|
|
#21
2026-07-09, 14:46
|
|||
|
|||
Sv: Pigadia med make och son
För att glida lite snyggt ifrån Karpathos men förvisso inte ämnet. En kul liten stund uppdagades då vi återvände till vår nya favorit-ö Lesvos i fjol. Strax intill den oerhört trivsamma lilla staden Plomari (ja, ouzons huvudstad) ligger byn Agios Isisdoros med sin strand i världsklass. Där finns en taverna, Sunset som vi besökte förra gången, dvs. 2007. Självklart ville vi återse både byn och tavernan så vi stegade in där och tittade runt lite för att försöka få tillbaka minnesbilderna. Vi satte oss och försökte medvetet se upptagna ut med menyerna tills servitören vi ville träffa, skulle stanna till intill oss.
Honom hade vi pratat mycket med den kvällen 2007 och även fått se hans lilla "vinkällare", ett skrubb-liknande utrymme med c:a 1,5 meter i takhöjd. Så dyker han upp, verkar stressad men vi ville absolut ställa frågan: "do you think you remember us"? Det dröjde inte 3 sekunder ens, innan HAN säger: "I think we have meat before, haven´t we"? Med det lite typiska dumstolta beteendet man (dvs. jag) kan ha ibland, ivrigt förväntandes en otrolig reaktion så kan man lugnt säga att det var just detta igenkännande de är så otroliga på som han visade upp, helt coolt. Numera var han högsta hönset på tavernan, vinkällaren var kvar och den hade jag inget intresse av att se igen (jag sa det inte till honom). Han var lite stressad, tog vår beställning och jobbade vidare med sitt. Vi pratade lite till senare, när vi skulle lämna och återvända till hotellet i Plomari. Det räckte, vi var igenkända och kan tänka oss ett besök igen vilket år som helst. / Hasse 
|
|
#22
2026-07-10, 10:55
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
|
|
#23
2026-07-10, 11:03
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Vi tänkte ta en tur till Olympos, och i onsdags kväll gick vi ner till hamnen för att studera avgångstiderna. Misstänkte att vi inte skulle hinna med hotellfrukosten så vi tänkte boka biljetter och förbereda oss för frukost på rummet. "I morgon har vi bara 20 platser bokade, så ni slipper trängas!" sa damen. Vi diskuterade en stund och bestämde oss. Förr var det bara att langa upp pengarna och köpa biljetter. Nu ville de ha en emailadress att skicka bokningen till samt efternamn, förnamn, kön, nationalitet och födelsedatum på alla tre. Så efter litet tryckande på mobilen kunde vi skicka David att inhandla frukostattiraljer på vägen hem medan Fred och jag gick till Agnadi för kvällsfika. Nja ... det blev en Mai Tai för mig, men Fred tog en frappe. Snart plingade det i mobilen med bekräftandet av bokningen.
Torsdag morgon steg vi upp tidigt och åt frukost eftersom vi skulle vara vid båten kvart över åtta och hotellfrukosten börjar serveras klockan åtta. Kvällen innan hade de bilfria gatorna i centrum varit fyllda av lekande barn; nu var det helt annorlunda. Några enstaka personer satt med sitt morgonkaffe, annars var det tomt och väldigt tyst. Båtresan var som vanligt lång och innehållslös. De andra passagerarna var en tysk gruppresa med reseledare, och i bussen upp till Olympos berättade han Karpathos och Olympos historia. På tyska. Både Fred och jag förundrades över hur mycket vi faktiskt förstod. Fast det är klart, lite förkunskaper kan ju ha hjälpt till ... Bilvägen till Olympos har orsakat förändringar i byn. För det första kan bussen inte köra så långt fram som tidigare på grund av alla parkeringsplatser ...  och för det andra kändes det lugnare att gå in i byn. Eftersom man nu inte måste få in dagens hela försäljning under fyra timmar var det inte samma gatlopp mellan försäljarna som under tidigare besök. Vi kunde gå i lugnare takt och prata med folk. Vårt främsta mål med besöket var att få tag på två nya badrumsmattor då de gamla börjar bli slitna. Köpte en knuten och en vävd. Eftersom jag väver själv hade vi ett trevligt samtal om vävstolar och tekniker.Lunchen intogs på Blue Garden. Nikos har varit tvungen att anpassa sig till turismen och har numera både moussaka och gyros på menyn. Men han frågade om vi ville äta traditionellt grekiskt eller turistiskt, och då vi självklart valde traditionellt föreslog han olika små rätter till en pikilia, så vi fick välja de vi ville ha. Kanongott. Sen gick vi runt och handlade lite småsaker, ett par örhängen, några kryddpåsar och en snidad uggla i olivträ till Davids samling. Tog som vanligt varsin glass i väntan på bussen. Sofia och papegojan Marco som kunde säga "Kalimera" såg vi inte till. Men Maria har en grå jako vid namn Coco som inte kan säga någonting.  