Kreta - Rethymnon 2003
Vi är ett par Bert och Gilla, 68 år gamla och älskar att resa, speciellt till Greklands olika öar på för- och eftersommaren. Den här gången blev det Rethymnon, som vi inte hade besökt tidigare. Vi åkte med Apollo, så vi bodde på ett lägenhetshotell, som hette Melmar.
Vi bor i Helsingborg och reser från Kastrup, eftersom det inte finns någon bra bussförbindelse längre till Sturup. Resan började alltså med en färjetur till Helsingör. Vi hade tagit reda på, att det inte var några banarbeten i Köpenhamn, vilket vi hade råkat ut för tidigare med ombyte på tåget till följd.

Enligt våra beräkningar skulle färjan från Helsingborg gå kl. 04,10. Telefonväckning och taxi beställdes dagen innan. När vi kom till färjestationen gick det inte någon färja förrän 04,30. Och när vi väl kom till Helsingör var det ett tekniskt fel på tåget, så det gick en kvart senare än det skulle. När vi sen kom till Kastrup, var vårt flyg en timma försenat på grund av att det inte fanns tillräckligt med "parkeringar" på Chanias flygplats dit vi skulle. Vi kom alltså iväg utan att behöva stressa på Kastrup i alla fall. Men det var synd om flera andra, som också skulle resa från Kastrup med olika flyg tidigare än vad vi skulle. Vi beräknar alltid gott om tid för säkerhets skull.

Bussen som skulle föra oss till Rethymnon gick förbi Souda, som sades vara Europas största naturliga hamn. Där låg det flera örlogsfartyg. Först stannade bussen vid ett par hotell i Georgiopolis och lämnade av en del passagerare. Vi kom till Rethymnon och lämnade av gäster vid tre hotell innan vi stannade vid hotell Melmar, där vi skulle gå av. Då var klockan 15,05.

Vi blev tilldelade rum nummer 306, som vette mot poolen. Dt låg alldeles utmärkt, ingen sol lysande in genom fönstren på hela dagen och det var lugnt och skönt, för trafiken brusade förbi på andra sidan hotellet. Vad som inte hade stått i katalogen var att hotellet hade genomgått en totalrenovering under vintern 2002-2003. Rummet var rent och fint och mycket fräscht. Badrummet var nykaklat och i köket fanns det ett nytt kylskåp och en liten elspis med 2 plattor. Diskbänken var också nyinlagd, så allting var mycket bra. Man hade dessutom tänkt på de nytillkomna och satt in en flaska vatten på rummet. Det var omtänksamt tyckte vi.
När vi hade kommit in på rummet gick vi som vanligt genast ut på balkongen för att kolla utsikten. Det gör vi alltid och tänker då på Lasse Åbergs film Sällskapsresan och skrattar åt oss själva. Man såg ut mot en del privathus och trädgårdar förutom redan nämnda poolen. Mellan husen kunde vi också se en bit av havet. På balkongen vid sidan om oss satt det en kille från Gällivare. Han och hans fru hade kommit dit en kvart före oss och de skulle också stanna två veckor.

Först gick jag ner till receptionen och hyrde en nyckel till safetyboxen, som fanns på rummet. Vi beställde frukost också till morgonen därpå. Den kostade 3,85 € och det visade sig att den var mycket fin. Den bestod av kaffe, the, kakao och flera sorters juice att dricka. Det fanns kokt ägg, flera sorters bröd, smör, 3 sorters marmelad och ost och skinka. Man kunde äta den goda grekiska yoghurten med honung eller mjölk med olika sorters flingor. Det gick alldeles utmärkt att äta sig proppmätt där.

I Apollokatalogen hade man berättat om Manolis Place, så vad var naturligare än att vi gick dit och åt redan första dagen, eftersom vi var hungriga, när vi kom fram. Där åt vi varsin moussaka och drack varsin Mythos till maten. Först fick vi en assiett med zaziki, en bit gurka och tomat och små brödkrutonger och en ouzo på husets bekostnad. Efter maten bjöds man på ett glas raki och ett par bitar vatten- och honungsmelon. Moussakan var jättegod. Maten gick på 14,40 €.

Vi gick ut på en promenad efter strandpromenaden mot öster, för att hitta Manolis andra restaurang, där välkomstmötet skulle vara dagen efter. Vi gick inte tillräckligt långt och vände och handlade lite vatten.

Sen gick vi tillbaka vägen hem och stöp i säng alldeles utslagna. Jag tror klockan bara var tjugo över sex, när jag släckte lampan. Då hade Bert redan somnat. Efter ett par timmar vaknade jag och satte mig på balkongen och njöt av utsikten och den sammetsmjuka luften. Bert vaknade också till och kom ut på balkongen ett tag. Så lade vi oss att sova igen och vaknade vi ½5-5 och pratade lite. Eftersom inte frukosten serverade förrän 8, sov vi lite till.

