![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]()
Det har romantiserats mycket kring andra landers omhandertagande av de gamla. Javisst, familjen ar viktig. Det innebar inte att det alltid ar sa sjalvklart att man ska ta hand om de gamla och sjuka. Skala bort romantiken och vad finns kvar? Forsorjningsproblem ( inga svenska hyresbidrag , och ofta daliga pensioner), barn som maste emigrera , obefintlig aldringsvard, annu obefintligare psykvard. Alla gamla ar inte goa sma gummor som sitter och virkar medan barnbarnen stojar kring dem.
Jag har sett sorgliga situationer i Sverige ocksa, efter alla mina arbetade ar inom sjukvarden. Daremot finns det en bred tolerans for de udda och kantstotta. |
#2
|
|||
|
|||
![]()
Just vad gäller ENSAMHETEN hos gamla så tror jag inte en sekund att det är så mycket bättre i Sverige. Hur många gamla sitter inte ensamma i sina lägenheter eller på vård/sjukhem? Min svärfar satt 10 år på sjukhem med amputerade ben och oförmögen att prata efter en stroke och svärmor var där så gott som VARJE dag och skötte honom tills han dog förra sommaren, men där fanns MÅNGA som inte fick några besök mer än pliktskyldigast vid påsk och jul....ÅH så ensamma de var...
Maria har ju i alla fall Dig Agda som ser till henne... Men jag håller med, det är inte alls så "idylliskt" i Grekland vad gäller ålderdom. Säkert en misär i många fall som är oerhörd för de drabbade. Men det är så intressant och tankeväckande att få ta del av detta som och sen jämföra/reflektera. Lissi |
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|