Men han klickar och visslar och retas med katterna. Nere i Diafani satt vi en stund i skuggan av en tamarisk och tittade på alla som badade. Massor av barn som hoppade från bryggan. Sen tog vi varsin kaffe innan det var dags att äntra båten och åka hem. Jag hade glömt hur mycket trappor det fanns i Olympos, och när vi äntligen var framme i Pigadia hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde gå rak. Stapplade in på första bästa apotek och bad om det starkaste smärtstillande hon kunde ge mig. Fick en förpackning med 1000 mgs paracetamoltabletter. Vi hade tänkt ta oss hem till hotellet och fräscha upp oss innan vi gick ut för att äta middag, men Fred sa att jag omöjligt skulle klara av det och att vi i stället kunde ta en tidig middag och en hemmakväll på det. Motvilligt gav jag med mig. Vi hade ju tänkt att fortsätta till Asteri och höra Vasilis sjunga efter middagen! Men jag måste se mig besegrad. Vasilis hörde vi förra torsdagen och stället var fullsatt, så två personer mer eller mindre kan inte spela någon större roll. Det kommer en torsdag nästa vecka också. Vi satte oss på det närmaste stället, den italienska restaurangen Al Porto och tog varsin pizza. Och jag tog en värktablett. Stapplade upp till hotellet och möttes av Popi, frukostvärdinnan och receptionisten som stod där som de tre nornorna och sa: "Där är ni ju! Var har ni varit? Ni kom inte till frukosten i morse och vi har varit oroliga!" Vi berättade vad vi hade gjort, och kände oss lite skamsna över att vi inte hade sagt att vi skulle vara borta. Men vem kunde tro att de hade sån koll på oss? Kom äntligen upp på rummet och kunde duscha och varva ner. Men vi var så trötta att vi släckte redan halv elva. Tror inte jag har lagt mig så tidigt sedan jag gick i pension för fem år sedan.  I morse när vi väntade på hissen för att åka ner till frukosten mötte vi städerskan: "VAR var ni igår?"  Karin tydligen saknad
|
|
#24
2026-07-10, 11:54
|
|||
|
|||
|
Sv: Pigadia med make och son
Tack, Karin!
Ja, man brukade känna sig smått "attackerad" i början av byn, skönt att det lugnat ner sig lite. Bilvägen är verkligen väldigt vacker (och för en sjösjukt lagd person som jag helt underbar ).Grekiska hotell anställda har oftast "stenkoll" på sina gäster, framförallt återvändare. Upptäckt det själva så vi säger alltid till när vi ska vara borta länge. Glömde det en gång på Kreta, då fick vi höra att de nästan varit på väg till polisen för att efterlysa oss...... ok, då var vi borta över natten efter ett hastigt beslut. Ha det fortsatt härligt på fina Karpathos! Catlady 🐈 
|
|
#25
2026-07-12, 11:45
|
|||
|
|||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
|
|
#26
2026-07-13, 10:07
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
|
|
#27
2026-07-13, 10:10
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
 Citat:
|
|
#28
2026-07-14, 11:48
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Hej Karin!
Tack för ett underbart inlägg om turen till Olymbos! Fint att få uppdatering. Vi är många som varit där (bara) en gång, men är man nästan Karpathos-bor som ni verkar vara förstår jag att ni vill följa utvecklingen i Olympos och självklart förnya era badrumsmattor. Vilka perfekta souvenirer (alltid få sätta sin fot på något grekiskt varje dag) och vad bra du har specialistkunskaper i vävning så du vet hur fina ullmattor som tillverkas. Missade det när vi var där. Kommer dock ihåg hur vackert upphängda mattorna var i början av byn. Tråkigt att trapporna gav dig problem. Igenkänning på det också. Byarna är ju inte slätstrukna liksom, vilket bara vissa kroppsdelar önskar. Ha det fortsatt fint! 🇬🇷💙🧿 /Getpinglan 🐐🛎️
|
|
#30
2026-07-18, 17:00
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Regina har blivit vårt hemmahotell av flera anledningar. Läget är centralt och bra. Vi är inga typiska strandmänniskor som ligger och lapar sol hela dagarna. En halv dag max klarar vi av.