Söndagen den 28/9.
Först åt vi frukosten i hotellets lilla frukostrum. Klockan 11 var det välkomstmöte på Manolis Place vid strandpromenaden. Eftersom vi inte hade hittat det föregående kväll, gick vi ut tidigare och såg det så småningom. Vi gick in och tog en öl och delade. Då fick vi också ett par melonbitar på husets bekostnad. Sen tyckte vi att det inte var någon idé att gå, utan stannade kvar till mötet började. Det blev mycket välbesökt. Guiden, som berättade om Kreta, var mycket bra. Vi satt ihop med ett par damer, den ena från Malmö och den andra från Nyköping. Våra grannar från hotellet kom också och satt vid ett bord bredvid oss.
När vi hade kommit tillbaka till hotellet, ringde telefonen. Det var vår granne hemifrån, Bengt, som var i Platanias med sin fru, Birgit. De bodde på sitt specialhotell, där de kände värden sen några gånger. Vi trodde att det var vår väninna Kristina i Helsingborg och hennes Lasse. De har överraskat oss förr, med att komma till vårt semestermål samtidigt. Nåväl, Bengt och Birgit hade blivit magsjuka och kunde inte komma och hälsa på hos oss, som de hade lovat. De hade haft sämre väder veckan tidigare, men hade lika fint som vi. Han hade sett att det var 37o i skuggan. Hos oss var det nog inte så, för det var ljuvligt. Vinden hade lagt sig från gårdagen, så man hade tagit ner de röda flaggorna nere på stranden.
På kvällen gick vi in till själva staden. Det var ungefär 1,5 km längs Strandpromenaden, där det låg affärer och massor av affärer. Så hamnade vi i den gamla hamnen med dess otal restauranger och caféer. De låg packade intill varandra. Det första intrycket för mig blev en besvikelse. Man hade ingen vidare utsikt från serveringarna, bara ut mot en gammal pir. Fotona från hamnen är tydligen tagna just från piren. Vi travade vidare upp genom några smala gränder och där hittade vi en taverna, the Old Tavern, uppe i Gamla Stan vid Odos Xanthoulidou. Där åt vi lammspett med grönsaker och bakad potatis. Till maten drack vi en flaska husets röda vin och en flaska vatten. Den middagen kostade oss 28,80 €.
Eftersom vi var trötta i fötterna tog vi en taxi tillbaka till hotellet. Taxi kostade 30 € från stan till hotellet.

Måndagen den 29/9.
Efter frukosten skulle vi gå ner till stan. på Strandpromenaden blev vi stannade av en tjej, som gav oss varsin skraplott. Bert fick en palm på sin lott och jag fick 3 stycken. Vi var mycket skeptiska, men hon försäkrade att det inte gällde timesharing. Man skulle få taxiskjuts till ett ställe för att få ut sin vinst, vilket alltid var en t-shirt. Eftersom jag hade 3 palmer, skulle jag få vara med om en ytterligare dragning och då skulle jag kunna vinna antingen en lyxresa till ett av deras hotell, eller en videokamera eller en radio. Munnen gick som en lammarumpa på henne, så det var nästan svårt att höra vad hon sa. Men vi gick inte på det här geschäftet, utan lämnade tillbaka lotterna. Vi hade verkligen inte nån lust att tillbringa 90 minuter, som hon sa för att få en t-shirt. Till saken hör, att vi fick höra senare av våra grannar Bosse och Ritva, att de hade följt med på en sån resa något år tidigare. Och de hade fått stanna flera timmar för att bli övertalade att köpa in sig på en reseklubb. Som tur var hade de vett att säga nej, för det var mycket dyrt. Men de var fortfarande sura på att de blivit lurade iväg. Så lyssna till vad guiderna säger på välkomstmötena: AKTA DIG FÖR ATT GÅ PÅ LOTTUTDELARNAS LÖFTEN!

Så kom vi så småningom in till stan. Redan i första affären blev Bert förtjust i en skinnjacka, som han omedelbart inhandlade. Den var väldigt fin. Jag lyckade pruta ner priset på den så han fick en mycket vacker sidenslips på köpet. Vi gick runt och tittade på alla de läckra affärerna, vi såg i de förtjusande gränderna. Så småningom blev vi sugna på en Gyros Pita och satte oss på en liten gullig servering. Det blev dags att ta sig hemåt och då råkade jag sakna en av våra kepsar. Det blev att gå en runda och fråga i affärerna vi hade varit. Den fanns i den första affären och vi fick tillbaka den meddetsamma. Bert hade varit sur och sagt att vi skulle ta taxi hem. Men eftersom vi fick tillbaka kepsen lättade humöret och vi gick hemåt. Problemet var bara att vi gick fel i någon bakgata och fick väl nästan dubbelt så långt hem, som om vi hade tagit Strandpromenaden direkt.

När vi kom hem bytte vi till badkläder och gick ner till stranden och solade, badade och sov middag ett tag. Jag lyckade att pruta på solstolarna eftersom det var sent på dagen och på säsongen.

Vi gick hem och satte oss på balkongen och blev bjudna på whisky av "Gällivare" och hans fru. De presenterade sig som Bosse och Ritva. Vi satt ett bra tag och kosade oss, tills det blev dags för middag. Vi gick ner till Manolis igen. Han var där själv och jag frågade vad som var bäst. Jo, det var mixed grill. Det var 2 olika sorters grillspett och 1 pannbiff och något mer, kanske av griskött. Tallriken bottnades med pitabröd och ovanpå detta pommes frites. Det var massor av kött, så ingen av oss orkade äta upp varken pommes eller pita. Först fick vi varsin ouzo eller raki med zaziki med smått bröd, gurka och tomater. Vi tog kretensiskt vin och vatten till maten. När vi hade ätit upp fick vi någon likör med vispgrädde på och vatten- och honungsmelon. Då vi beställde notan av Manolis kom han och bjöd mig på ouzo och Bert på något annat starkt och så hade han en egen dricka och skålade, jamas, med och knackade två gånger i bordet med sitt glas. Till och med när vi betalade fick vi detsamma igen. Otroligt! Mätta och belåtna gick vi hem och satt sen på balkongen med cappuccino och skrev respektive läste gårdagens Expressen.

