Vår semester på Lesvos - med flyktingar...

[Netwolf]

Otroligt bra gjort! Jag är full av beundran...

[Gita]

... vi visste att tiden för att lämna förnödenheter var 11-15, så vi hade bråttom. Vi körde på de smala gatorna, vi visste att vi skulle till hamnen. Vi kom ganska långt, sedan tog det stopp, en lastbil stod i vägen. Jag hoppade ut och började trava mot hamnen. Längst bort såg jag människor, massor av människor, kläder på tork mot muren. Flyktingar. De vilade, ordnade med kläder... och så var jag framme vid Captains Table. Tavernan som ägs av Melinda McRostie, hon som har startat volontärsarbetet i Molyvos. Tavernan är stängd, men på framsidan, i skuggan, sitter ungdomar, volontärer vid sina datorer. Jag frågar om jag har kommit rätt? Vi har kommit för att lämna varor till flyktingar. En ung man, Jean - från Australien - reser sig och säger att vi kan ta varorna till tavernan. "Nej, bilen är full av kassar, vi kan inte bära dem hit" Så Jean följde med mig till bilen, vi hoppade in och åkte upp i byn, där de hade sina förråd.

Vi kom till ett gammalt, fint hus, därinne var en äldre man som sorterade upp alla varor som turisterna hade tagit med sig. Ett rum för skor, ett rum för barnkläder, allt fint sorterat och märkt. Vi tog lite bilder, jag ville visa mina vänner hur det såg ut.

När alla varor var överlämnade, gick luften ur oss... vi var helt slut. Jag undrade "När har jag badat idag? Håret torkar aldrig..." Nej jag hade inte badat, jag var totalsvettig. Av värme och av anspänning.

Efter bad, dusch och siesta bestämde vi oss att gå till tavernan Captain's Table, för att äta och kanske prata lite. Vi åt underbar meze, fava, octopus sallad, kyckling, flera små tallrikar. Efter maten ville vi fråga - vad göra med resten av pengarna vi hade samlat ihop? Vi orkade inte handla mer, utan frågade om vi kunde göra en donation? Det behövdes pengar till en bit land för att bygga skydd, toaletter och duschar. Nu sov folk på gatorna.VI fick också tillfälle att prata med Melinda... Jag frågade henne "Why did you start helping these refugees?" "Because they came and they were wet and cold" Enkelt. För att de kom, var blöta och kalla. För ett år sedan kom en båt i veckan, nu massvis... Jag såg att Melinda var trött. När vi åt så såg vi hur det kom fyra flyktingkvinnor med små bebisar och hur man ordnade skydd åt dem.

Många tankar i våra huvuden... hur orkar de? Var finns alla organisationer? Alla dessa ungdomar - underbart att de vill hjälpa till, som en ung dansk pojke som hade varit i Molyvos på semester med sin familj en månad tidigare,han åkte hem och köpte en enkel biljett till Lesvos, för att hjälpa till! Det kändes väldigt bra att vi hade kunnat hjälpa till lite och att våra vänner ville bidra - alla pengar och varor kom direkt till de som behöver hjälp. Vi kände oss inte duktiga, bättre än någon annan, utan vi kände oss anständiga. Vi var tvungna att göra detta, det gick inte att "vända bort blicken".

På vår resa tillbaks till Plomari körde vi förbi ca 100 människor som gick på vägarna, främst gick unga män, i slutet de gamla, familjer med barn. Någon gammal tant försökte stopp oss, vi vågade inte, det gick rykten om att vi kunde bli åtalade om vi gjorde det. Men vi placerade ut ca 100 flaskor vatten i diken, under träden på återresan... glömmer ALDRIG de unga män som vi körde förbi,som viftade med sina tomma vattenflaskor mot oss. Vi gjorde en farlig U-sväng, jag hoppade ur bilen, lyfte ut en stor förpackning med vatten - visade den för dem, våra blickar möttes, de blev glada och började vinka, jag vinkade tillbaka, hoppade in i bilen, vi körde iväg och vi fortsatte vinka... De var människor, som vi, på väg mot - vad? Och jag undrade om tanterna längst bak fick något vatten?

Senare, på flygplatsen, träffade jag Elin Sandow, reporter för UNT och fotografen Sven-Olof Ahlgren som hade varit i Molyvos en hel vecka och hjälpt till att ta emot flyktingar. Hjärtskärande berättelser, om ni vill läsa, leta efter deras artiklar i UNT...

Olika villkor på våra liv. Denna resa var mycket speciell. Jag ville dela med mig till den som orkar läsa, jag vet att alla inte orkar, det märkte vi redan i Plomari. Tyvärr mötte vi svenskar som hade ganska dålig attityd och fällde hemska kommentarer. Men vi träffade inte en enda grek som var fientlig, utan de ansåg att man måste hjälpa sin nästa. Jag har lärt mig nu vad filotimo betyder.

[Gita]

Tack för alla fina ord :-) Men vi kände oss inte alls märkvärdiga eller bra, bara att vi var tvungna att göra något.

