Citat:
Ursprungligen postat av Kalimera
När det gäller rondellen kan du få i uppdrag att mäta den i Skala och den i Grikos.  |
Hade jag vetat om uppdraget innan hade jag förstås stegat upp den i Grikos, men mitt hyfsade ögonmått säger mig att den i Skala är något mindre i omkrets och den i Grikos dessutom är oval och två, tre gånger omkretsen i Skala. Så jag utser härmed rondellen i Skala till Greklands minsta rondell…
Du får uppdatera Patmos-sidorna..
Citat:
Ursprungligen postat av ofelia
De första stränderna ni besökte brukar vi hoppa över och tar dem som ligger efter. De har inga solstolar men är lugna med fina förutsättningar. Grikos är i mitt tyckte inte ens värt ett besök längre. Ett stort hotell har paxat hela stranden med solstolar. Den lilla del av strand som är kvar används som bilväg istället för strand. //Ofelia
|
Tack för tips, de står på agendan i morgon.
Jag kunde inte ha sammanfattat Grikos bättre själv, exakt vår upplevelse! Lite fylligare beskrivning nedan.
Okej, ny varning för långt inlägg är på sin plats.
I går kväll gick vi ner till Pantelis och fick direkt ett bord. Bra service och jättetrevlig personal. Tyvärr blev detta första gången vi blev besvikna på maten på denna resa. Jag har sedan många år närt en våt dröm om den Barbouni vi fick då. Så god! Jag har sedan flera gånger efter det försökt få till samma upplevelse utan att lyckas. Nu har ni kanske redan listat ut att vi är mer kött- än fiskmänniskor. Så den var helt ok, men inget som stack ut. Dock var hustruns Souvlaki tyvärr direkt dålig.
Efteråt upp till torget igen för en liten Ouzo.
På tal om våt dröm; mobilnätet här är riktigt bra, en helt annan nivå än Leros,
Efter utsökt frukost på hotellet körde vi i morse upp till Johannesklostret. Vi är inte det minsta religiösa och åkte mest upp för arkitekturen och utsikten. Vad som slog oss var att allt såg så pass litet ut. Litet kapell och litet torg. Litet inuti men ser så stort ut på utsidan. Som en omvänd Tardis…
Museet var lite intressant, men jag hade tyckt det varit kul med en planskiss, så man hade fått en bättre uppfattning om hur klostret är uppbyggt och fått lära oss lite mer om munklivet. Var bor alla munkar? Har de självhushållning? Har de ingen klosterträdgård, mm?
Efter klostret en sväng (eller två…) i labyrinterna i Chora.
Vi gick lite vilse och kom inte ut förrän halvvägs ner till Grikos, långt förbi vindmöllorna.
Fick gå tillbaka på landsvägen. Men där fläktade det i alla fall lite. Inne i Chora var det hett och totalt vindstilla, så svetten rann ymnigt.
Lite vatten och så ner till Grikos. Som Ofelia skriver, Patmos Arktis har lagt beslag på HELA stranden! Inte bara framför hotellet utan även den lilla kvarvarande sträckan av stranden innan andra vägen kommer ner. Och efter där den vägen kommer ner, används stranden mycket riktig som bilväg, så de två som låg där, låg i princip på en grusväg. Totalt hårdpackat och med mittremsa. Förstod inte hur de lyckades. Men det var som sagt var enda alternativet.
I tillägg till just vår vistelse hade ett militärskepp ankrat upp 50m ut och störde både utsikt och tystnad.
Hade vi inte varit i desperat behov av att svalka av oss hade vi aldrig stannat.
Nu hukade vi under den sista tamarisken mellan solstolarna och vägen, doppade oss och åkte vidare.
Körde ner till Sapsila där en lastbil lastade cementsäckar till ett hus precis innan stranden så vi kämpade inte med att ta oss förbi. Det såg inte så särskilt ut. Körde istället till grannstranden Loukakia, stenigt och lite mer brungrönt vatten. Hela stranden dessutom i skugga, så vi stannade inte där heller.
Körde istället vidare (tillbaka) till Chora och ner till Diakofti. En riktigt deprimerande ”by”, med en lika deprimerande taverna.
Nu var ju inte målet Diakofti förstås utan Psili Ammos, som alla beskriver som bästa stranden och ett måste, när på Patmos. Så, om vi måste, så måste vi ju…
Det är lustigt hur man målar upp en bild för sig själv av andras beskrivningar, men vandringen ner till stranden låter i teorin ungefär som vandringen till Agia Eleni på Skiathos. De kan dock inte skilja sig mer åt. Där vandringen till Agia Eleni är rätt platt och skuggad av träd på stora delar, är vandringen till Psili Ammos mer kuperad och utan tillstymmelse av skugga.
Belöningen när man kommer fram blir därmed också ännu större på Psili Ammos.
Nu gillar vu ju hellre grovt grus, mindre sten, men det var ju en helt fantastiskt fin strand. Och vandringen inte alltför avancerad heller.
Ganska mycket folk, så inte mycket plats under de stora tamariskerna.
Doppade oss dock bara innan vi gick upp till tavernan för lite förplägnad. God grekisk sallad och Tzatziki.
Då tamariskerna verkligen är stora, lyckades vi klämma in oss mellan en fransyska och ett grekiskt par. Överlag har vi märkt få skandinaviska turister, men desto fler franska, italienska och lite portugiser, förutom väldigt många greker.
Efter några timmar på stranden begav vi oss vid sexsnåret åter upp för berget. Nu var det lite mer behaglig temperatur och vandringen hem till moppen gick ännu lite enklare.
Nähä, om jag skulle ta och svänga ihop en GT, kanske?
Vi hörs när vi hörs!
\Zzwen