[Arne]

Ur minnet återkallar jag en dag i början av året 1966. Platsen var Hotel St George längs strandpromenaden i Beirut, Libanon. Jag hade en veckas "Leave" dvs semester och hade tagit en pelikanflight med FN-s flygplan från Gaza till Beirut. Var stationerad i Gaza som civilmilitär i FN-s fredsstyrka därstädes.

Gick upp på hotellets formidabla takaltan att spisa middag under beskådande av den vackra solnedgången. Icke så många gäster var det, knappa tiotalet. Jag sporde kyparen om han kunde fixa fram en genuin libanesisk maträtt åt mig. Kosta vad det kosta ville. Jovisst, men det tar lite tid, jag ordnar en långdrink så länge.

In kom så den libanesiska maträtten. ????? Det såg ut som en omelett, mera troligt ugnsbakad i den fina metallformen av sockerkakssnitt.

Men smaken... Fy satan,, det smakade mer än vedervärdigt!!!! Jag smidde en plan hur jag skulle kunna ta mig ur det hela utan att varken jag eller kyparen förlorade ansiktet.

Sagt och gjort, jag passade på rätt ögonblick när kypare och övriga gäster voro upptagna och hivade elegant diskret hela maträtten exklusive form ut över altankanten. Lycka!!! Kyparen återkom och noterade att jag dels ätit upp hela maträtten, dels lät förtälja att densamma var rent delikat.

Några minuter senare hördes ett förfärligt oväsen strax under takaltanen. Ett större sällskap fiskmåsar skränade och skrek i regionerna strax under ovan rubricerade takaltan. Just under takaltanen råkade det finnas ett antal solaltaner i anslutning till hotellrummen därstädes... Tablå!!!

Kyparen gick i väg för att utröna orsaken till allt ståhej. Några minuter senare återkom sagde kypare upp till taklaltanen medförande min delikata maträtt i ena handen. Rätten förpassades till närmsta soptunna. Den blick kyparen gav mig i samband med att notan betalades var österländskt outgrundlig!!!!


Arne