Tisdag den 30/9.
På förmiddagen gick vi in till stan igen. det var verkligen spännande med alla gamla gator och gränder. Vi lyckades gå vilse. Men jag hade en karta med mig, så när vi kom fram till en stor park lyckades jag orientera mig, så vi kunde gå hemåt igen.

På kvällen gick vi ner mot hamnen. Den restaurangen vi skulle till hette Helona. Den var den första innan hamnen. Bosse och Ritva hade varit där dagen innan och ätit vildget, vilket de rekommenderade till oss. Ja, jösses vad gott det var. Köttet var fantastiskt mört och serverades som nån slags gryta med pommes frites och ris och bakad potatis. Vi orkade inte äta upp allt, så mycket mat var det. Vi åt mest av köttet och den bakade potatisen. Först fick vi varsin ouzo på huset och så drack vi ett kretensiskt vin till maten. När vi ville betala fick vi in friska vindruvor, som blev en perfekt avslutning på middagen. Det satt också en kvinnlig pianist där och en sångerska, som underhöll gästerna med soft musik. Vi ville få fram en taxi, men gatorna var avstängda för kvällen, så vi fick trava iväg själva. Efter ett tag kom det en taxi bakom oss. Den stannade jag och chauffören körde oss tillhotellet för 3 €, vilket tydligen var gängse pris.

Onsdagen den 1/10.
På förmiddagen blev det vår vanliga stadsrunda igen. Vi kollade vad det skulle kosta att åka till Knossos med Apollo. Så småningom hamnade vi vid Helona, där vi åt get dagen innan. Bert behövde låna toan, så vi beställde bara en flaska vatten. Den behövde vi inte ens betala för. Vi kollade in och fick prislista och avgångar till piratbåtarna.

Sen gick vi genom alla serveringarna vi den Venezianska hamnen. Jag tog ett par foton från andra sidan av hamnen. Så promenerade vi tillbaka på gatan med så många affärer. Vi hamnade hemma så småningom.

Vi åt en omelett, som Bert hade lagat, som lunch och sen gick vi ner till poolen och solade. Det molnade till igen och det blev rätt kallt om rumpan i de blöta badkläderna, så vi gick upp på rummet och gjorde varsin cappuccino och satt sen på balkongen och läste och njöt.
Nere hos Manolis beställde vi en omelett till Bert och en Kleftiko till mig. Kleftikon var en slags lammgryta paketerad i ett foliepaket med ost ovanpå. Den var förtjusande god.
Vi gick och la oss tidigt igen och jag somnade gott. Då satt Bosse och Ritva och jojkade på sin balkong.

Torsdag den 2/10.
Klockan var 20 i 10 när vi gav oss iväg för att kolla in en marknad, som Apollo skrivit om. Den skulle hålla till vid Stadsparken. Som tur var gick vi på den högra sidan av strandpromenaden. Marknaden hittade vi nämligen där, vid den nya stora hamnen. Det var massvis med salustånd. Man sålde allt från ägg, levande kycklingar och kaniner till honung och massvis med grönsaker på matsidan. Vi köpte en donut, som vi delade på. Så fanns det en stor avdelning med tyger, gardiner och mängder av kläder. Det var mycket att se och trångt som bara den, så vi var glada när vi kom därifrån.

Då gick vi upp mot stan och stadsparken. Där gick vi in ett tag, köpte en flaska vatten och slog oss ner på ett par stolar. Det fanns mängder av höga träd i parken och nästan varenda gång stod det byster av bistra män. Eftersom texten till bysterna var skriven på grekiska, kunde vi inte läsa vad de var kända för. Men efter födelse och dödsår kunde man kanske räkna ut att de hade gjort sitt antingen under kampen mot turkarna eller första eller andra världskriget.

Så travade vi hem genom bakgatorna till hotellet, där vi drack varsin cappuccino. Bert gick ner till poolen och la sig medan jag skrev. Det var rätt blåsigt och höga vågor, så det visades röd flagg vid stranden. Jag gick också ner till poolen och solade. Vi badade också naturligtvis. Jag simmade 10½ gång fram och tillbaka första gången, sen simmade jag 10 varv till. Vi blev liggande där rätt länge.

På kvällen hamnade vi på ett ställe inne i stan, där det låg flera restauranger i rad. Det låg på en gata som hette Titou Petichaki. Och krogen hette Symposium. Vi beställde Red mullet och vitt vin Chardonnais. Man fick två fiskar var. Vi trodde att det var en större fisk än det var. Vinet var jättegott, men fisken var lite för benig för vår smak. Den smakade gott men var jättejobbig att rensa.

Fredagen den 3/10.
Frukost på balkongen, läsning och en tupplur till i sängen. Sen skrev jag och vi drack kaffe. Det blev stranden direkt. Vinden hade mojnat och man hade firat grön flagg. Vi hyrde varsin stol med parasoll. Vi solade först ett tag och så gick vi i vattnet. Det kom fortfarande höga vågor med skum på topparna från och till, så man kunde inte simma. Det gick bara att följa med vattnet. Vi träffade en liten kille från Falkenberg, som tyckte att det var jätteroligt med vågorna. Så gick vi och la oss i solen igen och solade och läste om vartannat. Det kom en gubbe som sålde donuts. Vi tog varsin med vanilj. Dom kostade 4 € alltså nästan 40 kronor. Köp alltså inte av strandförsäljarna!

