Några timmar efter att vi landat på Rhodos flygplats och checkat in på hotellet, satt vi i en taxi på väg till en taverna vi aldrig tidigare besökt. Lördagkväll betydde levande musik, vilket gjorde att vi var tvungna att boka bord vilket vi gjorde hemifrån några dagar tidigare.
Då vi kom dit, 20.00, såg vi att alla borden var reserverade. På ett av borden stod en liten griffeltavla på vilken vi kunde läsa min mans namn. Lokalen var inte stor och med enkla men rustika bord och stolar målade i pistage-grönt - lite Mamma Mia känsla. Borden hade tallriksunderlägg av brunt omslagspapper - enkelt, billigt och funktionellt.
Förutom jag och min man var det cirka tio personer i lokalen plus de två musiker som höll på att stämma instrumenten - gitarr och bouzouki. Efter att ha studerat menyn bestämde vi oss för: bröd, tsatsiki, husets sallad, calamares, finskuren friterad potatis, samt en liten flaska ouzo.
Först när vi ätit upp maten som var mycket bra, började gäster strömma till.
Har alltid fascinerats av att greker kan äta så mycket - speciellt män. Vid bordet närmast satt en äldre man som beställt meze. Assiett efter assiett bars in vilket gjorde att flaskan med tsipouro inte fick plats utan fick stå på golvet. En stund senare bjöd han min man att smaka en bit fisk och lite tsipouro.
Själv föredrog jag att studera ett 10-tal unga män som satt ett ögonkast bort. De åt, skålade, diskuterade, sjöng, några tände en cigarett, andra sög på en e-cigarett. Jag kunde konstatera att ljudnivån steg i takt med att nivån i tsipouro flaskorna sjönk.
Två musiker och närmare ett 70-talet gäster stod för underhållningen. Alla sjöng och sångerna avslutades med jubel och applåder.
Plötsligt reste sig en kvinna och gick upp och började spela och sjunga.
Klockan 23.30 knackade John Blund mig på axeln. I taxin på väg tillbaka till hotellet tänkte jag: undrar hur länge de håller på, med tanke på att nya gäster droppade in då vi gick.
Just idag vill jag hålla tavernans namn för mig själv. Kanske avslöjar jag det en dag.
Kommer alltid att minnas den kvällen - det var jag och min man och ett 70- tal greker.
Idag, en vecka senare är vi på Tilos.