Då går vi hellre runt och upptäcker saker och träffar människor. Det är ett enkelt hotell med en del brister och jag vet inte hur länge vi kommer att klara av backarna upp. Men i mina ögon är det tre saker som gör Regina unikt.- Vår stora balkong. På morgonen älskar jag att att dra undan gardinerna och gå ut på balkongen, känna hur vinden blåser och se vart vågorna går. Se hur molnen ligger som ett duntäcke över bergen. Den fantastiska utsikten över staden och hela bukten. Att se båtarna komma och gå. Det har varit en massa trafik med cementbåt efter cementbåt. Många nya hotell byggs runt om på ön.  Alldeles nedanför ligger en av stadens kyrkor, med en stor gårdsplan där några pojkar brukar spela fotboll. Uppe på taket kan vi se fyra bortsparkade bollar, som lär få ligga kvar tills nästa gång fönsterkarmarna ska målas. En av de första dagarna vi var här i år såg vi en man som vitmenade kyrkmuren inklusive halva trädens stammar och halva lyktstolparna. Några dagar senare hängde man upp vimplar och bil efter bil kom och släppte av inte mindre än sju präster! Jag visste inte att det fanns så många präster på ön. Folk samlades och vi kunde höra gudstjänsten från balkongen. Fred har en bok över ortodoxa högtider och kunde meddela att det var apostlarna Petrus och Paulus som man firade, lämpligt nog i Apostlakyrkan. Firandet pågick i två dagar. Sen blev det lugnt igen. Bara någon enstaka klockringning hörs ibland.Vi sitter ofta på balkongen, dricker vårt förmiddagskaffe, tittar på trafiken och studerar aktiviteterna nere på stan. På kvällen när vi kommit hem sitter vi därute med ett glas av något kallt, summerar dagen och varvar ner. - Poolen. Regina har en ordentligt stor, rektangulär pool där vi kan simma längder. Vi är först nere på morgonen så vi hinner simma våra varv innan barnfamiljerna kommer. Första veckan blev det 20 längder, sedan ökade vi med tio i taget och nu simmar vi 70 längder. Det känns som en bra början på dagen. - Familjen. Vi har ju följt familjen i 22 år vid det här laget. Jag minns när de två blivande svärmödrarna satt i flera dagar och knöt små godispåsar inför bröllopet mellan Rita och Manolis. Jag minns året när Manolis skickade ett mail och bad om ursäkt för att han inte kunnat ta adjö av oss när vi åkte, för han var på Rhodos och var med när Rita födde deras första son ... Nästa år hade vi med oss en present till sonen, och fick veta att ett till barn var på väg. Jag hade en stickning med mig, så jag gick ner på stan och köpte ett nystan gult garn och hann precis sticka en liten tröja och en mössa till nästa son innan vi åkte hem. Året när tredje barnet föddes, en dotter, var vi inte nere men året därpå var vi här och blev bjudna på ettårskalaset.  Det är så mysigt att komma in på hotellet när hela familjen sitter samlad i tv-hörnan och vi stannar och småpratar en stund. Det känns som att komma hem. Regina har blivit vårt Karpathoshem.Karin som saknar David som åkte hem i torsdags vilket också betyder att det snart är dags för även oss att åka ...
|
|
#31
2026-07-18, 18:51
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Förstår att ni trivs. Att ha känt familjen på hotellet i 22 år gör ju att det blir familjekänsla. Vi har ju irrat runt på en massa öar och gillat det men åldern börjar ta ut sin rätt och det kanske är dags att hitta en plats att återvända till och göra till ett "andra hem".
Kerstin
|
|
#32
2026-07-19, 10:26
|
|||
|
|||
|
Sv: Pigadia med make och son
Alltid skönt att komma "hem", Karin!
Man får sina favorit hotell genom åren men tyvärr ändras ju ibland ägarförhållanden eller så bygger de om på ett sätt som inte känns bra...... Hade ett urmysigt hotell i Rethymnon där vi var väl "inbodda" sedan ett antal år men tyvärr, det "moderniserades" (läs förstördes, enligt vår åsikt!) och nya ägaren var inte så trevlig....... Så kan det gå! Men då får man vandra vidare, det finns ju så många hotell och så många olika ställen att kanske slå ner en "rot" på. Har definitivt en rejäl "pålrot" nedslagen i Pigadia Catlady 🐈
|
|
#33
2026-07-19, 14:35
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
Synd att det byggs så många hotell!