Vid 2.tiden gick vi upp och handlade på en supermarket: vatten, tomater, sardiner och yoghurt. Så gick vi hem och Bert gjorde en omelett med bacon och ost och tomater.
När vi hade ätit så var jag så trött att jag inte orkade läsa en gång, så vi gick och la oss och sov middag. Jag märkte inte nåt speciellt meddetsamma, inte förrän jag vaknade efter kanske 20 minuter. Sängarna hade varit jättehårda, så jag hade fått tillbaka min ryggvärk på nätterna. Jag brukade vika och lägga överkasten, så jag kunde ligga på dem, men det gjorde ingen större nytta. Den här dagen hade jag glömt bort att ta överkasten från sängen, så städerskan hade tydligen förstått att jag behövde nåt mjukare att ligga på. Hon hade ordnat en skumgummimadrass ovanpå resåren. Jag hoppades ju att det skulle hjälpa och det gjorde det faktiskt.

Bert serverade kaffe på balkongen, där vi pratade lite med Bosse och Ritva. De hade varit på utflykt med en hyrd bil dagen före. Bosse hade sagt till Bert när jag duschade, att de skulle ner till Helona och äta på kvällen. När vi gick ut gick vi alltså raka vägen dit i förhoppning att få sällskap. Vi var ju naturligtvis alldeles för tidiga som vanligt. Det är få människor som tar sin middag klockan 7, men Bert var envis. Vi satte oss med en öl, som vi delade efter den obligatoriska ouzon. Vi beställde något, som kallades Kretas hemlighet. Det var en slags lammgryta, som smakade mycket gott. Vi bad att få slippa pommes frites och ris. Vi ville bara ha bakad potatis. (Vi delade en till lite senare). Vi märkte inte att Bosse och Ritva kom, förrän Bosse kom fram och klappade Bert på axeln. De satt vid ett annat bord och hade redan beställt mat, nån överraskning med biff. Då blev det alltså inte så att vi satt tillsammans. Efter maten beställde Bert en Gin o tonic och jag en kafé frappé. Notan gick på 48.60 €. Vi stod vi Bosses och Ritvas bord och småpratade lite, sen gick vi hemåt och tog en taxi sista biten. Vi kröp i säng ungefär klockan 10 och sov gott.

Lördagen den 4/10.
Frukost på balkongen. Havet var nästan spegelblankt och himlen molnfri. Den extra madrassen fungerade utmärkt för min rygg. Den här dagen gick vi raka vägen ner till poolen och solade och badade. Jag simmade flera gånger c:a 10 varv/gång. Vi stannade vid poolen i ungefär 3 timmar innan vi gick upp och åt en omelett till lunch. Bert serverade den med tonfisk till. Så satt vi kvar på balkongen och läste i våra spännande böcker. Bert: Det gåtfulla skrinet av Barbara Wood och jag: Citruslunden av Nomi Eve. Så vilade vi i sängen ett tag men lyckades inte somna.

På kvällen blev det dags att få lite under västen. Vi gick ner på Strandpromenaden och gick in mot stan, vände upp vid taxistationen och gick upp till P. Koundouriotou gatan till strax före stadsparken. Där någonstans träffade vi Bosse och Ritva och stod och pratade med dem ett tag. De berättade att det måste vara nån högtid på gång, för det stod massor av folk utanför kyrkan i närheten.

Vi fortsatte vidare och det stod öppet in till en kyrka, troligtvis 4 Martyrers kyrka. Vi blev nyfikna och gick in och satte oss. Det var ett bröllop på gång, men vi förundrades över att folk stod och pratade högt och stökigt, trots att bröllopsceremonien var på gång. Ceremonien var tydligtvis i slutfasen för att folk var på väg ut. Vi satt på en bänk och lyssnade och kikade på de praktfulla målningarna och ikonerna. Alla väggar och hela taket var bemålat i strålande färger och i guld. När brudparet hade gått ut gick även vi. Vi satte oss på ett typiskt grekiskt café snett emot kyrkan och drack varsin öl. Brudparet och de närmaste, ett stort sällskap, fotograferades och videofilmades. Det stod fortfarande en massa folk utanför kyrkan. När brudparet hade åkt sin väg med tutande bilhorn, kom det ytterligare ett brudpar och de flesta som väntat utanför gick med in i kyrkan. Då fick vi alltså förklaringen till, varför det hade stått så många människor utanför kyrkan.

När vi hade druckit upp vår öl gick vi vidare ner för gränderna, som går ner mot hamnen. Vid Soulion gatan stod det en kille och visade oss in i en trädgårdsservering. Bert frågade om det fanns mosquitos där. Nej, absolut inte, för på gården växte det citronträd och den doften gillar inte mosquiterna. Det var nog rätt, för vi fick inga myggbett där. Restaurangen hette Flochiko. Vi beställde en mixed grilltallrik för 2 och Rosévin och vatten. Man kom in med en stor skärbräda dekorerad med ett jättestort salladshuvud. Det var knappt att man såg maten. Korv, lammkotlett, fläskkött och kycklingkött. Tillbehör pommes frites, apelsiner i skivor och rödbetor. Maten gjorde stor succé när den kom, inte bara vi, utan även 2 vid grannbordet, fotograferade den. Det var mycket men gott. Lammkotletten var det inte mycket med, nästan inget kött på. Som avsked bjöds på en nötkaka indränkt med nån likör och med vispgrädde till. Vår nota kostade här 38,90 €. Det lustiga var, att det kommit två damer och tydligen beställt samma rätt som vi. Så plötsligt kom man och ryckte vår salladsdekoration. Den dök alldeles strax upp vid deras bord. I gästboken skrev jag: God mad, möen mad och mad i rättan tid. Gilla Ljungberg och Bert Lundström Helsingborg.

