Jag som har flygångest har en rutin när jag flyger;
Först ge planet en klapp vid ingången.
I med öronproppar när säkerhetsgenomgången nästan är slut och flackar med blicken när flytvästen kommer till tals
..varför gör jag detta..varför gör jag detta?!
Vid start låtsassover jag..blundar och profylaxar.
Mot maxhöjden fort på med införskaffade hörlurar med musik från mina nedladdade favoritlåtar i Spotify..mest 70-80-talet. Det är faktiskt väldigt lugnande!
Bokar alltid plats långt fram så drinkvagnen kommer fort och toan är nära.
Beställer 2 små vinflaskor till ingen mat.
När den första intagits känns det bättre och nu kan jag tom börja lösa korsord med darriga bokstäver.
Mannen hjälper till när han inte ömsom läser tegelsten eller sover tegelsten.
MEN jag har alla känselspröt ute och har full koll på varenda gupp och fasar för värre.
När nosen böjer sig och neråtkänslan är märkbar dååå...ja då släppet allt och jag kan tom titta ut i fönstret.
Trots ett hundratal flygresor genom åren så känner jag såhär. Det blir inte behagligare..och det blir ju inte heller behagligare ju fler gånger man slår i lilltån i bordsbenet
/ Kajja
