"Jag har inte hört annat än gott om turkars servicekänsla."
Tyvärr...
Kan bara berätta om mina erfarenheter från Antalya och Alanya, det började redan på flygplatsen där turkarna nästan slet väskorna ur våra händer för att bära dem 20 meter och sedan räcka fram handen och säga:"tjogo kronor"... Detta gjorde ingen när vi var på hemväg, för då visste ju alla hur nära det var att bära väskan...
Väl på hotell Melani, var sänglamporna sönder, och jag bad portieren om ett par nya. Denna herre som hängde på sin disk och läste tidningen, brydde sig inte ens om att titta upp, utan sa bara: "Jag skickar upp nån"
Jag såg lamporna bakom honom i hyllan, och sa till honom igen att jag kunde fixa detta själv, om jag bara fick lampor..
Då räckte han över två lampor, men..han släppte inte sin tidning med blicken..
Dessutom hängde kablarna på rummet lösa, så det var spännande att ha barn i det rummet..
Frukosten som ingick var bara bröd, ost, kaffe o te, ibland fanns ägg men de kostade 3.50 kr styck... Ibland fanns juice, som kostade 7 kr extra... och detta var för 10 år sen..
När vi var på busstur i bergen, var det paus vid en utsiktsplats, med fin vy över Alanya. Som av en tilfällighet fanns där en kamel och en gubbe med saftbehållare på ryggen.. Mina två stora söner var ju kvickt ute ur bussen och snart satt den ena på kamelen och den andra hade en skitig mugg saft i handen, men vi föräldrar var inte ens tillfrågade...
När jag vägrade betala, blev det rabalder, av ren princip vägrade jag för att de bara tagit barnen utan att fråga, det slutade med att guiden stack till dem pengar..
När vi försökte kolla runt i basaren, blev vi överfallna av försäljare som nöp barnen i kinden och hängde på dem kläder, och sa: "köpa billig" Inte lätt att skydda tre barn mot alla påflugna...
Dolmusen(minibussen) försökte blåsa mig på 900.000 och när jag avslöjade dem så bara åkte de.. inte ens ett försök till ursäkt..
Taxi kostade mellan 290.000 och 490.000 för exakt samma sträcka, fast de körde på taxameter...
Små väldresserade barn snodde blommor i rabatterna och tryckte i våra händer, höll ut handen och sa: just det! "tjogo kronor"...
Nej, inget mer Turkiet för mig!
