Goa ink

[Enigma]

Ursprungligen postat av inkfish

Nu har jag anmält mig som fadder för en SOS barnby i södra Indien! Det går inte att låta bli när man varit där. Och då var jag ändå i en delstat som inte ens har några barnbyar, alltså har nog barnen där det relativt bra

Det är mycket berömt att du gjorde det. Kolla dock om cheferna från den här organisationen tar inte för höga löner eller "sjuka" bonusar. Du kanske hörde om skandalen i Röda korset där administrativ chef David Roos tar en mycket hög årslön på 771 930 kronor. Om han blir uppsagd då får han fallskärm på 1 157 895 kronor. Alla chefer från biståndsorganisationer som tog höga löner finns sammanställda i Aftonbladet under titel:

Så mycket tjänar hjälp- organisationernas chefer
Det är lätt att hitta artikel i Aftonbladet när man skriver artikelns titel under sök.

[kimmen]

Ursprungligen postat av Enigma

Kolla dock om cheferna från den här organisationen tar inte för höga löner eller "sjuka" bonusar.

Enligt upgift idag i GP betalas chefslönerna i Röda Korset av medlemsavgifter och inte av insamlade medel...

/kimmen

[inkfish]

Ursprungligen postat av Enigma

. Kolla dock om cheferna från den här organisationen tar inte för höga löner eller "sjuka" bonusar.

Tack Enigma! Jodå, jag har allt hört om det där. Men faktum är att det inte påverkar mina beslut i de här frågorna.

Jag har bidragit till en SOS barnby i bortåt 20 år och till Rädda barnen lika länge. Har för mig att jag sett att 18 procent går till administration hos SOS. Men jag tycker mig inte ha tillräckliga kunskaper för att välja bort någon av dem pga höga arvoden.

Visst, Bengt Westerbergs 800 000 i Röda korset låter mycket - men satt i relation till Röda korsets totala budget är det kanske ingen betydande summa. Och jag utgår från att han gör ett bra jobb för de pengarna.

[Maggy]

Tack allihopa för en helt underbar tråd, och era upplevelser, från Goa i Indien...Jag har varit i Goa 8 gånger, 5 av dem på egen hand... ...och...ja...det beror naturligtvis på "någonting" ifall man reser tillbaka hit gång på gång...människorna, dofterna, den goda maten, stränderna, lugnet i Palolem- och Cola Beach, kor, ormar, apor, grisar, getter överallt, det enkla, allting fixar sig, det organiserade kaoset...behöver väl inte säga att jag just älskar Goa...kände igen så mycket av det som berättas här... ...har bott i Baga, Calangute, Candolim...och föredrar Candolim med en mysig "bykänsla" och ett lite lugnare tempo, många britter har sitt boende här (fantastiskt gästfria människor). Utifrån mina resor till Indien har mitt förhållningssätt, och "tänkande", till livet förändrats...en kackerlacka/myror på rummet "so what". "Alla" talar med varandra där...till och med vi svenskar... Jag menar absolut inget illa med detta...men...vi är inte kända för att vara ett folkslag med "öppet sinne"...Där kan vi i alla fall prata om "våra" magbekymmer...Jaja...ta det hela med en "nypa salt"...men gissa vad det är för vänner jag har funnit nu på mina två resor, hittills, till Grekland...? ...jo,,,just britter och greker... Hoppas förstås på att träffa trevliga "kalimerafans" på Tilos, min nästa resa kommer absolut att gå just dit...

[inkfish]

Ursprungligen postat av karinafp

Karin
som har uppåt ett par hundra i lägenheten...

Ett gott råd: åk aldrig till Indien

Ursprungligen postat av BSR

Han förklarade att mannen på kajen ville byta till sig min fina vita nylonskjorta mot sina två döttrar.

Men fy så förfärligt

Ursprungligen postat av Enigma

Jag fick en tanke att man kunde skänka alla gamla kläder till personer som åker till Indien. Besökarna kunde då lämna dessa kläder direkt till tiggare där.

Så vitt jag sett är det många Indienfans som fyller resväskan med kläder och annat de kan skänka bort när de kommer fram. Tror att de skänker dem till barnhem eller hjälporganisationer på plats. Ingen dum idé, behovet är ju enormt.

Ursprungligen postat av Annlotta

Det måste finnas massor av tankar och känslor att bearbeta?

Ursprungligen postat av Marianne

Indien måste göra ett djupt intryck, starka upplevelser som bränns fast och tar tid att bearbeta.

Ja, precis så är det! Naturligtvis ville jag inte åka hem. Men för ett par dagar sedan kände jag att nu behöver jag komma därifrån för att få distans och försöka förstå vad jag varit med om egentligen.

I transferbussen igår, en gräsligt skumpig upplevelse i nästan två timmar, så upptäckte jag hur jag inte kunde slita blicken från fönstret, jag var tvungen att se precis allt vi åkte förbi annars kunde jag ju missa något.

Och så har det varit hela tiden. Sinnena, framförallt synen, har varit konstant bombarderade av intryck - konstant.

På ett vis är det jobbigt, på ett annat gör det resandet till en fantastisk upplevelse. Jag har aldrig varit så långt borta från Sverige, inte geografiskt - men framför allt inte mentalt.

Tack för alla hälsningar och för att ni har läst. Det har varit skönt att få ventilera.

(Marianne, i Agonda tänkte jag flera gånger: "Det här är en riktig Marianne&Jens-strand" - hur lång som helst, nästan inga människor och sand, sand, sand. Bedövande vackert)