Resebrev från Patmos & Samos

© Text & bild: Hasse

Onsdag 1/7
Sista dagen med tidsinställd morgonväckning. Redan 06.50 lämnar vi kuddläge för att slippa jäkt. Frukost i lugn takt, mötestid 09.00 för rundturen på ön idag. Vi kan med fog kalla detta "fösas-omkring-som-en-skock-och-matad-med-löjlig-information". I alla fall tycker andra det, vi säger att det är ett bekvämt sätt att se lite utan att behöva köra själv. Det är ont om I-landsproblem men i alla fall är det mörka bröd vi köpte i går, en seg historia att tugga i sig. Men gott ändå. Sådant som morgonrutiner börjar också bli en seg historia. Men tillvaron är ytterst behaglig. I bussen sitter redan trevliga bekantingarna Stig och Mia som bor i Samos stad. Kör bussen gör Christos medan norska mycket unga Apollo-tjejen Anniken sköter mikrofonen. Första stoppet blir på klostret Megali Panagia som ett tag var hotad av elden vid den stora skogsbranden för några år sedan. Vi gör inget mer än går runt ett tag, det är några hantverkare på innergården som diskuterar med munkarna och reparerar något. Det bor enligt uppgift, endast 4 munkar här just nu. Vi har blivit tämligen mätta på denna miljö efter Patmos, svårt att få till någonting lika intressant som Johannesklosterbesöket känns det som.

Andra stoppet på utflykten är en av de keramikverkstäder där bl.a den fiffiga Pythagoras-muggen tillverkas. Vi är inte längre bort från Pythagorion än att man härifrån kan se staden Ireon vid havet, och flygplatsen. Vi är i närheten av Koumaradei, längre västerut ligger Pyrgos. Hela den kompakta till ytan, och lite röriga verkstaden visar stora mängder keramikföremål i olika stadier, nytillverkat, oglaserat osv. Nyss nämnda mugg har en hävertprincip där allt vin rinner ut om man fyller den för mycket. Pythagoras elever fick erfara detta då de var mycket törstiga. På plats i bussen åker vi några minuter västerut och kommer högt upp i omgivningen där chauffören stannar för foto-stopp. Vi har bukten framför oss där flera byar och staden Votsalakia ligger längs kusten. Det är en fantastisk vy med staden Marathokambos som ligger på sluttningen nedanför Samos högsta berg Kerketeas (c:a 1.434 m.ö.h) samt byn Koumeika i förgrunden närmare där vi står. Vi åker vidare och kommer sedan bort mot Karlovassi som Anniken påstår har 8.000 invånare. Karlovassi är platt, saknar charm och är till ytan större än Samos stad (som hon säger har 10.000 invånare). Strax innan Karlovassi ligger Potami-stranden och intill den, Sunset taverna där hela sällskapet ska luncha. Här var vi för 7 år sedan, samma utflykt på ett ungefär och på denna taverna åt jag den största fläskkotlett jag någosin sett. Det kan tyckas lite trist men fläskkotlett finns även denna gång, inte lika stor men tavernan har garanterat "kontrakt" med arrangörer för utflyktssällskap som vårat. Det finns personal så de ska klara av några dussin turister, ungdomar till familjen pilar runt borden och sköter det praktiska. Kotletten inkl. tillbehör är i alla fall väldigt god, kryddad med oregano och citron, lunchen tillbringar vi med Stig och Mia för mera meningsutbyte. Här intill finns även den lilla kyrkan Agios Nikolaos som är vackert kritvit med blå inslag i arkitekturen. Mååånga foton tages här!

Det komprimerade programmet tar oss vidare förbi Karlovassi som vi kan vara utan denna gång, snart är vi i Kokkari som har betydligt mer charm som stad. Denna plats är vykortsvacker och har turkosfärgat hav i flera nyanser, det blåser rätt mycket här så windsurfarna en god bit ut har kul värre i häftiga hastigheter. Men vi har inte ens en hel timme att spendera, vi köper glass och hinner mest med en stund på stranden (steninsamling!) och på gatan intill. Sista anhalt på utflykten är på vinkooperativet utan för Samos stad, dess muséum inkl. vinprovning av deras sortiment. Muséet är en rätt slätstruken historia, ingen guidning från personalen ingår, Anniken får sköta den biten men vi bemödar oss inte att lyssna på vad hon har att berätta. I en sal finns ett flertal eklagringsfat som enligt uppgift ska kunna innehålla 50.000 liter styck. Jag betvivlar uppgiften vid anblicken men stora är de! Avsmakningen av vinerna blir lite kaosartad men flyter på rätt bra ändå. Det har ställts fram 5 vita viner och 3 söta. De har rött i sortimentet men ingen av dem syns till. Det är några riktigt välsmakande vita viner hur som helst, de 3 söta har mycket små skillnader men har olika åldrar vilket känns rätt klart. Den vetgirige kan knappa in http://www.samoswine.gr och klicka på "english version". Med brist på tid, ganska stor trötthet vid det här laget och ett lite lätt kaos i mängden skandinaver så gjorde vi ingen detaljerad bedömning av vinerna mer än att de var bra och goda som nästan gratis! Vinkooperativets lokaler ligger mitt emot Samos stad, alldeles vid rondellen vid infartsvägen som de byggde till för ett antal år sedan. Därför är det enkelt att bara gå över gatan och då få hela Samos stad för sina ögon (och kameran) på andra sidan vattnet. Därmed är ö-turen avslutad, vi får åka med in till centrum där några släpps av. Vi åker tillbaka till Kokkari där fler släpps av men sedan ska vi tillbaka till Pythagorion där vi andra blir de allra sista i bussen. Vi inhandlar livsmedel och öl, snart får vi duscha av oss resdammet på rummet och koppla av. Bettan tvättar kläder men räknar med att inte behöva göra det mer den här resan då vi har laddat upp med nästan rena för de sista dagarna. Tvättat i diskho är dock inte som i maskin! I kväll har vi en ny bekantskap, Restaurang Palladion mitt på stora gatan, den där taxibilarna står uppställda. Restaurang eller taverna är frågan? Restaurang säger vi då de har fint stengolv, fina vinglas och avsaknad av söldukar och rent allmänt en stil som vittnar om ambitioner. Vi blir snart varse……

