Moderatorer

[Elisabet]

Ursprungligen postat av nilam

man måste ta en människas känsla av att känna sig kränkt på samma allvar även om båda är vuxna. Det är viktigt att den som "kränkt" blir medveten om den "kränktes" känsla. Sen måste det hela naturligtvis utredas. Men faktum kvarstår att du kan aldrig "radera" ut den omedelbara känslan i kränkningstillfället även om den kränkte i efterhand kan inse att det var ett missförstånd. Båda parter måste naturligtvis komma till tals.

Då verkar det som vi är överens
Känslan kan man inte radera ut, men den som känt sig kränkt och insett att det var ett missförstånd, kan lämna den bakom och gå vidare - och mår bättre av det än av att fastna i sin känsla av kränkthet. Fast det är ju naturligtvis en process som måste få ta den tid den behöver.

Ursprungligen postat av Vilma

Att oskyldiga anklagas för kränkningar är naturligtvis ett mycket litet problem, jämfört med alla gånger när det verkligen sker kränkningar.

I antal är det kanske så, men inte i betydelse. Att bli oskyldigt anklagad för att ha kränkt någon är ju faktiskt oerhört kränkande.