Jag har (som sagt) rest många gånger själv, och håller med om den underbara frihetskänslan. Och att kunna njuta av att bara vara med sig själv.
Första gången jag åkte ensam (för det var vad jag ville just då. tänkte nog inte i termen själv:-) var jag sönderstressad, och det var enormt nyttigt och ljuvligt skönt att bara vara med sig själv i tystnad...
Sen har det bara fortsatt. Till Grekland för att läka själen efter en lång och jobbig vinter.
Det enda jag saknat när jag rest själv är att komma hem och inte dela erfarenheter och minnen med någon. För det är ju trots allt inte så många som är intresserade av att höra om den där geten, eller den lilla gumman, eller den charmiga tavernan i den lilla ödebyn.
Som tur är så har ju Kalimera kommit till och kan fylla ut denna saknad
/anna
(som även jag hittat en själsfrände och håller som bäst på att lära honom älska Grekland...)