De har helt klart bra mat och en aning högre priser än där vi ätit tidigare. Men vi får en känsla av att vi inte besökt något märkligare matställe i hela Grekland. Visserligen blir vi välkomnade på ett trevligt sätt av den äldre av två servitörer. Men det uppenbarar sig en till synes c:a 25-30-årig tjej med hur typiskt skandinaviskt utseende som helst. Hon ser ut att stå och vänta på någonting, vi och ett annat par är de enda gästerna här. Den andra servitören, c:a 30 i ålder tror vi, står i entrén om det skulle dyka upp fler gäster. Men dessa servitörers kroppsspråk och vår undran över vad som ska hända härnäst, är något som inte riktigt känns helt positivt. En man vid ett bord intill oss, sitter där iförd mer fritidsaktig klädsel. Han verkar lite "chefsaktig", har ett "lite väl" avslappnat sätt och har en del livliga diskussioner med den äldsta av servitörerna. Den sittande mannen (dryga 30 i ålder) har uppenbarligen någon central roll här. Kvinnan ser väldigt bortkommen ut, hon ser rastlös ut och får hela tiden ta order av den äldre servitören. Vi får känslan av att hon är helt oerfaren av restaurangjobb, visserligen finns inte mycket att göra för de 3 i personalen med så få gäster. Vi äter i alla fall friterad zucchini som förrätt, lamm i citronsås för Bettan och Chicken special Palladion för mig. Bra mat överlag men vi blir proppmätta och lämnar rester. Under tiden betraktar vi Palladion-personalens till synes förtvivlade försök att få till rutiner för hur de ska arbeta. Den äldre servitören har mer än tydliga drag av att dominera medan hans yngre kollega och bortkomna kvinnan verkar lika tydligt undergivna i sina roller. Det kommer inga andra gäster, har detta ställe nyligen öppnat och inte skapat sig en profil eller misslyckats med något? Läget mitt på stora gatan är inte fel men det tycks inte locka in gäster. Eller har de inrett fel, "för snofsigt" med dukar och vinglas? Enklare inredning skulle vara gemytligare enligt vårat sätt att se. Vi är klara och betalar efter att den "skandinaviska tjejen" otroligt nog själv tagit initiativet och dukat av vårt bord! Vi får ouzo men hon måste gå fram till den nu sittande äldre servitörskollegan och fråga vilka "bonusdrycker" vi kan tänkas få. En rad underliga inslag och upptäckter och det är väl slut på dem i och med denna nu avslutade middag? Nähä, den fritidsklädde och "domderande" mannen tar med tjejen och den yngre av servitörsmännen lite längre bak och upp på en avsats i denna innergård där de flesta borden står. Nu har det under tiden kommit c:a ett halvdussin gäster, men vi ser att "dominanten" sätter igång och till synes - UTBILDAR de två i bordsdukning mm. Det går att se på hans kroppsspråk vad det är han vill uppnå, det hela ser mer än komiskt ut och samtidigt lite smått skrämmande. Är det så illa ställt med dessa två yngre kollegor, vad är det som de saknar?? Maten var bra, antagligen ligger kompetensbristerna inte i köket i alla fall, det hela ger inte ett trevligt intryck när det så öppet visas dålig kommunikation, handfallenhet, behov av dominant "chefsskap" vi så tydligt såg. Krystat och otvunget. Vi vandrar istället ner till hamnen och baren Remezzo där hotellreceptionisten (han den sävlige, vithårige) med fru verkar vara stammisar. Han har börjat hälsa "Yassou" nu, han får d:o tillbaka av oss. Öl på fat till mig och en Manhattan till Bettan.

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera