Berätta nåt från senaste resan

[theresa]

Det här är inte från min senaste resa utan min allra första resa till Grekland. Jag och min syster hade sparat och sparat för att på egen hand komma till Grekland...utan sambos och barn.Året var 1992 och resan gick till Kreta,Hersonissos. Nu skulle vi bara sola o bada och njuta av livet. In med packningen i bilen och så bar det av till Landvetter. Väckarklockan hade naturligtvis inte ringt så det blev gasen i botten.

Väl framme och installerade så bar det av till stranden,vi införskaffade varsin badmadrass och plumsade ut i vattnet...vi låg där och flöt och njöt...vi höll i varandras madrasser så att vi inte skulle flyta ifrån varandra...vi somnade när jag kvicknar till så stramar det överallt och jag öppnar ögonen och ser mej omkring vi var låååångt ute jag fick panik och väkte syrran som också fick panik..vi paddlade för allt vad livet var värt tills vi kom iland igen.

På kvällen såg vi ut som kräftor båda två

Dagen därpå hyrde vi en moped...(jag kommer fortfarande inte ihåg varför vi inte hyrde en varsin) och gav oss ut på tur,med gårdagen i färskt minne och väldigt röda näsor....(som var fulla av vattenblåsor) så smörjde jag in mej med massor av solskyddskräm....vi åkte solen stekte,svetten rann...det började svida i ögonen...solkrämen rann rakt in i ögonen på mej,jag lyfte handen för att torka bort det..med följd att mina händer blev alldeles kladdiga och blöta. Då fick jag plötsligt se en vy som va så vacker att jag bara måste fota,bad syrran stanna moppen men det ville hon inte..du kan ta i farten sa hon. Sagt och gjort jag lyfte upp mina kladdiga händer tog upp kameran ur fickan,lyfte kameran och tappade kameran rätt i backen tusen bitar.

Den här historian kan bli hur lång som helst så jag bryter här...men vi hade en helt underbar vecka trots en del missöden på vägen..

[ozogott]

Måndagsmorgon i byn Kipi i Zagoria, sista dagen av pingsthelgen. Inga bussar går. Flickan från igår som pratade lite engelska sover nog sött än och någon "ringa efter taxi hjälp" känns inte påträngande nära så vad göra? Vår avsikt är att ta oss till Ioannina för vidare färd till Meteora så vi gör vad vi gjort under den senaste veckan, vandrar.

Omväxlande längs stigar och vägar är första målet den lilla byn Elati. Utan större problem att hitta rätt kommer vi till en av de små förtjusande stenbroar, denna belägen en dryg kilometer innan Elati, som är karakteristiska för trakten. Bron finns utsatt på kartan, bra. Strax efteråt en vägvisningsskylt, inte illa då den hittills väl synliga stigen just här blir mer eller mindre obefintlig. Synd bara att skylten ramlat omkull och visar vägen endera till himmel eller helvete. Bara att välja och vi väljer det första alternativet vilket leder oss upp på en karg höjd där vi hoppas kunna få lite överblick över terrängen framåt. Ingen direkt succe men Elati skymtar mellan träd långt upp på nästa berg. Man kan till och med höra en svag aning av musik, måste vara från någon taverna.

Vi gär tillbaka till stenbron, läser kartan en gång till, och väljer att gå till vänster om det himelska valet. Här är frodigt och grönt värre men på några ställen där vegetationen tillåter kan man med lite god vilja skönja något som liknar stig. Vi kämpar oss uppför berget på vilket Elati ligger och i takt med att blod svett och tårar förbrukas blir stigen tydligare igen och ljudet av musik tilltar.

Halvvägs uppe på bergat möter vi de första husen. Vi är uppe i Elati och går in i byn, törstiga, genomblöta och glada över att ha hittat rätt. I byn pågår en fest och vi går in på ett torg och sätter oss i skuggan av ett jätteträd. På torget grillas mat så det står härliga till och vi äter jättegoda grillade korvar och dricker oss otörstiga. Alla ser ut att ha klätt sig för fest och det äts och dricks och pratas glatt. Musiken vi hört visar sig komma från en orkester bestående av fem sex herrar vilka simultant tycks kunna röka, spela, sjunga och prata med varandra. Musiken är långsam och ganska monoton med förmodat mycket hjärta och smärta. Som en blandning av fadons vemod och nissiotikans tongångar och sångsätt.

Herren som hanterar klarinett och cigarett har vi, tidigare i veckan av och till, sett på affischer. Vi hade med gemensamma krafter lyckats lista ut att han skulle spela vid något tillfälle (smart). Det visade sig alltså inträffa just denna dag och i denna by som vi råkade passera. Man blir glad av att vandra.

Vi kom också fram till Meteora sent på kvällen samma dag. Väl framme vid landsvägen Konitza - Ioannina sätter vi oss, ganska trötta efter en lång vandring, vid en tänkbar busshållplats. Väntar i ungefär en halv timme och se, en buss kommer som dessutom ska till Ioannina. Lagom väntetid i Ioannina infinner sig för för ett mål mat innan nästa buss till Volos via Meteora avgår.
Grekland = No Problem.

/Ozogott