Två veckor på Karpathos - del 3

Måndag 19/7: Vi försover oss nästan, utflykt idag till Lefkos Beach och det är tufft att komma upp när man lägger sig till med sena kvällsvanor. Men iväg kommer vi, piggnar till gör man inför nya utmaningar. På slingriga vägar och kargt landskap når vi vackra Lefkos Beach. Denna tur med buss innehöll klart och tydligt informationen ”ingen guidning”, bara kort bussresa till målet s. a. s. Ändå är det några svenska kvinnor som uppenbarligen redan är missnöjda och vill prata med den yngre kvinna (i alla fall inte skandinavisk) som har följt med framme vid chauffören. Lefkos Beach har några tavernor, hotell och studios ovanför den fina stranden som ligger vackert i en liten vik. Grannön Kassos syns men i mycket dis men många andra vyer och föremål blir förevigade med systemkameran. Då ser jag ett blått K på vit botten på en mansrygg ! Det är Uffe och Susanna Säter från Helsingborg som sitter och ska luncha på en av tavernorna. De hade åkt flygstol för att bo just i Lefkos och trivs bra där. Vi byter lite erfarenheter, de säger att de ska överväga att registrera sig i forumet för att byta erfarenheter med andra. God idé, så vi skiljs, jag vill inte störa i maten och vi ska själva äta fast en bit bort. Bettan ligger i solstolen men vi går upp på den andra tavernan rakt ovanför oss. Greksallad, tzatziki och bröd är ju alltid en höjdare. En stor lurvig hund är road av att leka i vattnet men vågorna vill han inte möta så han går och tar en liten boll som barnen leker med. Sen skakar han av sig vattnet från sin lurviga kropp (ingen människa står dock i vägen) för att sen rulla sig i den varma och torra sanden !! Stackars hans ägare, om han har någon !

Resten av eftermiddagen bedrivs åter igen i ett bara-vara-tillstånd som är alldeles förträffligt. Andra badar, inte jag men jag trivs ändå. Bussen avgår tillbaka kl. 16.30 och vi tar inte samma sydliga väg tillbaka. Istället ska vi en bit norröver och vidare rakt österut över ön för att sedan söderut tillbaka till Pigadia. Ganska snart passerar vi de skogar som brunnit vid två tillfällen i år (i maj och juni) och det är bara sot och aska kvar. Betydligt gladare blev vi när vi fick beskåda alla berg norröver när bussen styrde mer österut, ner från höjderna och söderut. Helt makalösa och hisnande syner och ytterligare bränsle åt tankarna om ett eventuellt återvändande till Karpathos i framtiden ! Åter i Pigadia handlar vi, hittar inte heller denna gång någon osthyvel, tar det lugnt och förtär det vanliga……nötter och öl. I kväll har vi en tipsad taverna på programmet. Seven Eleven som bl.a ”Eva L” besökt och berömt ska få vårt betyg. Seven Eleven som kan tyckas ha ett suspekt namn ligger precis i korsningen invid ”stora vägen” som vidare leder till Pelagos och bort mot stadsstranden. Vi blir inte besvikna på maten på 7-11, enkelt med feta och oliver, sen pastitsio och moussaka. Enkla och vällagade rätter medan mannen i famljen som serverade läppjar på ett glas vitt vin hela tiden. Han domderar och hojtar på vad vi förmodar är frun. De nästan grälar tycks det och det är ju svårt att veta vad de eventuellt har delade meningar om. Två välskötta hundar gick omkring hela tiden i tavernan, det finns alltid någonting intressant att studera under en middag i Grekland. Tillbaka till centrum inköps två olika sorters kapsylretsina för sedvanligt balkongbruk. Träffar karinafp & Co.

