Leva på Kalymnos 16 Ortodoxa kyrkan

[Monica P]

Nu i kväll var jag på "esperinos" i kyrkan Agios Theologos. Det är bakom den kyrkan som det finns en jättelik fruktträdgård som nu tillhör kommunen, och som den här församlingen ska ta hand om och få använda samtidigt som det blir en park.

Detta sammanföll tidsmässigt med att kyrkan hade en av sina högtidsdagar, och vi var många som besökte kvällsgudstjänsten, vesper, esperinos.

Jag har inte gått i kyrkan särskilt ofta, men den här kvällen kan jag inte glömma, det var så intensivt, så starkt att jag blev djupt rörd.

Det började med en lång väntan medan folk troppade in, tände sina ljus, kysste ikonerna och gjorde korstecken. Jag satt nere i bakersta hörnet ihop med en gammal trevlig grannfru och hon var snäll och förklarade lite vartefter kvällen framskred.

Alla stilar representerade, från snyggaste festblåsan till jeans och tröja. Greker har ett mycket avspänt sätt till kyrkan. Största delen var - som alltid- äldre damer i prydliga klänningar och nylagt hår. Folk strömmade till och snart var alla sittplatser upptagna. De som kom sen tog med sig stolar utifrån gården och fyllde all ledig plats. Ljus och takkronor, ikoner, blommor, guld , tak-och väggmålningar...bortom ikonostasen såg vi prästerna göra sig i ordning , dörrarna dit in var delvis öppna.

Så började psaltes, sångarna, att sjunga. Det är två grupper som sjunger växelvis eller samtidigt. Församlingen korsar sig ideligen, det är för mig omöjligt att veta vad som triggar detta, något omkväde i psaltissången kanske.

Efter en lång stund kom präster och deltog i växelsången som blev allt starkare, och vid flera tillfällen deltog hela församlingen. Det var så vackert att tårarna trängde fram. - Jag som distanserar mig till religioner! -

Så där gick det till ett bra tag och sen kom några korgossar med levande ljus, ikoner bars runt, mer sång. Ingen predikan vid esperinos.

Sex jättestora brödkakor var travade på varandra mitt på gången och välsignades, bars sen ut på gården där man skar upp stora bitar i korgar som delades ut till oss alla.
Lite vigvatten stänktes på oss, en korg att samla pengar i gick runt- och sången fortsatte.

Och plötsligt var det slut. Alla hälsade på dem runtomkring "ke to chrono" och sen kunde man antingen gå till huset mitt emot och få kaffe och kaka eller stå på kyrkbacken och prata ett tag. Alla glada och pratsamma efter den högtidliga stämningen i kyrkan.

En vemodig känsla och en hel del avund grep mig, där jag satt bland människorna med min lilla pyttekaffekopp. För dem är det så fullständigt självklart allt det här, från spädbarnsåren har de traskat omkring i kyrkan. Som jag sa har man en väldigt avspänd attityd som kommer sig av hemkänsla och trygghet med ritualerna. Ingen ifrågasätter att det ska vara så här.

Ingen grek jag talat med bryter öppet med traditionen, även om det säkerligen finns många som tar avstånd genom att inte delta.

Den lilla avund jag kände beror säkert på det djupt mänskliga behovet att höra till, att känna säkerhet, att veta hur man ska göra, att ingå i omgivningen, om någon förstår vad jag menar.

[eija]

Jag förstår så bra vad du menar. Jag har ofta tänkt på samma sätt i Grekland. Det vore nog mycket intressant att höra hur unga folk tänker om kyrkan och om det är ens möjligt att vara t.ex. ateist i Grekland, alltså när man tänker på familjen och släkten osv. I storstäder är situationen säkert olik än i små byar, tror jag.
Annars, vet du var man kunde köpa Bibeln eller hellre Nya Testamentet med gammalt kyrkomål?
Ha en fin söndag!
Eija

[Lissi]

Jag förstår också så väl vad Du menar Monica. Jag var mycket aktiv i kyrkan under en period under främst hela 90-talet och bevistade högmässor, aftonböner osv varje vecka. Jag sjöng i Domkyrkokören i 16 år och vi hade ju många stora konserter med verk av Mozart, Brahms, Bach mfl mfl, samt naturligtvis alla högmässor med dess sånger. För mig, som under det decenniet mådde väldigt dåligt, betydde den tiden mycket. Just att höra till, att komma till kyrkan och deltaga i gudstjänstlivet, att bara komma till ett tomt kyrkorum och sitta och meditera, alla samtal med präster om de saker i livet som är svårt osv. Många studiecirklar var jag med i också under åren och hade stor glädje av dessa i mitt sökande efter något jag inte riktigt visste vad det var. Men jag lärde mig mycket om mig själv.

Som livet sen utvecklades för mig så insåg jag att kyrkan också står för så mycket som jag INTE står för vad gäller intolerans och hyckleri så sakta men säkert så blev jag mindre och mindre aktiv och nu besöker jag hellre kyrkan bara vid konserter eller då jag ofta går in och tänder ett ljus och bara är själv med mina tankar.....Jag älskar kyrkorum och besöker ständigt kyrkor på mina resor som vi ju så många här gör.
Men jag kan sakna just den massiva känslan av att höra till, att allt var så självklart och att det så var en del av mitt vardagsliv...en slags TRYGGHET kanske....

Lissi

[Enigma]

Ursprungligen postat av Lissi

Som livet sen utvecklades för mig så insåg jag att kyrkan också står för så mycket som jag INTE står för vad gäller intolerans och hyckleri så sakta men säkert så blev jag mindre och mindre aktiv och nu besöker jag hellre kyrkan bara vid konserter eller då jag ofta går in och tänder ett ljus och bara är själv med mina tankar.
Lissi

Jag insåg också att det är för mycket hyckleri i kyrkan. En gång i tiden var jag som du en regelbunden kyrkobesökare. Efter att en hög ämbetsman erbjöd mig vara hans älskarinna, då tände till inom mig och jag slutade gå till kyrkan som saknar moralen. Han sade att jungfrur och gifta kvinnor kan inte ha ett förhållande med en präst. Däremot frånskilda kvinnor (som jag var då) och änkor BÖR ha ett förhållande med en präst och då Gud ska välsigna dem. Trodde han att kvinnor är så dumma att tro på sådana läror? Samma präst stal en pläd från min syster när han kom på ett herdebesök. Han dog senare av en sjukdom. En annan präst våldtog på kyrkans torn en av mina bästa väninnor (då ca 19 år gammal) när hon målade där. Spåret efter denna händelse finns kvar i hennes minne och hälsa. Tilläggas kan säga att många präster är pedofiler. Man läser ofta i tidningar att bland annat katolska präster krävs på skadestånd både i Sverige och runt om i världen. Till detta kan tilläggas att deras läror krockar med Bibliska läror. Jag vaknade länge sedan. Att dela matlådor eller matkassar till gamla och behövande det är den enda positiva saken de gör jag kan komma på.

[Monica P]

Eija, jag fick en bibel när jag pratade med biskopen. Jag är säker på att du kan hitta en mycket lätt, det finns bokhandlar och affärer som säljer kyrkoföremål lite varstans.

[eija]

Ursprungligen postat av Monica P

Eija, jag fick en bibel när jag pratade med biskopen. Jag är säker på att du kan hitta en mycket lätt, det finns bokhandlar och affärer som säljer kyrkoföremål lite varstans.

Tack Monica, jag ska se på följande resa.