Vistelsen på Kimolos började inte bra. Vi åkte från Sikinos med Romilda runt sextiden på kvällen. Båten skulle vara framme på Kimolos klockan 22.15. Ingen bra tid att komma fram till en ö med begränsade boendealternativ. Speciellt inte i slutet av augusti. Av okänd anledning gick Romilda inte in till Kimolos, hon gled sakta förbi. I stället gick vi in till Adamas på Milos. Där låg vi i hamn en evinnerlig tid. När vi kom fram till Kimolos var klockan 01.00. Kajen var full av folk som skulle åka. Sex personer klev av, vi två hade inte bokat rum, de hade de andra fyra. Några rumsuthyrare såg vi inte till. Det hade vi inte förväntat oss heller, Kimolos är inte en sådan ö. Sista bussen till Chora gick redan 20.30. Det är bara 1½ km dit, men ändå för långt att gå med all packning. Några vänliga öbor gjorde vad de kunde för att hjälpa oss att hitta rum, men utan att lyckas. I stället för att sova under ett vanligt tak fick vi sova under bar himmel. Vi "byggde" ett litet rum av kanoter, la ut våra plastmattor, klädde på oss varma kläder, sa godnatt till varandra, till fullmånen och till vågorna som slog mot stranden, sedan somnade vi. Vi sov hyggligt bra. Jag vaknade till soluppgången, Camilla tog sovmorgon och vaknade någon timme senare.
 |
Utsikt från vårt egenhändigt uppbyggda pensionat i hamnen på Kimolos. Betyg på utsikt: 4,5.