[emma]

Så bra gjort! blir rörd och varm i hjärtat av er omtanke..det är människor som ni som gör världen lite bättre.....vi är alla människor bara födda på olika platser i världen och med olika förutsättningar /emma

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Gita

På vår resa tillbaks till Plomari körde vi förbi ca 100 människor som gick på vägarna, främst gick unga män, i slutet de gamla, familjer med barn. Någon gammal tant försökte stopp oss, vi vågade inte, det gick rykten om att vi kunde bli åtalade om vi gjorde det. Men vi placerade ut ca 100 flaskor vatten i diken, under träden på återresan... glömmer ALDRIG de unga män som vi körde förbi,som viftade med sina tomma vattenflaskor mot oss. Vi gjorde en farlig U-sväng, jag hoppade ur bilen, lyfte ut en stor förpackning med vatten - visade den för dem, våra blickar möttes, de blev glada och började vinka, jag vinkade tillbaka, hoppade in i bilen, vi körde iväg och vi fortsatte vinka... De var människor, som vi, på väg mot - vad? Och jag undrade om tanterna längst bak fick något vatten?

När jag läste detta fick jag en tår i ögonen. Jag blir varm inombords Gita! Det betyder så mycket att läsa om sådana som ni som verkligen gör något. Det är beundransvärt! Idag när det sprids så mycket elaka rykten på asociala medier är det extra glädjande att läsa. Finns mycket ondska i världen idag, men de flesta människor är trots allt goda, och det är ni ett levande bevis på. Tack!

[Eva L]

Fantastiskt Gita att du använde en del av din semester till detta. För er som bor i Umeå med omnejd behövs frivilliginsatser i Refuges Welcome. Se deras FB sida som har dagliga uppdateringar om vad som behövs. Eva

[yannis]

Även jag fick en tår i ögat Samt beundrade er styrka.
Birgitta.

[Carina]

Tack Gita, blir alldeles varm över att det finns empati.

Carina

[Gita]

Tack för att jag fick skriva av mig och tack för att ni läste det. Jag hade ett behov av att får det ur mig, en del av det i alla fall. Jag vet att detta är svårt och att vissa tycker att det är fel, ni vet - de som är av annan åsikt angående flyktingar. Men det vill inte jag diskutera nu, utan jag följde den inre rösten. Och min röst sa så: Hjälp dem som behöver hjälp. Dessutom - jag älskar Grekland, grekerna och är tacksam för allt det som jag har fått under mina resor så jag ville dela bördan, hur skall de orka ta hand om alla? Hälften av flyktingarna kommer via Lesvos nu... Så detta var för flyktingarna, för grekerna och lite pga min egen "skuld", känslan att jag har det så bra, jag måste dela med mig - det är anständigt. Och det är så jag är uppfostrad av min fattiga mamma som hjälpte andra som hade det ännu sämre.

En bild jag skulle vilja del med er - Elin Sandow skrev så här om den:"Glädjen och lättnaden hos många flyktingar när de sätter fötterna på grekisk mark är minst sagt rörande. Volontärerna här på Lesbos gör ett fantastiskt jobb när de välkomnar dem på stranden. Idag fick lilla Negin den babybjörn som jag burit mina barn i. Förhoppningsvis gör det familjens fortsatta resa genom Europa lite lättare. Tror att det är meningen att vi människor ska hjälpa varandra, då mår vi som bäst!"

Denna bild får mig att bli lite fuktig i ögat. Det säger allt.

[nekjam]

Fantastiskt Gita. Jag känner hur tårarna vill komma. Önskar att jag kunde göra detsamma som du. Men försöker skänka pengar i alla fall.


majken

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Gita

Tack för att jag fick skriva av mig och tack för att ni läste det. Jag hade ett behov av att får det ur mig, en del av det i alla fall. Jag vet att detta är svårt och att vissa tycker att det är fel, ni vet - de som är av annan åsikt angående flyktingar. Men det vill inte jag diskutera nu, utan jag följde den inre rösten. Och min röst sa så: Hjälp dem som behöver hjälp. Dessutom - jag älskar Grekland, grekerna och är tacksam för allt det som jag har fått under mina resor så jag ville dela bördan, hur skall de orka ta hand om alla? Hälften av flyktingarna kommer via Lesvos nu... Så detta var för flyktingarna, för grekerna och lite pga min egen "skuld", känslan att jag har det så bra, jag måste dela med mig - det är anständigt. Och det är så jag är uppfostrad av min fattiga mamma som hjälpte andra som hade det ännu sämre.

Tack än en gång Gita! Jag blir så lycklig av att läsa allt du skriver!

Den bilden är otrolig, och fler borde se den!

[pawik]

/pawik

[kari]

Ursprungligen postat av Netwolf

Otroligt bra gjort! Jag är full av beundran...

Det samme er jeg, virkelig full av beundring

[Alala]

Förstår att ni hade en annorlunda semester denna gång. Ärligt sagt vet jag inte hur jag själv skulle göra i motsvarande situation, tror att man måste uppleva det själv. Men det som ni gjorde var fint.

Vi var i Molivos i maj 2014 och jag hade läst om Captains table och tänkte att där skall vi äta. Men vi hittade den ingenstans först förrän vi efter ytterligare sökande hittade en totalförstörd taverna som var uppbränd. Det var Captains table. Ägaren på Seahorse berättade att en gasexplosion hade inträffat bara en vecka tidigare, det hade varit en stor smäll men lyckligtvis hände det på natten och ingen person skadades. Men när jag nu tänker på hur de hjälper flyktingarna efter stora egna vedermödar så kan jag inte annat än beundra det arbete de gör. Vill man kan man kolla på deras facebooksida.

Tack Gita för att du berättade om era upplevelser. Hur var det i Plomari förresten, kanske inte flyktingar där? Och hoppas att ni hann vila ut också.

/ Anne