Kan man blir kär i en åsna om man är människa? Ja, det kan man. I alla fall kan vi det.
Ett år när vi var på Schinoussa bodde vi på Pension Galini som ligger lite utanför Chora. När vi vaknade första morgonen, och öppnade dörren, möttes vi av en jättesöt åsna som pockade på vår uppmärksamhet. Vi gav honom lite att äta och då blev han jätteglad.
Morgon efter vaknade jag jättetidigt och såg att solen var på väg upp. Jag smygkikade ut genom fönstret, och nog stod vår kära åsna där och väntade. Jag samlade ihop vad vi hade i form av åsnemat och gick ut och matade honom. Än en gång blev han jätteglad.
Den glada, söta, glupska åsnan matas av den trötta Janne.
Så där höll det på varje morgon och sedermera även på kvällarna. Han fick bröd, kex, gräs samt äpplen och päron. Han gillade äpplen bäst. Om vi inte gav honom något att äta skrek han, mest på mig. Oklart varför. Vi behövde ingen väckarklocka eftersom vi hade en åsneklocka.
Läs den spännande fortsättningen här.