När man blir kär...

[Gita]

Jag brukar också bestämma mig. Och så läser jag något. Och svänger. Och bestämmer. Och ändrar. Men när det väl är bestämt, då är det bra, och det brukar blir bra vart man än åker, fast bara lite annorlunda. Märker dock att vi börjar snegla åt lugna, små ställen där man kan bli igenkänd. Där man inte är en turist bland alla andra turister.

Det är några saker som har blivit lite mer viktiga. Havet - måste bada många gånger per dag, närheten till byn, tavernor med enkel men god mat, människor som har tid och lust att språka. De små möten, ibland utan gemensamt språk, de ger glädje.

Som på Tilos, sista kvällen. Vi ville äta på Sofia's, men det var fullsatt sa Vassili. Jag hängde läpp, då kom Sofia och frågade om det dög att sitta på gatan, under gatlyktan. Sagt och gjort, hon tog tag i ett bord, Kristian greppade två stolar, fram med sölduken, och plötsligt satt vi där som Lady och Lufsen. Maten var underbar, alla språkade med varandra, bekanta flanerade förbi, hälsade, bytte ett par ord. Och när vi skulle gå så fick jag en stor kram av Sofia och en påse oregano så att jag skulle komma ihåg henne i vinter.

Det är klart man blir kär i en sådan ö... och funderar - kan det bli bättre på någon annan ö?

[inkfish]

Klart det kan. Eller rättare sagt: det kan bli jättebra på en annan ö också, fast bra på ett annat sätt. Så är det i alla fall för mig - olika öar fyller olika behov hos mig.

Det du beskriver från Tilos är lite roligt för det stämmer rätt väl med vad jag känner för Tilos. Tilos är en nallebjörn - varm, välkomnande, enkel att vara på, Tilos kräver inte så mycket av dig, du kan bara vara.

Ibland behöver jag nallebjörnen. Men behöver jag istället något storslaget dramatiskt, helt utan inställsamhet, nästan stramt, du får liksom sänka axlarna och LYSSNA för att hitta tonen - då åker jag till Amorgos.

Och Sifnos åker jag nog till när jag vill ha så många vackra platser som möjligt inom moppeavstånd. Sifnos är så VACKERT.

Eller så vill jag se något nytt och läser mig fram till det.

Men vad gäller er: om ni var på Tilos första gången nu och känner det du beskriver - det blir säkert jättebra om ni åker tillbaka. När man rekat en ö, och fallit, brukar nästa besök vara fantastiskt. Fast då får ni kanske räkna med att fastna för gott, Tilosfans verkar göra det. Av alla öfans jag träffat verkar Tilosfans vara de envetnaste

[kari]

Ursprungligen postat av Gita

Som på Tilos, sista kvällen. Vi ville äta på Sofia's, men det var fullsatt sa Vassili. Jag hängde läpp, då kom Sofia och frågade om det dög att sitta på gatan,

...er det en "ny Sofia" på Sofia's nå
Jeg spurte etter henne da vi spiste der i fjor høst, og fikk vite av sønnen at Sofia er død....., ... eller?

[Gita]

Ursprungligen postat av kari

...er det en "ny Sofia" på Sofia's nå
Jeg spurte etter henne da vi spiste der i fjor høst, og fikk vite av sønnen at Sofia er død....., ... eller?

Nu satte du mig på hal is, jag fick för mig att systern till Vassili heter Sofia. Hur som helst så är hon underbar, rar och trevlig. Jag kollar båttre nästa gång!

[kari]

Ursprungligen postat av Gita

Nu satte du mig på hal is, jag fick för mig att systern till Vassili heter Sofia. Hur som helst så är hon underbar, rar och trevlig. Jag kollar båttre nästa gång!

- det er d e egenskapene som er viktige, og den gode maten de har
- ikke navnet !
Jeg lurte/ undret bare, de K u n n e jo ha ansatt en "ny" Sofia