![]() |
#1
|
||||
|
||||
![]()
Jag bläddrar på i mina trasiga gamla album. Nån gång ska jag ordna upp korten, tror jag.
Svärfar bodde i Nedre Kifissia och hade höns och getter. Det räknades som stadens norra utkant då, och var inte särskilt tjusigt. Vi tog tåget eller bussen till ändstationen/hållplatsen och gick sedan ner till Agia Kiriaki. Man fick inte ha barnvagn med, så Lillan fick traska eller bli buren, och det tog ett bra tag att komma fram, det var så mycket att titta på . - En restaurang hade en stor påfågel i trädgården, som spände upp stjärtfjädrarna och skrek ilsket. Mycket spännande! -Det fanns ett mullbärsträd halvvägs. Var det säsong måste man ju palla mullbär. -En man rostade solrosfrön och pumpafrön som han hade torkat på presenningar mitt på vägen. -Tavernan nära farfars hus var full med de vanliga gubbarna även tidig söndagmorgon. "Pappous" satt där ofta med sin "koupa" med retsina. Jag tog alltid ett pyttelitet glas med samma märkliga dryck. Lillan fick "lemonada", detta var före CocaCola,-Sprite och -Fantatiden. Svärfar var en snäll man, finskomakare till professionen. Han jobbade på en verkstad vid Syntagma som tillverkade handgjorda jättedyra skor. Så synd att jag inte har något foto från verkstaden! Där satt en sju-åtta gubbar och utförde sina olika moment. I förrådet fanns hundratals läster av rikt folks fötter. Skinn av antilop, krokodil, känguru...Själv hade han inte så märkvärdiga skor. Han var omgift med en vänlig och kraftig kvinna jom jobbade på ett väveri. De hade byggt sitt hus själva, bit för bit, liksom så många andra givetvis utan byggnadstillstånd. Det man byggde på natten kunde myndigheterna inte hindra. Problem uppstod när kommunen ville dra nån väg genom nåns kök eller så. Då gällde det att gå till sin lokale politiker, vägen drogs i en sväng runt huset och saken var klar... |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|