|
|
#1
2010-08-13, 11:10
|
||||
|
||||
Kommer du ihåg...?
...sa min grekiska väninna. Hon bor i Australien och har kommit till Kalymnos sporadiskt under åren, för ekonomin och barnen och de korta semestrarna , ja hela livet med dess komplikationer, har hindrat henne från tätare returer. Vi träffades 1967 och har setts ytterst sällan därimellan, men hon är en glad och livad tjej precis som då.
Hon häpnade över alla förändringar, förbättringar, förvandlingar. Sånt man ser om man varit borta en längre tid. Oundvikligen blev det prat om gamla tider, ja, våra egna gamla tider alltså, så där en fyrtio år ungefär. Kommer du ihåg? Minns du? Då gick havet ända upp till kommunhuset. Posten låg där, polisstationen också. Taxibilarna var stora amerikanare som knappt fick plats på gatorna. Kommer du ihåg den där blinde mannen som satt här och vaggade? Minns du farbror Jannis nya Ford Mercury? Minns du smågrabbarna som sålde tuggummi styckevis? Vattnet gick upp till husen borta vid västra stranden också. Vi badade där, minns du? Och tullhuset var ett tullhus, man fick visa sitt bagage. Båtarna gick inte ända in, kommer du ihåg pråmarna som man fick klättra ner i från båten? Det var knappt nån bebyggelse i Potamos, den stora vägen fanns inte. Minns du det där huset man sa var en (hon viskar "bordell") och vi skulle inte låtsas om att vi visste... Kommer du ihåg när vi knackade mandel uppe vid farfars hus? Minns du när Theofilis kom med en hel korg med mörkblå fikon, han hade pallat dem hos arga gubben... Hon kommer ihåg mer och mer, pladdar oavbrutet, och i mitt huvud utvecklas små diminutiva minnen till reella hågkomster, å, visst var det kul, visst minns jag. Du målade mina tånaglar med guldlack och pappa blev arg.... Farmor stod nere i buskarna och tog vara på småfågel som mina bröder sköt med slangbellan... Jag fick inte följa med när ni åkte till Leros och fiskade, jag var för liten... Jag tyckte du var så världsvan och flott, och kamera hade du också... Hon blir tyst en stund och tittar ut över havet. Säger: jag har bott fyrtio år i Darwin, sett till att fem barn haft en bra uppväxt, levat ett gott liv med en snäll man, och tro mig, varenda dag har jag längtat tillbaka hit. Lilla flicka med guldfärgade tånaglar...inuti är vi inte bortåt sextio och sjuttio...längtan tillbaka finns inuti bröstet som en knytnäve. 
|
 |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
