[sjöborren]

Är det inte den blå fiskbilen, är det den röda frukt/grönsaksbilen som på mornarna står parkerad vid torget i Livadia. Några timmar senare ses den röda pickupen sakta körande längs strandpromenaden som på ena sidan är kantad av tavernor, på andra sidan stranden med solstolar. På morgonen är det fiskarens pisksnärts-snabba vrål: PSARAS! som väckt mig eller fått mig att sätta frukostägget i halsen. Framåt lunchtid är det frukt/grönsakshandlaren som med sitt långa entoniga skrik väcker dom som slumrat på solsängen:
V..E..R..Y S..W..E..E..T W..A..T..H..E..R..M..E..L..O..N F..R..E..C..H O..R..A..N..G..E L..E..M..O..N S..E..X..I..G V..I..T..A..M..I..N D..O..M..A..T..E..S E..K..O..L..O..G..I..S..K F..R..O..M T..I..L..O..S …
Åtta timmar senare står den röda pickupen parkerad intill bageriet. Trots mörkret ser jag mannen stå lutad mot bilen samtidigt som jag hör ett svagt: sweet melon.