Så var det dags att åka hem och sova. Vi fick dela taxi med ett annat par.

Söndagen den 5/10.
Frukost och kaffe på balkongen. Sen gick vi ner till strandpromenaden och badade där vi brukade och gick sen vidare österut förbi Manolis Place, där vi hade varit på välkomstmötet. Vi gick sen ungefär 500 meter till. Så badade vi där och gick sen tillbaka hem. När vi kom till hotellet var det dags för lunch. Efter den gick vi ner till poolen och solade och simmade. Jag tog 10 varv som vanligt. Så gick vi upp på rummet och bytte badkläder. Förra gången vi gick på bad-promenad hade jag bikini och ett badskynke. Nu tog jag på mig en baddräkt och ett par shorts. Sen gick vi en ny bad-promenad bort till Manolis och badade där. Gick sen tillbaka och badade vid "vårt" badställe. Där låg Bosse och Ritva och solade. När vi var ute i vattnet kom Bosse och där pratade vi med honom både länge och väl.

På kvällen åt vi middag hos Manolis. Det blev Kleftiko. Gott Gott. Maten kom fram, men inte vinet. Troligen blev det bortglömt i samband med att det blev ett mindre elavbrott. Manolis körde iväg i sin bil och jag trodde han skulle hämta, vinet i sin andra restaurang, men det visade sig, när Bert påminde sönerna, att de hade glömt bort det. Notan gick på 28 €. Mätta och belåtna efter den obligatoriska ouzon med tillhörande bordsknackningarna gick vi upp till oss. Bert somnade nästan med en gång, men jag satt kvar på balkongen och pratade med Bosse ett tag.

Måndagen den 6/10.
Den här dagen hade vi bestämt oss för att gå upp i Fortezzan. Vi gick in till stan och med hjälp av kartan lotsade jag oss in bland gränderna till dess vi var framme. Arkeologiska museet vid sidan om Fortezzan var naturligtvis stängt på måndagarna. Inträdet till Fortezzan kostade oss 5,80 €, vilket jag inte tyckte var särskilt dyrt. Men, det var mycket varmt och dåligt med skugga där. Man kunde titta i öppningar i muren åt alla håll över Rethymnons stad, över Medelhavet och hamnen. Där fanns en tydligen fungerande utomhusteater. Man såg en turkisk minaret, som från början varit en kristen kyrka. Nu höll man på med renoveringar på flera håll, tydligen med hjälp av Eu-pengar. Vi var inne i ett litet kapell och tittade på bysantinska målningar och så vidare. Det var rätt stort område men inte oöverkomligt. Fortezzan byggdes som skydd för befolkningen vid anfall från havet av pirater och andra som ville ta över makten. När turkarna anföll staden på 1500-talet behövde de inte vänta så länge innan fortet föll. När vi gick ut genom gången som gick genom porten, kände jag plötsligt att nån tog tag i min arm. Gången var belagd med stora ojämna kullerstenar Det var en dam, kanske i vår ålder, som hade trampat snett och hade hon inte fått tag i mig och jag instinktivt höll den spänt uppe, kunde hon ha trillat och gjort sig ordentligt illa. Nu kanske hon klarade sig med en stukning. Tråkigt i alla fall för henne.

Så tog vi oss ner för några trappor mot stan igen och där gick vi genom de trånga härliga gränderna igen. Vi satte oss ner på ett ställe och åt varsin Gyros Pita och efter det anträdde vi vägen hemåt. Efter ett tag gick vi ifatt Bosse och Ritva. Vi stod och pratade med varandra ett tag, sen tog vi sällskap för att ta en öl tillsammans. Vi satt säkert över 1 timma och pratade om allt möjligt bl.a. om jakt och fiske som både Bosse och Ritva ägnar sig åt. Så diskuterade vi en del om böcker och litteratur och så vidare. Och så blev det en hel del vitsar.
Sen gick vi hem och under tiden bestämde vi att vi skulle åka tillsammans med taxi upp i bergen på onsdagskvällen till ett ställe som hette Fantastico. Ritva hade fått tips om att man skulle besöka det, för där var så vackert. När vi kom till receptionen frågade vi tjejen där om det var bra. Jo då, hon brukade åka dit åtminstone 3 gånger per år. Hon lovade att ta reda på om det var öppet, när vi ville dit.

Så skulle vi gå ner till Acrogiali, restaurangen som vi hade som riktpunkt på strandpromenaden, när vi skulle vika av till hotellet. Där fanns det inga gäster, så vi fortsatte en bit in mot stan. Där hittade vi ett ställe, som hette Mediterranean och vi beställde varsin moussaka. Det tog ett tag, för de var alldeles nygjorda och serverades i lergryta. De smakade jättegott i likhet med den vi åt på Kos året innan med sällskap av Osman, Kristina och Lasse. Vi blev i alla fall jättenöjda. En av servitörerna var tydligen samlare av cigarrer. Han var mycket trevlig och intresserad av Berts cigarrer, så Bert gav bort en till honom. Så glad han blev. Det var hans fru, som hade lagat maten och han blev glad över att jag sagt till henne att moussakan smakade "splendid".

Så gick vi hem. Bert la sig i sängen och läste och jag skrev på balkongen med ljudet av cikadorna runt kring husen. Det hade varit den varmaste dagen dittills och det var ljummet och skönt i luften.

