Nöjesliv på min nivå

[Monica P]

Många av de grekiska sångerna -jag avser "laika"-,är oerhört sentimentala, säg sorgliga. De berättar om förluster av olika slag: utvandring, kärlekssorger, död och krig. Smyrna brinner, söndagen är dimmig, sjömannen åker mot okända öden, flickan står kvar på stranden.

Vi har väl sorgmodiga sånger i Sverige också, men inte på långa vägar i denna mängd. Det finns glada sånger också, givetvis, men de vemodiga dominerar.

Liksom i Sverige, där folk i min generation kan alla Evert Taubes , Olle Adolfssons, Cornelis Vreswijks texter utantill, kan grekerna sina sånger och sjunger gärna med. Det ändras inte gärna på accompanjemangen, man vet precis vilken sång som kommer efter det första bousoukiaccordet.

Vi har kulturföreningen Amoni, som med begränsade medel under fem år har lyckats med att engagera en stor del av Kalymnos befolkning, genom att erbjuda musik med kvalité. I går firades femårsdagen med en resumé av olika föreställningar, repris på fredag.

Vi var inte så många där, och vi sjöng inte med som Dimitris ville ha oss till, men fint var det och gamla favoriter fick vi höra i mängd.

Biljettintäkterna ska användas till att inköpa två pianon till skolor, det ena är redan här. Ingen dum användning av pengar.

Tips till er som kommer till Kalymnos och gillar musik: fråga efter Amoni, om det är nåt på gång. Programmet utformas vartefter styrelsen har tid att ordna något. Förutom musik har det varit konstutställningar och barnteater.
Dimitris Kardoulias kan svenska efter några år i Stockholm.