Tiden går fort när man har roligt och samtidigt när man får så många intryck. upplevelser och vänner.
Nu har jag nått Agia Roumeli och här trivs jag! Nikos på Paralia hälsade mig välkommen med en stor kram. Han hade anlagt ett skägg. Det är en kutym när någon nära anhörig att har avlidit att ha skägg under ett år. Hans bror avled i våras.
Här trivs jag då det råder en fullständigt stillhet när samariavandrarna har åkt hemåt. Den underbara morgonen på min jättestora altan och och kvällen då skymningen sänker sig vill jag inte vara utan!
Nu kommer en bildberättelse om dom senaste dagarna. Jag återkommer!
Birgitta.
Äntligen hittade jag tröjan jag så gärna ville ha!
Gränden till bageriet i Chora Sfakion.
Monumentet i Chora Sfakion. Man inbjuder krigsreferaner årligen till en manifestation. Troligen finns det inte många kvar i livet. Men denna dag är det dans och musik framför monumentet.
Huvudgatan i Chora Sfakion.
Färjan som ska ta mig till Agia Roumeli.
Anländer Loutro.
Vilken vy!
Man förstummas!
Skymning i Agia Roumeli.
Tidig morgon på min jättestora altan på Paralia i Agia Roumeli,