|
|
#34
igår, 18:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Tre musikupplevelser
En kväll på Pelagos inledde jag med att ta ett foto på orkestern och lade ut på Facebook med orden: "Gissa var vi är?" Sen beställde vi och åt middag och så gick David hem. Han är väldigt känslig för ljud och har öronproppar på Pelagos, men orkar ändå inte stanna för länge. Fred och jag brukar gå vid pausen, gamlingarna ... men den här kvällen bestämde vi oss för att stanna och tog in varsin galaktoboureko till dessert. Och jag tog en till kvartsliter rött, för ovanlighetens skull. Som vanligt var det mest turister i början. En italiensk familj ville höra någon Ploutarchoslåt, så Vasilis M kämpade sig igenom "Ach koritsi mou". Den ingår inte i hans vanliga repertoar. Efter pausen var Fred och jag de enda utbölingarna. Nu började grekerna troppa in och repertoaren blev mer traditionell med mer Theodorakis, Tsitsanis och Poulopoulos. Julian dukade av vårt bord och kom med två glas ouzo "on the house". Fred dricker inte, men jag gillar ouzo och kvällen var fortfarande ung ... Så kommer helt plötsligt vännen Dimitris och kramar om mig! Vi lärde känna honom för omkring femton år sedan då han uppträdde på Benissimo med sin dans där han lyfter bord och stolar med tänderna. Han träffade Anita och flyttade till Norge, och de har kört över och hälsat på oss i Handen ett par gånger. Nu var det länge sedan vi hördes av, men han jobbar tydligen på Karpathos i sommar. Han hade sett mitt inlägg på FB och slängde sig i bilen i hopp om att vi skulle vara kvar. Och det var vi ju. Så det blev mycket prat och så beställde Dimitris in en till liten karaff vin och ett glas och hällde upp åt oss båda. När det blev midnatt kom ett gäng herrar in och satte sig vid långbordet, rökte stora cigarrer och beställde in whisky efter whisky. Dimitris kunde berätta att de var bördiga från Karpathos men nu bodde i USA och hade tjänat stora pengar där. Halv ett måste offentlig musik sluta enligt lag, men dessa herrar ville inte höras tala om den saken. Så högtalarna stängdes av, Xronis och Flourios flyttade till långbordet och fortsatte spela "unplugged". När herrarna såg och hörde att jag sjöng med i sångerna log de och skålade med mig, så jag antar att jag fick godkänt ... Dimitris berättade att han skulle uppträda på Sardeles på måndagen klockan tio. Vid det här laget var även den tredje vinkaraffen tömd. Dimitris tog bara en liten smutt, för han skulle ju köra bil. Vilket var tur, för jag var inte i stånd att gå hela vägen hem. Han skjutsade oss till hotellet klockan ett. Det blev den senaste kvällen på hela resan.Måndag kväll körde jag oss ut till Sardeles, där vi ämnade intaga middag och beskåda Dimitris framträdande. Musiken var redan igång, men så snart vi kom in sa David att han måste gå. Det var alldeles för högt för honom, trots öronpluggar. Så han gick tillbaka och intog en mix grill på Oinomelo i stället. Utan musik. Orkestern bestod av en för mig okänd keyboardspelare, en dito sångerska och så Giannis P på bouzouki. Honom såg jag först en kväll på Benissimo. Det måste varit när han gjorde sin militärtjänst, för han var klädd i uniform. Han tog mikrofonen och sjöng ett par sånger med darrig röst. Sedan dess har han utvecklats till en rätt duktig bouzoukispelare. Musiken i sig var inte dålig, men väldigt turistanpassad utan några direkta höjdpunkter. Den stora delen av publiken bestod av en gruppresa från Israel som tydligen hade en "grekisk afton". De hade reseledare som försökte få igång allsång och drog upp folk på golvet för att lära dem dansa syrtaki. När orkestern klämde i med "Hava nagila" var lyckan fullständig och alla sjöng och dansade. Fem i tio svängde Dimitris upp med bilen, hälsade, plockade fram sitt bord och visade orkestern att han hade kommit så de kunde spela rätt sång. Sen började han sin dans där han lyfter upp bordet med tänderna och dansar med det, ställer upp en stol på bordet och lyfter upp allt och dansar en stund. Så ber han en kvinna ur publiken klättra upp och sätta sig på stolen och låtsas lyfta, men det är för tungt. Då plockar han av henne skorna och gör ett nytt försök. Bit för bit tar han bort det som kan tänkas tynga ner, armband, klocka etc. När han precis är redo för det stora lyftet ... är sången slut och orkestern slutar spela. Vilken otur!  