Tidigt en måndagsmorgon åkte vi från Egina till Hydra. Båtresan var trevlig, lugnt och stilla på havet. Passerade Poros på vägen. Så fint det såg ut. Längtade redan dit. Men först skulle vi till Hydra och därpå till Spetses. Mest längtade vi efter ett rum med utsikt, rummet på Egina ville vi glömma fortast möjligt. Bästa sättet att glömma var att hitta ett rum med utsikt, kosta vad det kosta vill.
Redan när vi anlände till Leonard Cohens ö Hydra förstod vi att vi hittat en ny favoritö. (Känslan sitter fortfarande kvar trots att det gått sex månader sedan vi åkte därifrån. Jag vill tillbaka! Nu!) Några rumsuthyrare såg vi naturligtvis inte till. Leta själv gällde alltså även här. Något som Camilla tog på sig. Igen. Fattade inte vad som tagit åt henne. Jag stannade kvar i den ombonade hamnen och vaktade packningen. Efter någon minut eller två märkte jag att något saknades. Funderade en stund på vad det kunde vara. Vad finns inte här som borde vara här tänkte jag? Svaret var o l j u d. Över Hydra låg ett täcke av tystnad. Inga mopeder som knattrade, inga bilar som tutade. Det var fantastiskt!
Efter bara en kort stund kom Camilla tillbaka med ett leende. Hon hade hittat ett rum med klart mycket trevligare utsikt än den vi hade på Egina. Tack för det! Trettio minuter efter att vi gått av båten stod vi på balkongen och absorberade glatt åsynen av takåsarna.
 |
Utsikt från balkongen på rum 8 på Pension Antonios i Hydra stad. Betyg på utsikt: 3.
