[sjöborren]

Den extrema värmen i Grekland gjorde att det inte blev så många utflykter/vandringar på Tilos som planerat. Jag och min vän Anki skulle ha tagit bussen till Megalo Chorio, en sömnig liten by vid foten av ett berg, en fotovänlig by vilket både Ankis mobil och min iPhone kan intyga. Hade även funderingar på att eventuellt besöka elefantmuseet som ligger lite före Megalo Chorio. (1971 hittade grekiska arkeologer benknotor från en sedan länge utdöd ras av dvärgelefant.)

Det som inte blev av kommer här i form av en kort komihågresa med minnesbilder …
Efter att ha klivit av bussen i Megalo Chorio går vi som vanligt först till det gamla caféet där vi njuter av såväl utsikt som en tallrik mesé och en flaska Malamatina. När caféet sen stänger för siesta, beger vi oss uppför de rejält tilltagna trappstegen som leder upp genom smala vindlande gränder, förbi hus: några i ruiner, några tycks ännu inte vaknat ur sin vintersömn, någon står nymålad, vit med blå fönsterluckor - även mark och trappor är vitmålade.
I skuggan av ett citronträd ligger två katter utsträckta medan en tredje vilar under grannens granatäppelträd. I huset intill vilar två stolar mot ett bord,och i en plåtdunk som tidigare innehållit olivolja står vita resliga liljor, i en annan dunk ser en röd pelargon hängig ut.
Vid ett av husen hänger klädnypor sysslolösa.
Siesta betyder att byn ligger tyst och stilla; de enda vi möter är små ödlor som kvickt försvinner in under några stenar. Ibland känns det som att vandra i en labyrint: kommer jag om några trappsteg eller runt nästa hörn att mötas av en cerise Bougainvillea …ett kapell …eller huset där järngrinden alltid står på glänt, där vissna blad tycks vara enda besökarna.
Några minuter senare står jag vid den lilla affären …