[Janérik]

Det är ju lite lustigt detta egentligen.
Då jag åker till Grekland vill jag äta maten där det pratas grekiska och där betjäningen sker på grekiska eller engelska med grekisk accent, däremot har jag ingenting emot att bo på samma hotell som åtminstone någon svensk (eller norsk eller dansk eller finne som jag kan prata med). Jag kan också gå ut och äta med denna nyfunne vän men de ska banne mej inte prata svenska då de serverar oss för då känns det inte som att man är i Grekland oberoende av vad jag äter.
Sedan åker jag till Finland (jag är finlandssvensk), då kan jag bli fly förbannad på de som jobbar på en restaurang för att de inte har lyckats lära sej svenska fast de har läst det i skolan. Jag får alltså göra samma sak som jag älskar att göra i Grekland, tilltala dem på deras eget språk men här gör jag det inte med glädje. Då man tänker närmare på det så verkar man ju vara två olika människor beroende på vart man reser och framför allt varför man reser.

Mvh Janérik (med flera personligheter?)