Pigadia med make och son

[Hasse]

För att glida lite snyggt ifrån Karpathos men förvisso inte ämnet. En kul liten stund uppdagades då vi återvände till vår nya favorit-ö Lesvos i fjol. Strax intill den oerhört trivsamma lilla staden Plomari (ja, ouzons huvudstad) ligger byn Agios Isisdoros med sin strand i världsklass. Där finns en taverna, Sunset som vi besökte förra gången, dvs. 2007. Självklart ville vi återse både byn och tavernan så vi stegade in där och tittade runt lite för att försöka få tillbaka minnesbilderna. Vi satte oss och försökte medvetet se upptagna ut med menyerna tills servitören vi ville träffa, skulle stanna till intill oss.

Honom hade vi pratat mycket med den kvällen 2007 och även fått se hans lilla "vinkällare", ett skrubb-liknande utrymme med c:a 1,5 meter i takhöjd. Så dyker han upp, verkar stressad men vi ville absolut ställa frågan: "do you think you remember us"? Det dröjde inte 3 sekunder ens, innan HAN säger: "I think we have meat before, haven´t we"? Med det lite typiska dumstolta beteendet man (dvs. jag) kan ha ibland, ivrigt förväntandes en otrolig reaktion så kan man lugnt säga att det var just detta igenkännande de är så otroliga på som han visade upp, helt coolt.

Numera var han högsta hönset på tavernan, vinkällaren var kvar och den hade jag inget intresse av att se igen (jag sa det inte till honom). Han var lite stressad, tog vår beställning och jobbade vidare med sitt. Vi pratade lite till senare, när vi skulle lämna och återvända till hotellet i Plomari. Det räckte, vi var igenkända och kan tänka oss ett besök igen vilket år som helst.


/ Hasse

[karinafp]

Ursprungligen postat av Kalimera

Så han är inte kock där längre?

Nej, tyvärr. Det betyder också att ingen längre eldar i vedugnen och ordnar långkok, om inte någon av de yngre har lust att lära sig den konsten.

[karinafp]

Vi tänkte ta en tur till Olympos, och i onsdags kväll gick vi ner till hamnen för att studera avgångstiderna. Misstänkte att vi inte skulle hinna med hotellfrukosten så vi tänkte boka biljetter och förbereda oss för frukost på rummet. "I morgon har vi bara 20 platser bokade, så ni slipper trängas!" sa damen. Vi diskuterade en stund och bestämde oss. Förr var det bara att langa upp pengarna och köpa biljetter. Nu ville de ha en emailadress att skicka bokningen till samt efternamn, förnamn, kön, nationalitet och födelsedatum på alla tre. Så efter litet tryckande på mobilen kunde vi skicka David att inhandla frukostattiraljer på vägen hem medan Fred och jag gick till Agnadi för kvällsfika. Nja ... det blev en Mai Tai för mig, men Fred tog en frappe. Snart plingade det i mobilen med bekräftandet av bokningen.

Torsdag morgon steg vi upp tidigt och åt frukost eftersom vi skulle vara vid båten kvart över åtta och hotellfrukosten börjar serveras klockan åtta. Kvällen innan hade de bilfria gatorna i centrum varit fyllda av lekande barn; nu var det helt annorlunda. Några enstaka personer satt med sitt morgonkaffe, annars var det tomt och väldigt tyst.

Båtresan var som vanligt lång och innehållslös. De andra passagerarna var en tysk gruppresa med reseledare, och i bussen upp till Olympos berättade han Karpathos och Olympos historia. På tyska. Både Fred och jag förundrades över hur mycket vi faktiskt förstod. Fast det är klart, lite förkunskaper kan ju ha hjälpt till ...

