Det värsta du råkat ut för i Grekland

[Bluesea]

Det här hände i Corfu stad för c:a 10 år sedan, när vår grabb Erik var ett år gammal. Efter en god middag, skulle vi (jag, min fru Maria och en trött Erik) gå en sväng ut på en pir. Tyvärr hade staden, av säkert helt godtagbara skäl, beslutat sig för att inte ha några gatljus på piren, men vi traskade på i alla fall med motiveringen att vi såg stjärnorna desto bättre.

Jag körde barnvagnen och plötsligt blev det tvärstopp. Jag böjde mig graciöst över handtaget som hade träffat mig mitt på mig, så att säga. När jag efter ett tag kunde rätta upp mig igen, såg jag att det låg en stor träskiva mitt på vägen. Det var kanten på den som satte stopp för vidare framfart. Jag tänkte på folk i rullstolar och andra som kunde få det besvärligt att komma vidare, och beslöt mig för att lyfta upp träskivan och luta den mot muren. Sagt och gjort, med en kraftansträngning och ett ljudligt ”Nghhhh” lyfte jag skivan, och tog ett steg framåt för att luta den mot muren. Då försvann jag! Träskivan hade nämligen dolt ett djupt hål och jag for som sagt rätt ner. Otroligt nog lyckades jag få upp ett knä under hakan, och kilades därför fast som en kork i en retsinaflaska. ”Hallå, vart tog du vägen” skrek Maria rätt ut i mörkret och tittade oroligt åt alla håll utom det rätta – nedåt.

Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”. Jag borde vid närmare eftertanke ha hållit tyst. Maria började gapskratta, och jag antar att det såg löjligt ut med ett se ett huvud och ett knä i jämnhöjd med vägen. Och inget annat. När hon skrattat färdigt, och det tog ett bra tag, lyckades hon lirka ut mig ur hålet. Otroligt nog var ett par förstörda byxor den enda bestående skadan. Hur djupt hålet var? Ingen aning, och jag hade ingen lust att ta reda på det heller. Jag lade tillbaka träskivan och tänkte att hellre tvärstopp för en rullstol än mitt alternativ.

Bluesea