[Annki]

I boken "Gud i Grekland" skriven av Inga och Jannis Ambatsis, som Eva nämner, kan man läsa följande:
(citat): "Längs de slingrande vägarna ser man ofta små "kyrkor." De är ungefär i manshöjd, uppförda av vit- eller blåmålad plåt, och ser ut som ett slags skåp på fyra ben. De kan också vara byggda av marmor eller kalksten och har då konstfullare utformning. En del är faktiskt miniatyrkopior av bysantiska kyrkor där varken klocktorn eller kupoler saknas. Oberoende av utformningen kallas de av grekerna proskynetária (=böneställen) och de är levande folkliga kultplatser. Hit kommer människor, kvinnor mest, för andakt, bön och offer. De öppnar den lilla kyrkans dörr och betygar sin vördnad för den enkla ikonen därinne, tänder oljelampan, gör korstecknet, tackar, minns, ser till att där aldrig saknas olja, ljusvekar eller blommor. Dessa små kyrkor står folket nära och är byggda av folket. Men varför just vid vägarna? Orsaken kan vara att en familj förlorat någon anhörig i en bilolycka - de grekiska vägarna är farliga - och vid olycksplatsen låtit uppföra den lilla kyrkan till minne av den döde. Det kan också vara så att man såsom genom ett under klarat livet i en vådlig vurpa och då reser ett proskynetári som tack för helgonbeskydd. När man bilar i Sverige ser man ibland varningsskylten "Olycksdrabbad vägsträcka." Flera små vägkyrkor vid en farlig grekisk vägkurva betyder samma sak, samtidigt som de till grekerna förmedlar en känsla av trygghet: "Herren och hans helgon är här mitt i farligheten." (slut citat)

Jag har dock aldrig sett några personliga fotografier eller gosedjur i dessa skåp, som Darleen skrev, endast ikoner och kyrkliga symboler.

Ann-Kristin.