Sv: På egna ben på Samos
Nja dom flesta var ju antagligen både blinda och döva och någon lätt dement.
En och annan lite yngre förmåga fanns det väl också. Han som målade i huset bredvid boendet när jag kom tillbaka till Samos från Fourni sjöng kärlekssånger och vinkade varje gång jag visade mig på balkongen.
I ena fallet bad sonhustrun om ursäkt för hennes svärfar som var änkeman och började bli lätt förvirrad sprang efter mig så fort jag visade mig nere på strandpromenaden. Han satt och drack ofta på ett ställe och av någon anledning såg jag tydligen ut som drömkvinnan i hans liv. Annars är det rätt trevligt där nere och den som vill ha en semesterflirt riskerar nog inte att bli utan.
Eva
|