Jag vill absolut inte lura någon att tro att Skiathos inte är turistifierat, för det är staden och ön verkligen! MEN precis som på andra ställen, så finns det en helt annan vardag bakom fernissan, och den ser och upplever man om man tar sig tid.
Om man kommer till Skiathos med flyg, tar taxi till hamnen, tittar sig runt åt alla håll, kanske tar en kort promenad, så ser man först bara turistbarer och krimskrams.
Men som sagt, strax intill, många gånger mitt ibland alltihop, finns kontrasterna, det vi söker vi som vill uppleva "det genuina". Jag kan ge massor med exempel, och det kommer jag säkert också att göra allt eftersom, men till att börja ska jag visa så här vad jag menar:
Längs den södra kusten ligger hotellen tätt och det byggs vidare i en ofantlig takt. Strax till vänster om detta hotellkomplex finns en vacker vik med fin strand.
Här går vi förbi ett gammalt jord- och djurbruk, traditionellt i både utseende och arbetsmetoder. Farbrorn som jobbade där borta på fältet tog sig en välförtjänt vila precis när jag tog bilden, men hans djur som gömde sig i snåren lät oförtrutet och spred sin omisskänliga doft:
När man åker förbi på vägen ovanför ser man bara hotellet på berget. Men om man tar sig tid att gå fram, stanna upp och möta människorna som lever där, ser man också den andra verkligheten, den som inte stänger den 13 oktober:
Vilken av verkligheterna hade du valt att se?
De intryck Skiathos allra mest gav, förutom de underbara stränderna, är KONTRASTERNA och att ön är så KOMPLETT. Allt finns där, ingen kan komma dit utan att hitta något av det man gillar, oavsett vad man har för smak och prioriteringar. Och det på en lagom liten yta och lättillgängligt, även om det är den totala stillheten man söker.