Bilvägen till Olympos har orsakat förändringar i byn. För det första kan bussen inte köra så långt fram som tidigare på grund av alla parkeringsplatser ... och för det andra kändes det lugnare att gå in i byn. Eftersom man nu inte måste få in dagens hela försäljning under fyra timmar var det inte samma gatlopp mellan försäljarna som under tidigare besök. Vi kunde gå i lugnare takt och prata med folk. Vårt främsta mål med besöket var att få tag på två nya badrumsmattor då de gamla börjar bli slitna. Köpte en knuten och en vävd. Eftersom jag väver själv hade vi ett trevligt samtal om vävstolar och tekniker.

Lunchen intogs på Blue Garden. Nikos har varit tvungen att anpassa sig till turismen och har numera både moussaka och gyros på menyn. Men han frågade om vi ville äta traditionellt grekiskt eller turistiskt, och då vi självklart valde traditionellt föreslog han olika små rätter till en pikilia, så vi fick välja de vi ville ha. Kanongott. Sen gick vi runt och handlade lite småsaker, ett par örhängen, några kryddpåsar och en snidad uggla i olivträ till Davids samling.
Tog som vanligt varsin glass i väntan på bussen. Sofia och papegojan Marco som kunde säga "Kalimera" såg vi inte till. Men Maria har en grå jako vid namn Coco som inte kan säga någonting. Men han klickar och visslar och retas med katterna. Nere i Diafani satt vi en stund i skuggan av en tamarisk och tittade på alla som badade. Massor av barn som hoppade från bryggan. Sen tog vi varsin kaffe innan det var dags att äntra båten och åka hem.

Jag hade glömt hur mycket trappor det fanns i Olympos, och när vi äntligen var framme i Pigadia hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde gå rak. Stapplade in på första bästa apotek och bad om det starkaste smärtstillande hon kunde ge mig. Fick en förpackning med 1000 mgs paracetamoltabletter. Vi hade tänkt ta oss hem till hotellet och fräscha upp oss innan vi gick ut för att äta middag, men Fred sa att jag omöjligt skulle klara av det och att vi i stället kunde ta en tidig middag och en hemmakväll på det. Motvilligt gav jag med mig. Vi hade ju tänkt att fortsätta till Asteri och höra Vasilis sjunga efter middagen! Men jag måste se mig besegrad. Vasilis hörde vi förra torsdagen och stället var fullsatt, så två personer mer eller mindre kan inte spela någon större roll. Det kommer en torsdag nästa vecka också. Vi satte oss på det närmaste stället, den italienska restaurangen Al Porto och tog varsin pizza. Och jag tog en värktablett.

Stapplade upp till hotellet och möttes av Popi, frukostvärdinnan och receptionisten som stod där som de tre nornorna och sa: "Där är ni ju! Var har ni varit? Ni kom inte till frukosten i morse och vi har varit oroliga!" Vi berättade vad vi hade gjort, och kände oss lite skamsna över att vi inte hade sagt att vi skulle vara borta. Men vem kunde tro att de hade sån koll på oss?
Kom äntligen upp på rummet och kunde duscha och varva ner. Men vi var så trötta att vi släckte redan halv elva. Tror inte jag har lagt mig så tidigt sedan jag gick i pension för fem år sedan.

I morse när vi väntade på hissen för att åka ner till frukosten mötte vi städerskan: "VAR var ni igår?"

Karin
tydligen saknad

[Catlady]

Tack, Karin!
Ja, man brukade känna sig smått "attackerad" i början av byn, skönt att det lugnat ner sig lite. Bilvägen är verkligen väldigt vacker (och för en sjösjukt lagd person som jag helt underbar ).
Grekiska hotell anställda har oftast "stenkoll" på sina gäster, framförallt återvändare. Upptäckt det själva så vi säger alltid till när vi ska vara borta länge. Glömde det en gång på Kreta, då fick vi höra att de nästan varit på väg till polisen för att efterlysa oss...... ok, då var vi borta över natten efter ett hastigt beslut.

Ha det fortsatt härligt på fina Karpathos!

Catlady 🐈