Tisdagen den 7/10.
Frukost på balkongen. Bosse och Ritva var redan vakna och färdiga med sin frukost. De hade varit såå trötta kvällen före och somnat tidigt. Kvällen före hade vi fått reda på att det skulle bli taxistrejk på onsdagen och torsdagen. Jag hade då skrivit ett långt brev till dem och förklarat situationen. Varken Bosse eller Ritva hade ens sett det på golvet innanför dörren, när de hade gjort i ordning sin frukost. Vi kom i alla fall överens om att åka till Fantastico samma kväll. Eftersom det var jag som hade kontakt med tjejen i receptionen fick jag ansvaret för att hon skulle ändra beställningen. Det blev gjort.

På morgonpromenaden tog vi på oss badkläderna och gick strandvägen österut så långt att den upphörde. Vi gick en bit tillgenom hotellträdgårdar och ner till vattnet och badade hur länge som helst. Sen promenerade vi ett tag tillbaka längs stranden och så strandvägen hem. Vi gick upp på rummet och åt varsin macka.

Så var det snart dags att träffa Bosse och Ritva. Vi bjöd dem på en whisky på balkongen innan vi gick ner till den väntande taxin. Klockan ½6 skulle den vara där. Chauffören körde iväg för att åka upp i bergen. Men just som han hade kört iväg kom jag på att jag hade glömt kameran. Han skulle ändå vända färdriktning i en rondell, så jag bad honom stanna vid hotellet igen, så jag kunde hämta kameran. Det gjorde han, så den resan blev räddad. Han körde oss sedan österut och svängde upp mot bergen. Där körde han genom byar med gator så smala att man knappt kunde komma igenom. Hade vi fått möte hade det varit omöjligt att komma förbi varandra.

När vi kom upp till målet släppte han av oss, men ville inte ha betalt förrän hämtat oss klockan 10 som avtalat. Vi gick runt och tittade på den fantastiska utsikten och fotograferade lite. Man kan se ¼ av Kreta påstås det. Sant eller inte det var underbart att se. Jag hittade lite vild rosmarin, som jag plockade med mig som minne. Så gick vi in till tavernan och satte oss med utsikt över hela härligheten. Där drack vi varsin öl och ouzo, medan vi väntade på solnedgången. Solen gick ner bakom några berg, så nedgången var inte av den art vi hade sett på Naxos till exempel. Men den var fin nog. Så småningom, när det nästan hade blivit mörkt gick vi in till det väntande bordet och beställde mat. Vi beställde 4 meze, som bestod av dolmades, friterad getost, aubergine i tomatsås och zaziki. Till varmrätt tog vi lamm i vit sås. Det var kokt lamm i skysås. Lammet var rätt fett, men det var lätt avhjälpt med att vi skar bort fettet. Maten smakade vidunderligt gott. Vi beställde husets röda vin att dricka till. 2 röda kannor av en lite russinsmakande sort, som inte alls var dumt. Vi ville sen ha lite mer att dricka, så vi beställde in en kanna raki. Till dessert fick vi en ostkaka med honung, som vi delade alla fyra. Det var inte så lätt att plocka i sig varsin efter all maten. För fyra personer gick notan på 65,80 €. Hon som ägde restaurangen fick jämna 70 €. Hon berättade bland annat att hon kom från Cypern. Hennes man låg och sov över ett par stolar, när vi kom in för att beställa. När vi kom ut från tavernan stod redan taxin och väntade och resan ner gick tillbaka genom den mysiga byn igen. Framme vid hotellet begärde chauffören 40 € tur och retur. Hela kvällen gick alltså på 55 € per par. Det motsvarar ungefär 490 kronor för en fantastisk helkväll.

Sen bjöd vi in våra vänner på cappuccino och whisky på vår balkong. Den trevliga samvaron slutade ungefär ½ 12 och sen slocknade vi två inom några minuter.

Onsdagen den 8/10.
Balkongfrukost igen. Den här dan var det disigt och lätt skyigt. Så vi gick ut på stan för att se oss om. I en liten butik med smycken tittade vi på några ringar. De hade så många fina, att vi inte kunde bestämma oss. Det var speciellt en vi ville tänka på. Vi hamnade vid sidan om ett museum i en gammal gränd. Där fanns det ett par serveringar. På den första stod det en "gammal farbror" (säkert inte så gammal som vi ens). Han ville att vi skulle sätta oss ner, men vi tyckte att det var för tidigt att äta, så vi sa att vi skulle komma igen. för att vi skulle hitta tillbaka till honom gav han oss ett kort på restaurangen med en karta på baksidan. Restaurangen hette Taverna Vassalos och låg på Odos Epimenidou och ägaren hette Kostas. vi tittade på hans menuerbjudanden och vi bestämde för att komma tillbaka senare. För att inte gå vilse gick vi inte så långt innan vi vände tillbaka och beställde en meny för 2, som innebar Grekisk sallad, Zaziki och Mixed Grill och en kanna husets röda vin. Maten var jättegod och kostade bara 18 € för allt.

Så gick vi vidare hemåt och gick nu till smyckebutiken igen och köpte en silverring till mig med nåt som påminner om ett stiliserat G i mönstret. Den fick jag i present av Bert. När vi kom till strandvägen gick vi in i en butik, där Bert hade sett ett par gula shorts tidigare. Han provade dem och de passade så han köpte dem. Redan hemma hade han letat efter gula shorts, men inte hittat några på hela sommaren. Vad glad han blev för dem. Jag prutade på dom från 19.8o € till 18 €, för jag menade att säsongen snart var slut. Det gick bra.

