Titt i gamla album, del 3

[Monica P]

Vi kom fram till Kalymnos mitt i natten. Båten gick inte ända in till kajen utan vi fick klättra ner på utsidan till väntande pråmar. Vår lilla vita bagge hängde och dinglade i en lyftkran, placerades tvärs över en pråm och fick sen lyftas upp på kajen. Det var massor av folk i hamnen för att möta resenärer, liv och rörelse trots den sena timman.

Ett bestående intryck gav det belysta korset uppe på berget i väster. I mörkret såg det ut att sväva fritt.

Gammeljajan var redan i Masouri. Hon hade hyrt några rum vid torget i Masouri, ovanpå dagens Sunset. Då var det en liten diverseaffär där. Det var inte många hus som skymde utsikten mot havet och Telendos. Taximorbror Jannis hyrde ett sommarhus i Myrties, och jag blev emottagen av alla fem barnen plus en rad andra släktingar.

Lillan blev vederbörligen beundrad, pussad och kramad. Alla tanterna gjorde korstecken över henne och beskärmade sig över att vi var ute och reste med en sån liten unge. Så fort hon gäspade eller rapade gjorde nån korstecken över hennes mun och mumlade en ramsa. När hon skrattade blev de alldeles till sig, ett sånt begåvat barn, såg hon kanske sin farmorsfars porträtt på väggen, kände hon kanske igen honom?

Jag fick vila och bada, amningen gick fint, allt gick bra. Jag hade oerhört stor hjälp av Gammeljajan, hon tog hand om Lillan timmar i sträck, hon tvättade blöjor, hon gungade henne och sjöng för henne, tröttnade aldrig.
I stället för pappersblöjor köpte jag särskild mjuk frotté på metervara. "Plastinpackning" var otänkbar i värmen.

Gammeljajan var 68 år men verkade mycket äldre i sina svarta kläder, med huckle, med käpp. Hon pratade kalymnosdialekt som jag snart förstod. Hon var en tuff liten gumma som klarat sig genom tre krig och stor fattigdom -änka sedan många år med två barn att försörja.

Svärmor var 47 år och sprang i backarna som en stenget. Vi drog upp till Pano Dasos och såg på när herden gjorde mizitra-ost . Han packade ostmassan i ovala korgar med vana rörelser. Samme man kan man träffa i Potia fortfarande, han säljer yoghurt och risgrynsgröt i småburkar.

En gammal man, släkting, sålde hemgjord yoghurt i lergodsbyttor. Han gick på stan med en dragkärra och man lämnade tillbaka sin bytta och fick en ny.

Pothia såg ganska annorlunda ut då, men var ett livligt handelscentrum med massor av affärer. Vissa varor var tullfria sedan gammalt, och när man lämnade ön fick man visa upp vad man handlat. Socker, paraplyer och porslin hörde till sånt som folk hamstrade med sig för att det var billigare.

Det var inte så vanligt att folk hade bil. Bussar existerade inte. Taxi blev lösningen- så många som möjligt samtidigt med sina inköp inklusive höns och getter... när bilen var full åkte man, inte förr. Det var billigt , och än i dag åker folk hellre taxi än buss på Kalymnos.

Vi packade en gång in sex tjocka tanter och fem barn i folkvagnen och tog oss upp för alla backar- heja folkvagnen...

S fiskade med sitt nya harpungevär. Det fanns hur mycket fisk som helst då. Jag sprang på klipporna och tog emot fisken vartefter, med gymnastikskor gick det bra fast klipporna var skarpa på sina ställen. Det fanns inga hus i Armeon ( som betyder mjölkningsplatsen) , bara klippor.

Vi döpte Lillan i Agios Jannis med fem gudmödrar. Det blev en livlig tillställning med mycket folk. Hela flickan doppades i en stor lerdopfunt, snarast tunna, tre gånger och hon fick nya kläder och guldhalsband av gudmödrarna.

Vi hälsade på släktingar över hela ön. Alla var underbara mot mig. Vart vi än kom blev vi bjudna på något, mat eller vattenmelon eller frukt i sirap med ett stort glas vatten till.
Jag hade inga svårigheter att acceptera något, med öppen blick för alllt nytt.

Sommaren gick jättefort, men det började bli dags att återvända till Aten.

[Peter]

Jag njuter. Skriv mera nuuuuuuu......

Peter

[Mollybus]

Tack för att du delar med dig av detta. Jag tror fortfarande att du har material för en hel upplevelsebok . Detta är underbart att läsa och få ta del av.

[Annki]

TACK Monica! Dina berättelser är så intressanta att läsa, och så underbart levande.........det är som om man befann sig på plats.
Jag skrev ut din berättelse och gav till min man så han också ska få ta del av den.
Jag ser fram emot fortsättningen.........

Ann-Kristin

[Athanasia]

Härlig läsning...bara helt underbart!!