Som vi utbyter dagens skvaller med. Vi bekräftar att vi ska ta den första gemensamma sittningen på Pelagos och tillsammans insupa musik och god middagsmat i morgon. Då har både Karin och dottern Erika namnsdag så vi har köpt varsitt litet tygmärke med namnet på och kardborrfäste bakpå. Därför tycker vi de ska med till Ilias på Faros eftersom de inte träffat honom ännu. ”Uppvärmning” alltså, de vet ju inte vilken ”skön lirare” Ilias är och hela familjen gillar ju ett gott skratt. Det sista vi säger till familjen blir i deras lägenhet. Vi häpnar verkligen över hur olika detaljer lägenheter på samma hotell har, rum 23 som de har – två nummer från vårt. Duschdraperiet hos dem har en helt obeskrivlig ”konstruktion” och toaspolnings-mojängen får oss att skratta högt. Draperiet hade släppt taget och helt ramlat ned över Karin en gång så hon fick skrika på övriga familjen om hjälp då det kladdat fast helt på kroppen ! Lite vin på balkongen avslutar ännu en händelserik dag, man gör så lätt bokslut varje gång på balkongen och speciellt när det redan har hänt så mycket de första dagarna. Kanske är det inte så kul att ställa reseväckaruret på 06.20 men ska vi ha en heldag med båten via Diafani upp till Olympos så får man väl lida lite?

08.15 avgår båten Chrysovalantou III.

Tisdag 20/7: Upp kommer vi, om möjligt något muttrande där i gryningstimman. Ryggsäckarna packades före sängdags så frukosten glider ner utan stress men ögonen har det betydligt tuffare i morgonljuset. Extra film, bra med vatten stiger vi ombord på utflyktsbåten som stävar ut, sätter fart och trots gissningsvis kulingvindar går hon lätt genom vågorna och de vita gässen. Rakt norrut in i motvinden längs östra kusten möter vi mer och mer fantastisk kustlinje under de 1,5 timmarna. Vilken vacker ö vi har funnit, kameran går varm men zoomobjektivet är knepigt att hålla still i den byiga vinden. Anlöper Diafani c:a kl. 10.15 där bussar ska ta olika grupper upp mot Olympos. Många i vår buss blir stående i mittgången och stor förvirring råder, många gapar utanför. Danske Apolloguiden Brian och chauffören får ropa i mikrofonen flera gånger att ”passenger´s with boat-ticket only must wait, we will pick up again…..” bl.a, bl.a. Äntligen får vi till slut av alla stående, vissa tror tydligen att det går att slinka igenom utan rätt till det. Men felet låg i att ingen kollade de olika typerna av biljetter vid påstigningen. Nåja, hisnande kurvor och stup kantar vår väg. Detta har vi varit med om många gånger och nästan blivit rutinerade på ”ska han klara den här kurvan och ravinen OCKSÅ….”? Det väldigt typiska turistiska fotostoppet kommer och vi kan se Olympos för första gången. Sånär som på turisternas ”ooh” och ”aah” så är det så tyst längs vägen medan klicken från kamerorna hörs. Olympos är verkligen unik, det är en riktig wow-känsla att se byn från håll och molnen som ligger som gräddklickar strax bakom vid bergstopparna. En del tankar från Santorini kommer. Danske Brian pratar på när vi är framme men han berättar att de fick veta i går att han måste ”guida” innan vi går in i själva byn. Affärsinnehavarna tillåter inte längre guidning inne i gränderna, där ska vi få gå själva under begränsad tid. En dryg timme har vi i alla fall, gummorna i folkdräkter och gubbarna med, står nära nog ”på parad” där vi traskar upp för den första backen invid husen. Gummorna kränger souvenirer, tvålar, kryddor, hemvävt osv. medan två gubbar spelar den lokala säckpipan för oss. Känns programmerat som allting annat vi nu har fått se i byn. En av gubbarna tog vid och började spela när den första tystnade – vi hade ju just passerat honom! Vi blir föga imponerade av Olympos, visst är det vackert och det är mycket tyst. Men lika kommersiellt som vi fått höra i förväg är det verkligen. Det måste vara svårt att tjäna pengar på att bara visa en vacker och originell by utan att ha produkter med prislappar på. Men det är kul att få vara här en stund. Så åker vi vidare och det till byn Avlona c:a 20 minuter bort där det är lunch beställt. Brian fortsätter att prata ännu mer i bussen. Han är en glad spelevink, lite originell och en kille man lätt lägger märke till. Ett ungt par som satt sig vid bakdörren, platsen där man knuffar fram sätena så det blir en utgång – märker till sin stora förvåning att vi börjar rulla iväg med dörren ÖPPEN!! Många andra nästan skriker förskräckt att de kan ”trilla ut” men Brian säger skrattande och lite coolt ”grekisk air condition”! Så stängs i alla fall dörren, det gick nog ingen nöd på paret i alla fall. Byn Avlona är bland det mest ödsliga vi sett i Grekland! Små oansenliga, låga stenhus som ligger i slutet på en svag bergssluttning, ganska långa avstånd mellan husen i sig. Först ett stort antal odlingsområden där det växer vinrankor, tomater osv. avgränsade med prydliga stenmurar. Odlingarna växer i mycket rödaktig jord och det är mycket kargt, hela byn andas ödslighet. Men mitt inne i byn som hela gruppen vandrar sakta igenom, dyker en taverna upp mitt inne i ingenstans tycks det. Brian vinkar, hälsar glatt, skrattar och kramar om familjemedlemmarna som väntat på ”skocken”. Varm tallrik med fylld aubergine, moussaka, ris, bönor och potatis är riktigt god. Andra väljer alternativ 2 som är grekisk sallad. Det finns gott om tid att sitta och snacka med andra vilket vi gör men vi går sen iväg lite sakta, ser oss ytterligare omkring i byn som verkar vara någonting någon glömt. Endast bilar och mindre fordon kan ta sig ner för grusvägen, något liknande har vi inte sett. Alla går iväg från tavernan i omgångar, ett litet pärlband av folk har vi bakom oss när vi och några andra kommer upp till bussen vid vändplanen. Någon skrattar, pekar in i bussen och andra undrar vad som står på. Chauffören ligger längst bak, sover tungt och snarkar så det hörs ut!! En ung grekisk kille syns komma springandes över mark och stenmurar, full rulle upp emot oss. Har någon glömt något ? Nej då, han ska med bussen bara, bekant med chauffören och han har just vaknat. Cigarett har han dessutom redan tänt och han har inga problem att köra oss tillbaka ner till Diafani för att invänta båten tillbaka. Där tar vi varsin frappé på ett mysigt litet café några meter bakom hamnen i byn. Det är bara väntan på båten som gäller och allt som finns att göra är att studera byn Diafani och dess vardagsliv när turisterna ska åka därifrån. Gubbarna sitter vid fiket och glor, språkar lite. Lane Lines färja Vitszentos Kornaros har just gjort klart lossning och lastning och stävar ut mot för oss okänt mål. Lite lustigt att den anlöper en sådan liten by som Diafani. Piren den lade till vid ligger en bit ut från hamnen och fören har den ju rakt ut mot havet så det går ju. Blåsten uppe på soldäck när vi har åkt iväg är stark och dagboksbladen fladdrar för mycket. Jag måste gå in i salongen innan jag tappar viktiga anteckningar. Havet lever men vågorna är inte speciellt höga när man väl studerar havets eget liv. Jag gillar inte hav vidare mycket.

Det är skönt tänker vi, att få duscha av sig efter en heldag ute på ”landet”. Men duschen trilskas igen, det är tvärt omöjligt att tygla varm- och kallvatten till lämplig temperatur. Vill man bli stekt eller isbit, bara att välja. Desto roligare får vi när vi sedan tar med familjen af Petersens ut för att fira Karins och Erikas gemensamma namnsdag. Först hos Ilias på Faros med ouzo och meze, läsk till tonåringarna. Ilias är pratsam som vanligt och vi har köpt varsitt litet tygmärke till ”damerna” som de blir glada men förvånade över. Sedan besöker vi Pelagos för mer bra livemusik. God mat igen och mycket vin går åt till oss 4 vuxna. Vassilis som är ny sångare på Pelagos sitter och pratar en del med oss och bjuder till och med på ännu en flaska röd Makedonikos medan han flirtar lite med våra ”damer”. Trevlig kväll måste dock ha ett slut så glada i hågen traskar truppen på 6 personer tillbaka under stoj och stim. Tröjbilder tas bland gatlysena, undrar just hur de kommer att se ut efter denna helkväll ? I morgon får vi sova, dvs. utflyktsfritt !

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera