Bättre sent än aldrig

[sjöborren]

Här har tiden stått stilla.

Jag och min man sitter framför tv:n och kikar på världscupen i skidskytte från Östersund. Svenskarna leder vilket får tränare och ledare att springa längs spåret och skrika, tv-kommentatorer att räkna sekunder, själva håller vi tummarna. När det är som mest spännande hörs ett plingande som får mig att lyfta blicken.

- Vad var det frågar jag och ser mig omkring …det måste komma från tv:n. Snart hörs ett ensamt pling, något senare en rad med pling, som på ett pärlband. Det är då jag anar, fast ändå inte, det är omöjligt. Försiktigt går jag fram och lägger örat mot det gamla arvegodset, en bordspendyl i sten och mässing, Louis XVl-stil från början av 1900-talet. (har googlat) och hör ett svagt tickande. Bobinen, den tunga delen på pendeln, hänger stilla.
- Det är inte möjligt säger jag, klockan stannade för mer än trettiosex år sen då nyckeln som drog upp den plötsligt försvann.

Fem dagar i november tickade och plingade den gamla bordspendylen för att sen åter tystna. Jag var klok nog att förevigade den så jag när som helst kan lyssna och minnas. Visst är det bättre sent än aldrig.