Sen gick vi hem och lade oss vid poolen och simmade ett tag och sen la vi oss och sov middag. Det var fortfarande inte molnfritt. Så småningom blev molnen mörkare öster ifrån, så vi gick upp och drack kaffe. Sen gick vi till supermarketen och handlade in ett par skivor entrecote. Medan vi handlade hade det blåst upp ordentligt och det såg ut att bli oväder. Hemkomna stekte Bert entrecôten och jag skivade en tomat och stekte i efterskyn. Det kryddade jag med egenplockad rosmarin. Den hade jag ju plockat dagen före uppe i berget. Maten smakade jättegott.

Efter maten blev vi sittande på balkongen och njöt. Vinden verkade lugna ner sig. Bert gick och lade sig och somnade redan innan jag gick och la mig vid cirka klockan 9. Jag läste ett tag och somnade sen. Vinden tog i igen under natten, så det var nog nästan storm.

Torsdagen den 9/10.
Det var fortfarande stark vind, men det var inte speciellt svalt. Vi åt frukosten och gratulerade Ritva på födelsedagen. Hon fyllde 54.

Så småningom gick vi in mot stan och gatan ut mot färjehamnen och tittade lite på färjan, som låg inne och gick sen en bit upp mot Fortezzan. Sen gick vi genom den Venezianska hamnen till Heloma och beställde en öl. Medan jag gick på toaletten pratade Bert med bossen. När han hörde att vi hade varit där tidigare, bjöd han på ölen. Den ene av servitörerna pratade obehindrad svenska. Han berättade att han bodde på S:t Eriksgatan i Stockholm, under vintrarna. Han hade tydligen en egen krog där. Men han jobbade på Helona mellan maj och november ungefär. Vi tog med oss några visitkort för att dela ut till intresserade på hotellet.

Sen gick vi hemåt och handlade på supermarketen. Det blev en potatis, 2 tomater och lite lever till lunch, som naturligtvis tillagades av Bert. Pooldags, där vi vilade middag. Solen fanns bakom tunna moln och det blåste ordentligt.

När vi hade gjort i ordning oss för kvällen drack vi en whisky med Bosse och Ritva på balkongen. Vi gick ut tillsammans för att fira hennes dag. Jag hade frågat henne tidigare om de tyckte om, att vi ville hänga med dem ut till Helona och fira Ritvas födelsedag. Visst fick vi det. Vi gick några bakgator ner mot stan och hamnade i övre änden av den okände soldatens torg. Där hade vi inte gått tidigare. Därifrån gick vi upp till Anne Marie Rudins silvershop. Hon är svenska och Bosse hade köpt ett par örhängen till Ritva i födelsedagspresent. Anne Mari hade lovat dem något att dricka. Hon var inte själv där meddetsamma, utan bara en tjej från Smygehamn. Hon bjöd på varsin ouzo med juice. Sen kom Anne Mari och Bosse och Ritva köpte ett silverhalsband till ett av barnbarnen. Det skulle kortas, så de skulle gå tillbaka på fredagen och hämta det då.

Sen styrdes kosan till Helona där födelsedagsmiddagen skulle avnjutas. Vad Bosse åt kommer jag inte ihåg men Ritva ville ha fisk. Vi två åt vildget igen. Först serverades det en Grekisk sallad. Vi blev bjudna på drinkar av personalen. Ritvas drink serverades i ett högt glas med långa sugrör och tomtebloss i. Hennes drink var vit i färgen och våra var rosa. De var inte lika stora som Ritvas, men de smakade gott. Ritva tyckte inte riktigt om smaken på sin. Hon är bara 1,52 i strumplästen, så det såg verkligen roligt ut när hon skulle dricka sin drink och fick stå ordentligt på tå för att räcka upp. Vi satt där ända tills de började släcka ner, så vi blev tvungna att gå. Killarna berättade historier under tiden. Bert fick rena skrattnojan åt en sann grej som hade hänt Bosses kompis vid fiske mitt i vintern vid - 35o. Denne hade blivit bajsnödig och eftersom han var klädd i heltäckande overall med huva, lyckades han bajsa just i huvan. Efter Helona gick vi till en barservering vid strandpromenaden, där vi tog några drinkar. Jag frågade Ritva om de hade tagit illa vid sig, för att jag hade frågat om vi fick följa med på kvällen. Nej, absolut inte. Hon sa att hon var så blyg själv att hon inte vågat fråga oss, men förstod att vi tyckte om dom i alla fall eftersom jag hade frågat. Eftersom det var taxistrejk körde barägaren oss hem till hotellet. Där satt vi inne hos Bosse och Ritva och pratade och drack mera whisky. Vi kom inte i säng förrän vid 1-tiden.

Fredagen den 10/10.
Frukost. Vi pratade lite med Bosse. Ritva syntes inte till och Bosse var mycket dämpad. Vi fick reda på dagen efter, att Ritva hade blivit magsjuk av fisken hon åt på kvällen.

