Två veckor på Karpathos - del 6

Onsdag 28/7: Väckning strax före 9 idag så vi ska hinna med en liten utflykt till Menetes. Hyfsat pigga kommer vi iväg så vi kan slippa de allra hetaste timmarna mitt på dagen. Taxin får vi dela med ett par som ska till Ammoopi men vi blir avsläppta inne i Menetes trots att Ammoopi nästan ligger mellan Pigadia och Menetes.

Men vi var kanske ”först” att få taxin så vi misströstar ju inte, det är mycket billigt med taxi på Karpathos, 6 Euro även denna färd. Direkt vid Menetes minimala torg ligger Café Two Brothers mitt emot kyrkan. Där blir vi avsläppta, det finns nog ingen annan plats mer självklar här och taxichaffisen säger välkomnande ”welcome to Menetes city” ! Han tycker nog det är roligt att vi vill åka dit som det verkar. Vid kyrkan är det vidunderlig utsikt över Pigadia och dess omgivning samt bergen norr om staden. Aperi och Volada syns dock inte från denna vinkel, de som syns från Pigadia. Vi står länge och njuter, kanske en av Greklands vackraste platser för utsikt och njutning ? Duktigt avslappnade och glada över allt det vackra blir vi rejält skrämda av kyrkklockans 11 slag !! Så går vi rakt över gatan, upp i gränderna som har riktigt branta trappsteg. Allt vi möter i gränderna är vackert. Menetes imponerar mycket med stor charm, vackra färger och ett oslagbart lugn så när som på lite röster här och var, en undulat som kvittrar och en man som ensam pysslar med att gjuta en mur och ordna med en gångväg i en slänt. Väldigt vackra hus, dess färger, hängande tvätt och en och annan katt gör oss glada och vi finner Menetes klart trevligare än Aperi. Dessutom hälsar folk snällt på oss, även barn vilket av någon anledning överraskar oss. Är dessa bybor ovana att möta turister trots närheten till Pigadia ? Vår närvaro och det faktum att vi faktiskt ser riktigt turistiska ut spelar ju ingen roll, vi möter en värmande vänlighet ändå.

Är det en by alla åker igenom till t.ex badorterna längre bort ? Mycket vatten går åt, vi svettas ymnigt då luften även här står helt stilla. Så vi köper oss varsin ”choriatiko” och Coca Cola på Two Brothers och slår oss ned i skuggan vid fasaden. Vi har nog aldrig sett en mindre knutpunkt i en grekisk by ! Salladen är fantastiskt god, olivoljan ger en lite säregen smak och de pyttesmå Karpathiska oliverna är lite kryddiga i smaken. Fetaosten tror vi garanterat är gjord i byn då den är så krämig, inte så smakrik som annan feta. Den spricker inte i småbitar som den brukar göra. Det mörka brödet är sensationellt gott och saftigt så vi stoppar ned merparten i en kasse till kommande frukostar. Några gubbar sitter och ljuger kring flera öl, trevlig inramning. Alldeles när vi kom till Menetes mötte vi en äldre man som gjorde reklam för byns festival i morgon. Traditionell mat, vin osv. för både turister och bybor. Den äldre mannen dök upp igen under tiden vi roas av de öldrickande gubbarna.

Han känner igen oss, utbrister ”hope to see you tomorrow”! Stämningen verkar upptrissad, kanske ”förfest” inför morgondagen ? Lite folk kommer och går, varor levereras och det strömmar ut bra musik från caféets kök så jag blir nyfiken vad som spelas. Jag går in och frågar och det visar sig vara Notis Sfakianakis´ nyutkomna cd som jag redan köpt. Så dånar det till och det vi inte sett ännu dyker upp. Den ”obligatoriska” försäljaren som hojtar ut sitt utbud via mikrofon och megafon på biltaket rullar fram vid caféet. Är det albaner ? Han är rolig, skrattar och skäller som en hund i mikrofonen, alla närvarande skrattar åt spektaklet ! Alla gubbar pratar med honom, ingen verkar vara intresserad av några varor, det skvallras väl mest ? Mannen kör igång musik från bilradion ut i megafonen och det skräller rejält. Då får han istället skäll från caféet som ju redan har musik som de vill ska höras ut genom de vidöppna fönstren. Bilens larm tystnar, de andra i försäljarens sällskap hoppar upp på flaket och de åker iväg mot nya djärva försäljningsknep. Här har hänt mycket på en kort stund nu, vi har ätit klart så vi ber snällt om vi kan få hjälp med att få en taxi ner till stan. Festivalen i Menetes blir säkert jättetrevlig i morgon kväll men de två sista kvällarna är redan bokade med af Petersens då vi ska suga ut det gottaste av ön innan vi åker hem på fredag. Taxin kostar inte 7 Euro som telefonbeställning lär ska kosta, utan bara 6. Vad spelar det för roll, det är ju så enormt billigt ändå ! Vi fick förutom alla andra små minnen av Menetes, två trevliga minnen ytterligare. Vid ett tillfälle skulle vi ”forcera” en mycket brant och lång trappa. Byns förmodade präst kom och gick uppför densamma. Han var lång och stilig, c:a 40 år gammal, långt svart hår, hästsvans och jeans under sin svarta kappa !! Många präster har vi sett i Grekland men denna var något originell. Alldeles nära ”trappan” finns också en liten affär som vi var in i precis innan den stängde före siestan. En gammal vithårig man var själv där inne, butiken var så otroligt liten att man hela tiden riskerade att stöta i något och kanske välta ner något. Bettan köpte honung och det gjorde honom glad. Han pratade bara grekiska, ibland behövs inget språk och särskilt när han efter några sekunder kom på att han i glädjen av att få sälja någonting, så tog han raskt en liten påse med rosmarin, rev av prislappen och gav henne den med ett stort leende. ”Teckenspråk för gratis”, att riva av prislappen och peka på den och påsen ! Ett möte med en glad grek, ett minne vi tycker var mycket givande.

Tillbaka på hotellet tycker vi att resans sista utflykt var otroligt trevlig, vi ska slappa den sista tiden före hemresan och bara må gott. Tjejerna som städar suckar över dagens slit. Hissen är trasig och det är ju c:a 30 rum att ta hand om. Inte blir det bättre av det faktum att de var lediga i går. Vi släpar in resans sista 6-pack vatten och paranötter vi funnit i lösvikt i en affär vi faktiskt inte sett, 100 meter från hotellet ! Hade vi köpt allt vatten där hade vi sluppit ”mördarbacken” från andra hållet ! Poolen är åter skön att svalka sig i trots att den är ljummen. Familjen af Petersens kommer sedan in på lite ”förfest” på vårt rum. Vi ska ta oss till Pelagos för sista gången och inte glömma att skriva i ”Kalimera-gästboken” som den eminente ”Mikke” skapat att användas för alla Kalimera-medlemmar som besöker stället. Vi blir kvar på Pelagos nästan 4 timmar, mycket sång och musik men med ett ganska stillsamt framförande. Det är i stort sett samma ”program” varje kväll, Vassilis kommer och går och sjunger alltid med sin inlevelse och hesa röst. Xroni med gitarren och Florio med bouzoukin turas om att sjunga här och där, ibland blir det duett. Det är trivsamt hela tiden, mycket vin går åt. Vi stojar och busar mest hela tiden med Karins tonåringar David och Erika. Vassilis sitter med oss och pratar en hel del, Karin och han pratar melodititlar, musik i största allmänhet och ett och annat livsöde. Strax efter midnatt tycker vi dock att det är dags att dra oss mot centrum och sömn så småningom. Så vi tackar, skakar tass med musiker och servitör (hans namn missar vi i den allmänna villervallan) och det hela tar en redig stund ! Glada, trötta och varma finner vi ännu en gång ett härligt svalt hotellrum där ac´n nu har varit på dygnet runt. Det är vi tacksamma för och även att vi känner oss fräscha i huvud och kroppar.

Torsdag 29/7: Sista hela dagen finns det inga krav längre. Jag traskar till centrum, kör lite dator, köper fler cd-skivor och kollar lite slött på andra kanske lika slöa människor. Återigen helt blöt av hettan i staden blir det poolen nu, lunch som består av toast och pommes frites – s.k. ”okynnesätande”. Poolen har upphört att skänka svalka, kanske håller den dock en temperatur under 30 ? Det oundvikliga måste nu påbörjas, packa ihop prylar, pinaler, kläder och annat och hoppas att väska och handbagage kan stängas utan problem och irritation. Lika bra att göra klart till 98 % så sista morgonen kan slippa bli panikartad. Okritiskt och helt hejdlöst slänger vi så mycket vi kan av saker vi inser att vi varken har plats med eller behöver. Samvetet får en rejäl omgång när vi tänker på den annars så noggranna källsortering vi idkar där hemma…..! Nåja, väskorna stängs efter smärre problem och bara handbagaget finns tillgängligt om någon ”akut” plats skulle behövas. Hissen som har varit avstängd i flera dagar skulle vara bra om den kunde fungera åtminstone i morgon förmiddag !

Eftermiddagen tar så småningom slut , sista kvällsölen banar utan problem sin väg ner och den heter ju……Fix !! Karin och de andra i familjen knackar på just när vi har duschat klart, helt ok temperatur på vattnet hela tiden äntligen ! På allas gemensamma önskan besöker vi Ilias på Faros för sista gången, 4 ouzo och 2 läsk igen och vi får ju höra Ilias´ ”vissel – vissel…..beep beep” igen som muntrar upp oss. Kalimeratröj-bilder tas med honom och även löfte om kopior som han ska få när ”Mikke” kommer ner hit i september. Undrar om han tycker vi är riktiga stollar ? Farväl Ilias, vi har skrattat mycket nu och de tidigare tillfällen vi varit hos honom !! Han sitter och småler hela tiden på sin stol, är det här hans livsgärning ? En sådan skön typ han är ! Händer skakas, honom minns man verkligen – ”the crazy man” fast han återigen insisterar på att…..”this place is crazy”……hmmm ?!

På tavernan Aegeo är det lika bra som när vi själva var där för några kvällar sedan. En avslutning på en trevlig taverna med högklassig mat är alltid en avslutning vi vill ha när vi är i Grekland. Jag är den enda av oss 6 som tar förrätt, en hel grillad bläckfiskarm, första gången jag beställer en sådan läckerhet.

Den är verkligen läcker, de andra stirrar på mig men jag njuter i fulla drag. Diverse kötträtter kommer sedan in, vi tar oss verkligen tid denna sista kvällsmåltid men vi orkar olika mycket, sitter och petar förstrött i det vi till slut inte orkar med. Trevlig servitör (ej ”fotbollsmannen”) skämtar, är lugn och tar sig tid med oss. Glada tongångar har vi, oss emellan alla 6. Vi har lärt känna varandra bra under resan och i alla fall för oss är det en ny erfarenhet att umgås tätt ihop med en annan familj. Rakin som kommer in efter avslutad måltid är det bara jag av oss 4 vuxna som uppskattar. Undrar hur olika typer av raki kan smaka, kanske något för mig att ta reda på en annan gång ? Besöket på Aegeo blir minnesvärt, alla 6 tycker likadant och det är en klar kontrast mot Pelagos i går kväll. Aegeo är så mycket större, genomgående gula kulörer på väggar osv. och mycket lugnt och trivsamt.

Det är därför vi sedan vårt första besök där kallar Aegeo för ”gula stället”. Karin vill sedan att vi går till Café Acropolis där servitörerna pratar svenska ! Vi beställer flamberad Irish Coffee som i alla fall är lite häftigt att få se. Till slut vandrar vi 6 Karpathos-frälsta en stund längs hamnpromenaden, tittar på folk, hälsar på hundar och katter och bara suger in atmosfären som vi så snabbt fann när vi kom ner för 13 dagar sedan.

Vi fann aldrig någon riktigt ”godkänd” osthyvel men dock en märklig variant som såg ut som något slags målar-verktyg. Den bestod av ett handtag och en bygel där det satt en pianotråd och ett metallrör som beroende på hur man vinklade den, gjorde ett mellanrum mellan tråd och rör. Så kunde man nog skära sin ost i exakta tjocklekar.

Vi hade rätt kul åt att leta efter något vi egentligen inte behövde men vi köpte till slut en lite längre kniv som vi lade kvar bland de andra sakerna i pentryt i rummet. En liten ”lek” vi hade när vi var inne i affärerna.

Karpathos lämnade några mycket tydliga minnen för oss. Naturen är som på så många andra öar mycket karg och otillgänglig i många stycken. Men ändå mycket vacker och då framför allt de berg vi fått skåda både från bussresor och från vattnet. Vi blev fascinerade över befolkningens vänlighet och det lugn som fanns på alla platser vi besökte. Ön inbjuder inte till några ”vildare” övningar än att bara må bra, bada, sola, äta och dricka gott, se sig omkring i landsbygden och umgås både med vänner och nyfunna grekiska dito. Att det finns tydliga inslag av turism märker man givetvis då inslagen av affärer och annat i stad och byar finns där utan att man missar dem. Skulle vi välja att återvända gör vi det om åtminstone 4-5 år så vi får riktigt perspektiv. De nya vänner vi fick och som vi träffade flera gånger, kommer nog ihåg oss när vi en gång kanske kommer tillbaka! Maten var också riktigt högklassisk, ingenting gjorde oss besvikna även om alla måltider inte fick högsta betyg.

Fredag 30/7:
Sista förmiddagen består inte av så mycket annat än en väntan på en buss som kommer och hämtar. Det är ändå lite skönt att bringa lite ordning i pick och pack, lasta in allting och längta efter en tvättmaskin hemma. Sista halvtimmen sitter vi utanför hotellreceptionen och glor, skrattar och slår ihjäl tid. Vid flygplatsen får vi tillfälle att prata lite med pappan till den lille grabben Lukas, 2 år som så hejdlöst hade badat, simmat och dykt i poolen. Det var som vi hade gissat – de hade haft honom på babysim och nu krävdes total uppsyn över honom ! Incheckningen gick smidigt men väntan på att stiga ombord på Airbusen blev olidligt lång. De som steg av planet och var på väg till sin härliga semester bildade kö bara några meter från oss hemvändande. Men inte en enda Kalimeratröja eller keps syntes bland de c:a 200 anländande. Så kom vi då iväg, lyfte sakta till marschhöjd och precis som på inflygningen för två veckor sedan fick jag vid min fönsterplats se någonting häftigt. Förutom Santorini kunde jag se i stort sett varje Kykladisk ö i soldiset ! Det var bara att följa med i min medhavda karta och namnge öarna vartefter vi passerade dem på några tusen meters höjd ! Var det ödet som spelade oss ett spratt när jag även kunde se SYROS där strax väster om Naxos ?

Hälsningar Hasse & Bettan

Börja om »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera