Jag tror också som PO att det hjälper till att stabilisera ryggen i ett mindre värkande läge, men för mig har det också en symbolisk betydelse: när jag någon gång har provat att hålla händerna så, har jag känt mig som om jag markerar att "jag har gjort tillräckligt mycket rätt för mig i mina dagar och nu kan jag med förnöjsamhet över mitt liv beskåda andras slit i lugn och ro" (och eftersom jag ännu inte har gjort tillräckligt mycket rätt för mig så kändes det fel att ha händerna på ryggen så jag tog snabbt fram dem igen
)
Det är med andra ord liksom ett positivt sätt att sitta med armarna i kors!