![]() |
|
#1
|
|||
|
|||
![]() Citat:
Läste en av bloggarna och tyckte den var riktigt oskyldig. Hon skriver nästan mera hur mycket hon tycker om sitt jobb tycker jag, än om hur ev full hon var ![]() 19-åringar festar. Spelar nog ingen roll var de jobbar. En i kassan här på Rema1000 pratar gärna om hur bakfull hon är framför sina kunder... Bryr mig inte. Så länge hon gör sitt jobb. |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Som gammal reseledare själv på nämnt företag men då för ca 20 år sedan.... MEN då upmanade man sina anställda att INTE festa på tex det hotell som man hade sina gäster, man skulle tänka på VAD man sa till gästerna på sin fritid, vi skrev på "sekretess" papper där man åtog sig att INTE prata om gästerna inför andra gäster, tala illa om företaget etc.... Jag har inga direkta åsikter om just nämnd blogg MEN tycker rent generellt att man bör tänka sig för vad man lägger ut på nätet och det säger jag till mina 3 barn som är 20, 19 och 17 år...hur VILL dom bli uppfattade av andra? I min position i arbetslivet så anställer jag folk lite då och då till reception och det första jag gör är "googla" på personen vilket ju blir mer och mer vanligt idag! I och med internet så kommer mycket mer upp till ytan, det du Peter nämnde ang Polisen som fick sparken har oxå läst om det, eller ta narkosläkaren som la upp operations bilder, eller en bekant till mig som skrev om gäster-kunder på facebook och fick sparken därefter...ja listan kan nog göras lång, men det ämnet är iofs en helt annan sak.
Camilla |
#3
|
|||
|
|||
![]()
Båda bloggarna som det syftas till i början av tråden är superbra
![]() ![]() ![]() |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Jag tycker många här har så kloka och tänkvärda åsikter!
Det jag fortfarande undrar är om vad resebolagen säger i den här frågan. Jag lär nog inte få svar på det här, om det inte råkar vara någon som är representant från något av resebolagen. ![]() Jag tycker i varjefall att det är roligt att mina funderingar har fått hela två sidor redan! ![]() Jenny |
#5
|
|||
|
|||
![]()
Egentligen är det ju så att det jag säger och gör på min fritid är min ensak. I alla fall borde det vara så.
Om jag på en fest för 20 år sedan sade något ofördelaktigt om min arbetsgivare var det kanske 20 - 30 pers som fick reda på det. Om jag skriver samma sak idag på min hemsida, min blogg, facebook etc så kan hela världen läsa det. Inklusive min arbetsgivare. Verkligheten har förändrats och genom det också kraven på vad jag skriver i offentliga sammanhang. Det som skrivs idag har så otroligt mycket större spridning och genomslagskraft än tidigare. Så på det sättet suddas linjen mellan arbete och fritid ut till viss del. Då förändras också kraven. Jag menar då ansvaret för hur jag uttrycker mig om min arbetsgivare tex. Den här förändringen har gått väldigt fort och jag är inte helt säker på att vi har hunnit med att ta till oss detta. Oavsett om man är offentlig person eller inte måste man idag vara beredd att ta konsekvenserna av det man skiver så att alla kan läsa det. Det är något man kanske bör ha i åtanke om man skriver om sitt jobb, men även vilka saker man skriver om i sitt privatliv. |
#6
|
||||
|
||||
![]()
Peter, jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
|
#7
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Vid ett tillfälle såg jag en blogg som en av våra semestervikarier hade. Och det första jag såg var "Brr, då har man vaknat bakfull ännu en gång..." Vilken tur då, tänkte jag, att jag redan kände honom som intelligent, trevlig, begåvad, yrkesskicklig och socialt kompetent. Hade jag sett bloggen innan hade jag kanske omedvetet ratat hans ansökan. Och jag tycker inte att det är han som gör fel i det läget, det är jag. Jag går miste om en bra vikarie för att jag är så gammal att jag förutsätter att man är en slarver om man skriver sånt på nätet. Men om inte lång tid alls är det dagens unga som är beslutsfattarna och makthavarna, de kommer inte att välja bort folk för att de beskriver sig som partyprinsessor på nätet. |
#8
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Funderar på om man i dagens samhälle ses som lite underlig för att man väljer att inte "fläka ut" sitt liv på Internet?! |
#9
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Men det är ju ändå det personliga mötet som är avgörande och din kompetens så klart men skulle jag hitta diverse inte så trevliga saker på nätet skulle jag nog bli misstänksam, tex att man är väldigt rasistiskt och finns med i någon grupp och detta jobb är beläget Dubai tex skulle jag inte tveka utan den personen skulle inte få någon anställning...så är det. Jag vill vara tydlig att när det gäller "partyprinsar eller prinsessor" är det inget skäl till ett jobb! Utan det skall nog vara större grejer man hittar om personerna på nätet. Men återigen det man utger sig för på internet "stämplar" en som person.. Camilla |
#10
|
||||
|
||||
![]()
Jag tycker nog inte att det är riktigt så enkelt. Det är inte bara den stämplade som bär ansvaret för stämplingen - utan också den som stämplar.
Jag kan jämföra med något annat som vår generation ofta har problem med: omfattande piercingar. Ska jag rekrytera och det dyker upp en ung förmåga med vad jag betraktar som järnskrot i hela ansiktet så skulle jag ju kunna tänka: "nope, så omdömeslös att man kommer till en jobbintervju - eller ett jobb - på det där viset... Den sorterar vi bort" Men i det läget tycker jag att jag får skärpa till mig. Att jag förkastar piercingar är en åldersfråga, jag kan inte straffa de yngre som piercar sig som ett rent mode. Det är alltså inte så enkelt så att det är den piercades ansvar att ta ut sina piercingar - det är också mitt ansvar att inte dra några slutsatser om henne/honom baserat på att h*n har "järnskrot i ansiktet". Och på motsvarande vis är det inte bara vissas ansvar att inte vika ut sig på nätet, det är också andras ansvar att inte döma dem för att de gör nåt som i deras ålder anses helt naturligt. |
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|