Hur träffades du och Grekland?

[gunos]

En charterresa till Poros 1991. Det var dessutom vår första resa utanför norden. Vi bodde ute vid Askeli. En yngre familj drev taverna Oasis, den blev vårt andra hem. Yannis (familjefadern) var en synnerligen trevlig och nyfiken kille. Satte sig gärna ner vid vårt bord och snackade, frågade om Sverige och svenskarna och om hur vi levde. Han berättade att han körde lastbil på vintrarna för att få det att gå ihop o.s.v.
Sättet som han och hans familj tog hand om oss under 14 dagar skapade en kärlek till greker och grekland som håller än i dag. Våra barn är idag vuxna nu men åker helst av allt till Grekland. Han gjorde mer än vad någon turistbroschyr gjort för sitt land.
Så träffades vi och vi fortsätter att umgås, i september är det dags igen och vi avslutar som vanligt hos de bästa av värdpar Julia & Paris.
Gunnar

[Bluesea]

På det glada sjuttiotalet skulle det tågluffas, minsann. Det gjorde och vi tre killar, då i början av 20-årsåldern. Efter en skakig resa ner genom Europa, och med Harpos Moviestar i hörlurarna, hittade vi en färja i Italien som skulle till Patras via Korfu. Jag hade just läst Gerald Durrells underbara bok "Familjen och jag på Korfu" (rekommenderas starkt) och ville verkligen se om allt han skrev stämde. Efter en händelselös resa klev vi av färjan i Korfu, och fortsatte till campingen Dionysos. Där någonstans, på vägen dit, slog blixten ner. Jag blev helt plötsligt huvudlöst förälskad i Korfu - och i förlängningen Grekland. En kärlek som inte har avtagit trots att jag på senare år har bedragit Grekland å det grövsta. Men jag tror hon förlåter mig.

Läste i DN idag om Susanne Ljungs förälskelse till Grekland, och det är bara att instämma.