Stora applåder varje gång. Sen hade han jobbat färdigt för kvällen och frågade om vi ville följa med till Pelagos, men vi var nöjda och åkte hem. Benissimo, ja. Det drevs under lång tid av Themis, som hade bbqafton med live Greek music varje måndag och vi var stammisar i flera år. Sen gjorde han några försök med ett par olika grilltavernor inne i Pigadia innan han slutligen öppnade Asteri, ett typiskt grekiskt "gubbkafé" utefter stora vägen mitt inne i Pigadia. Öppet dygnet runt och det sitter alltid några äldre herrar där och löser världsproblemen. Men på torsdagkvällarna är det "Live Greek Music" minsann, och i torsdags var det vår sista chans att gå dit. Den fasta orkestern är Giannis M på keyboard, Michalis K på sång, Giannis P på bozouki och sång och vår gamle vän Vasilis X, också på sång. De tre förstnämnda börjar vid niotiden med sång efter sång av varierande slag, både klassiker och mer moderna popsånger. Mycket förinspelat komp på keyboardet. Michalis jobbar på bra fast det blir lite falskt ibland. Här får Giannis P sjunga rätt mycket. Han har vuxit i säkerhet med åren och har en riktigt bra röst, som påminner om Kotsiras. Det är en mycket otvungen stämning; det händer att någon förbipasserande kommer in och sjunger en sång eller dansar en zeibekiko för att sedan fortsätta sin väg. Nästan uteslutande grekisk publik; de turister som passerar är antingen på väg någon annanstans eller för blyga för att tränga sig in. För det är FULLT! Vid elvatiden har Vasilis slutat sitt pass på Apse Svise, varit hem och fräschat upp sig, gett mamma hennes sprutor och stoppat henne i säng, och svänger upp på sin moped och tar över mikrofonen. Och nu blir det fullt tryck. Hela publiken blir inblandad, önskar låtar och sjunger med och det är en fantastisk stämning. Vid midnatt gick vi hem och när vi satt på balkongen kunde vi fortfarande höra Vasilis sjunga. Det är bra akustik i Pigadia ... Karin musikälskare Senast redigerad av karinafp den igår klockan 18:26.
|
|
#35
igår, 18:23
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
|
|
#36
igår, 22:46
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Tack, underbart att läsa!
Vi var på Pelagos en enda kväll. 2023. Det var härlig stämning, men oj vad högt det spelades. Så jag förstår din son ... Jag minns inte namnet på musikerna mer än att jag pratade med en sångare och sa att han lät lite som Dalaras. Ja, det får jag höra hela tiden, sa han. Fortsatt fin vistelse!
|
|
#37
igår, 22:53
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia med make och son
Oj Karin så mycket trevlig läsning från Karpathos!
Jag kan riktigt känna hur det känns att vara där! Förstår att du njuter med alla vänner och all musik upp över öronen! Härligt Karin! Gå all in och ta vara på varenda stund! Sen är det nog så att jag har då det gäller musik mera gemensamt med David. Jag har absolut inga problem med höga ljud, och visst kan jag uppskatta en kväll på Pelagos eller liknande då och då. Men .... mina största upplevelser i Grekland med mat och musik är annorlunda, och oftast utan musik. Stilla tavernor med lagom sorl från andra matgäster räcker som underhållning för mig. Men så härligt att vi är olika. Det gör att det finns gäster på alla tavernor. Tack för att du delar med dig Karin! Så kul att få uppleva fina Karpathos genom dig! Ha det fortsatt gott! Masse
|
|
#38
idag, 11:12
|
|||
|
|||
|
Sv: Pigadia med make och son
Citat:
"Mammon-sjukan" griper omkring sig i hela Grekland och värst i ö-världen, tyvärr!  Risken är att de snart, om inte redan, står inför en ren katastrof! Jag har så svårt att förstå deras tankegång. Men de bofasta har väl inte mycket att säga till om när stora turism-bolag och "magnater" dundrar in, som kanske tom "smörjer" politiker för att få snabba beslut om byggnationer. Storgubbarna utlovar enorma vinster men de pengarna kommer inte att komma öborna till del utom i form av lågavlönade säsongsjobb. Och skadorna på naturen ska vi inte tala om..... Sedan, efter några år, går allt i "putten" och kvar står öborna med notan...  Så förfärligt sorgligt, inget konsekvenstänk där inte.... Catlady 🐈, både arg och ledsen...... 
Senast redigerad av Catlady den idag klockan 11:19.
|
 |
|
|
Balkongborden är också stadigare. Jag minns ett år när vårt bord blåste ner på gatan och landade mitt framför fötterna på en kvinna som gick nedanför. Det kunde ha gått riktigt illa ...
Köksutrustningen är också densamma fast nu har vi fått en vattenkokare så vi kan göra te och snabbkaffe utan att behöva använda kastrullen.
Linjär visning
