Jag har ju vid många tillfällen skrivit om min flygskräck som jag kämpat med i 25 år 4 gånger/ år.
Jag vet att jag inte är ensam om detta.
Det spelar ingen som helst roll vad folk säger om säkerhet och statistik! Ångesten är där och handlar om kontroll och annat.
Senast nu när vi åkte till Kreta så var det med SAS. Flygresan ner var precis som i deras reklam..susar sakta...fram..bzzzz... och allt känns "svensktryggt". Jag fixade faktiskt att lösa korsord med lite darriga bokstäver. Beställde rött och en tapasbox och njöt faktiskt när jag stoppade i mig oliver, tapenade och annat gottis.
Mannen växlade mellan bok o snark.
Hemåt..ja det är en helt annan visa!!
Jag är inget fan av grekiska flygplatser. Inte ett leende från personalen och allt ska gå i militäriskt tempo.
Torr i munnen. - Ska jag köpa en ouzo..inte sugen alls efter en vecka med gratisglas..men jag ska ju flyga
Barn o bebisar gråter av trötthet inför kvällsflyget.
Köer till allt, kikar på taxfreevarorna..men..näe..jag ska ju flyga
Skrällröst i högtalarna men förstår att vi ska ombord.
Blundar i flygplanstrappan. Vill inte se konservburken som ska ta oss över hav o land.Vill slänga mig om halsen på flygvärdinnan och ropa -Hjälp!! Ler och säger -Hej, hej😅!
Det är mer ångest att åka hem..dit vill man ju verkligen!
Jäkla turbulens på kvällsflygningen! Flygvärdinnan som serverar oss inser min situation och pratar med mig. - Vi gör detta VARJE DAG..INGET FARLIGT..osv.
Jag tänker -Men när det blir FARLIGT..då har vi inte en chans!
Fiiin landning på Landvetter..innan..den där känslan när planet böjer ner nosen..ja då njuter jag..då får det skutta hur mycket som helst..naturlagarna säger ju att tungt föremål måste nå marken!
Eller är det bara jag som är tveksam till att vi ska kunna ta oss från A till B i luften?
/ Kajja