[Riitta]

Lyckliga du som har fått uppleva Kalymnos före turismens tid
Vi får också känna oss lyckliga när du vill dela allt detta med oss
Tack

Riitta

[Lissi]

Instämmer med alla andra, man sträckläser!! Du bara måste ge ut en bok, Dina alster är minst lika bra och minst lika kärleksfullt skrivna som många andra här på forumet omnämnda greklandsböcker!!
MERA!!!!!!

Lissi

[Monica P]

Snälla ni! Så snälla ni är!
Jag har mer att berätta, men nån bok blir det inte. Jag läser mycket och är ganska kritisk till mycket. Att skriva för Kalimeragänget är enbart roligt och kräver ingen intrig, jag kan hålla mig till sanningen eller lägga till lite utan att det skadar någon. En bok , om den ska vara läsvärd, behöver mer.

[Lissi]

Jag är helt övertygad om att dina vardagsberättelser rakt upp och ner fängslar många!!
Se bara på "Ett nytt liv vid vägens ände" eller "I skuggan av en liten ouzo" bara som 2 exempel.....
Men vi är så himla tacksamma om vi får fortsätta att läsa dina betraktelser här

Lissi - från ett Lund med åska, blixtar och störtregn!

[kirtor]

Jeg mener fremdeles at du burde skrive bok! Jeg er sååååå interessert i dine beretninger. Takk for sist. Et "kaldt" Norge. Vi landet i 13 grader og styrtregn.

[Gita]

Det är härligt att läsa om livet rakt upp och ner, det behöver inte konstlas till alls! Vi läser, lever med och väntar på mer...

[yeasou]

Fantastisk fint och spännande att läsa dina berättelser Monica. Jag skulle kunna sitta i timmar och läsa så härligt som du skriver dina berättelser.
Yeasou

[Monica P]

Åh, det var det värsta...

[NaxosNille]

Snille Monica - dette MÅ du bare skrive mer om. Nå har jeg vært og lest del 1 og del 2 også. Du skriver sånn at vi ser det klart for oss, og det er klart du ikke har glemt. Bare skriv, så skal du se det kommer frem igjen. Vi som er helt "Greklandsgalna" får aldri nok av slike historier. Du trenger såvisst ikke finne på noen intriger eller dikte inn ting - dette er utrolig spennende som det er. Jeg elsker å høre om hvordan man levde før turistene invaderte Hellas. Få de gamle i din og din manns familie til å fortelle, og skriv det ned. Det er helt sikkert ikke bare Kalimera-medlemmer som vil sette pris på en slik beretning. Gleder meg til å lese mer.

[Monica P]

NaxosNille, tack för ditt intresse. Ett tips: gå in för att lära dig grekiska (-eller kinesiska, rätoromanska, vad som helst, ) och prata så gott det går med lokalbefolkningen. De människor som sett de enorma förändringarna under 1900-talet minskar i antal nu. Gäller överallt i världen.

Förmågan att lyssna hos oss yngre (relativt sett) förefaller mig undervärderad, alla vill helst prata själva. Jag har underlag till många historier bara genom att dra mig till minnes sånt som folk berättat för mig.

Eftersom detta många gånger är tragiska eller tragikomiska händelser fastnar de i minnet. Tyvärr förlorar de på återberättande, så skaffa egna vänner bland lokalbefolkningen och lyssna ! De har i regel mycket gott om tid och deras barn och vänner har redan hört berättelserna... Ditt intresse blir en glad överraskning. och man måste inte alls förstå alltihop!

Jag fortsätter med mina episoder vartefter.

[NaxosNille]

Takk, Monica. Jeg har allerede gjort det du foreslår, bortsett fra å lære meg riktig grekisk. Jeg har gått på flere kurs sammen med min mann, men synes det er veldig vanskelig. Vi kan gjøre oss forstått og har lært å lese litt gresk, men det er alt. Vi har ingen sjanse til å henge med hvis de blir ivrige og snakker fort. Jeg har, gjennom barna til dem det gjelder, hørt flere historier om hvordan hverdagen i Grekland var i tidligere tider. Og det er helt riktig som du sier, de eldre blir glade for å fortelle. Det er samme sak med de gamle vi har i familien her også - og spesielt synes de det er spennende å fortelle til nye mennesker som ikke har hørt historiene tidligere. Det er slike ting som er så fint å få kjennskap til fra andre land og kulturer. Jeg har lest noen få bøker fra Grekland som beskriver dagliglivet med en slik kjærlighet som du her viser. Ofte går bøkene ut på å være veldig morsom (rolig på svensk?) på bekostning av grekerne ("hør bare her hva de kan få seg til å gjøre, er det ikke utrolig"). Etter å ha lest slike bøker, blir man veldig irritert. Har man ikke noe godt å si, er det bedre å holde munn.
Jeg håper virkelig du vil skrive mer. Dette var veldig spennende.