där?
Det blev en ganska lång vistelse vid Sarakiniko och massor av foton.
När vi sett oss mätta på den vita världen åkte vi till Pollonia, som var en levande fiskeby. Det fanns mycket rum att hyra och en massa tavernor nere vid vattnet. Vi åt en lätt lunch där. Från Pollonia kunde man åka över till Kimolos. Kollade lite på båttider för att eventuellt åka buss upp och åka över, men tiderna stämde väldigt dåligt och vi ville inte hyra bil mer, så det blev inget med det.
Efter Pollonia stannade vi till vid Kapros. Märkliga klippformatiioner och turkosgrönt vatten.
Vi fortsaatte söderut. Körde fel. Något som förundrat oss många gånger är att vägskyltar oftast visas bara från ett håll. Kommer man från "fel håll" missar man avfarten. Till slut kom vi i alla fall fram till Alykes, där det fanns heta källor. Man skulle kunna gräva gropar i sanden som fylldes med hett vatten. Vi grävde inga gropar, men alldeles nere vid strandkanten bubblade det i sanden av varmt vatten.
Nästa mål var Tsigrado Beach. Nedanför ett av Milos största grustag gick en smal väg ner till en parkeringsplats. När man tittade över kanten låg en paradisstrand långt där nere, bara palmerna fattades. Först fick man pulsa i lös sand, sista biten klättra i en smal spricka i berget, först på trästege, sedan med hjälp av ett kraftigt rep och sista biten på trästege igen. Lite kusligt, men belöningen väntade. Ett härligt dopp i turkosblått vatten och en skön stund och vila.
Kastade en snabb blick ner över Firiplakastranden, omgiven av ockrafärgade klippor. Lättare att ta sig dit och mera folk där, fanns solstolar och parasoller och en liten taverna.
Sista målet på vår rundtur var Paleochori. Också med en fin strand. Tog en fika där på Scirocco, en av Milos bästa bästa tavernor. Man kan bl a få sin mat i foliepaket tillagad i sanden och serverad rykande het.
Biluthyrningen var stängd på kvällen så vi parkerade vår lilla bil utanför rummet och efter de vanliga bestyren gav vi oss ut för att hitta något att äta.