Vi gick ut på badpromenad, som började med ett bad nedanför hotellet, sen gick vi utåt Manolis Place. Där drack vi en öl och tog adjö av personalen. Manolis var där också. Sen gick vi hemåt och tog ett bad i havet innan vi gick upp. Dagen började med mojnad vind och bara lite moln, men när vi gick ner till poolen för att passa på och sova och sola på samma gång så gick solen in i rejäla moln igen. Efter ett tag gick vi upp för det blev lite väl svalt. Vi vilade ett tag till och skulle sen gå ner på stan, för jag ville köpa ett linne, som jag hade tittat snett på ett par veckor. När vi var på väg nerför trapporna, sa Bert till mig: Akta dig för det kan vara halt här. Han gick strax före mig i trappan och jag fick för mig att jag hade stigit ner för sista trappsteget, men det var ett kvar, så jag stöp och om inte Bert varit strax före mig och kunde ta emot mig samtidigt som en kille fick tag på mig bakifrån, kunde det ha gått ordentligt illa. Nu kände jag ingenting utan kunde gå som vanligt. Nere på stan stannade en kille mig och frågade om det var jag som hade trillat i trappan och undrade hur det hade gått. Jag hade ju haft honom bakom mig, så jag hade inte ens sett hur han såg ut. Det var fortfarande OK. Vi köpte linnet och gick sen hemåt igen.

Bert behövde gå på toa och vi gick till Helona och beställde en öl. Den drack vi och tog sen farväl av killarna. Jag fotograferade "Bossen", "Marcoolio", "Stockholmaren" och "Lille gossen" tillsammans med Bert.

På väg hem när vi hade gått ungefär halva vägen behövde Bert kissa igen, så han gick över gatan och ner för trapporna till stranden. Jag stannade kvar utanför en kinakrog och gick lite fram och tillbaka på trottoaren. Ingen Bert syntes till. Jag väntade väl en halvtimme. Sen gick jag över gatan och tittade över stranden, så han inte hade snubblat på någon sten eller så i mörkret och trillat. Nej, ingen Bert. Jag gick hemåt, men missade gatan, som går förbi supermarketen och gick fram till Acrogiali, restaurangen där vi brukade gå upp från badet. När jag kom till hotellet frågade jag tjejen i receptionen om min man hade kommit hem. Jo, hon hade precis låst upp för honom, så han fanns på rummet. Han sa att han hade ropat på mig och visslat, men jag hade inte hört någonting. Han hade då gått hemåt och passat på att köpa ett par flaskor whisky som vi skulle ta med hem.

Vi hade inte ätit middag ännu, så vi gick ner till Manolis och åt varsin Kleftico. De var jättestora. Vi drack ett Boutari Rosévin till. Jag tog bild på hela personalen och vi sa adjö för den här gången. Vi fick en flaska ouzo? av Manolis egen tillverkning. Notan gick på 20,30 €. Vid det här laget hade jag i alla fall ordentligt ont i min vänstra fot efter 1,5 km till stan, lite rundgång där och 1,5 km tillbaka. Som tur var hade jag ett vristskydd med mig och Orudis gel mot inflammation. Vid det här laget packade vi näst intill alltihopa och gick och la oss.

Lördagen den 11/10.
Vaknade till klockans ringning vid 7. Så gjorde i ordning oss och åt frukost på balkongen. Vi pratade med Bosse först och då berättade han att Ritva hade varit magsjuk nästan halva gårdagen. När de hade gått ner på stan för att hämta halsbandet hos Anne Mari, hade en kvinnlig bilist stannat och visat att de kunde gå över gatan. Mot vanligheten gick Ritva först och Bosse strax efter. Just när hon skulle gå ut framför bilen, kom det en motorcyklist i hög fart och körde om bilen och om inte Bosse hade fått tag i Ritva och ryckt undan henne, hade motorcyklisten mejat ner henne. Otäckt! Gudskelov klarade hon sig. Den kvinnliga bilisten klarade inte av att köra vidare på ett bra tag, utan satt bara och gjorde korstecken och bad väl nån bön också.

Så var det dags för oss att ge oss iväg klockan 9,05. Då stod Bosse och Ritva utanför sin dörr, så det blev kramkalas.

Bussen gick i tid och sen hämtades det gäster på olika håll. Flyget gick i tid och gick bra, men landningen var lite gropig. Tåget gick på rätt tid också och var fyllt med barnvagnar och cyklar och vi klarade vägen till färjan och kom i tid, springandes.

Väl hemkomna låg det ett vykort från Marcus på Resia, som välkomnade oss hem. Kalimera! Hoppas ni tyckte om Rethymnon och Melmar! Välkomna hem i höstrusket! Vi ses o hörs Mvh Marcus.

Övrigt.
Det mest irriterande i Rethymnon var de unga försäljarna, som skulle få med oss på en tur, för att se på hotell. Första gången var det en måndagsmorgon, när vi gick in mot stan. En ljus flicka, Nina, dök på oss och frågade om vi var svenskar. Jo, det var vi ju. Hon gav oss varsin skraplott. Bert fick en palm på sin och jag fick tre stycken. Hon blev jätteglad, för då skulle hon få 50 € av sin uppdragsgivare. Det gällde att få följa med gratis och vara med på en dragning, där jag eventuellt skulle kunna vinna antingen en videokamera eller en kamera eller en lyxresa till något hotell, som tillhörde den här koncernen. Alla som följde med skulle få en t-shirt med en sköldpadda på. Som om vi skulle gå med reklam på magen. De hade lyxhotell över hela världen. Man skulle helt enkelt värvas som medlem i deras reseföretag. Bosse och Ritva hade gått på det förra året och de blev tvungna att resa med dem i flera timmar. Som tur var hade de inte gått med på att bli medlemmar. Det hade blivit mycket dyrt och dessutom måste man betala resan till resmålet själv, förutom kostnaden för hotellet. Försäljarna förnekar att det rör sig om timesharing, men man kan ju undra. Dessutom stannade dom oss så fort dom fick se oss på gatan och försökte få oss att ändra åsikt. Det var så att jag blev nästan vansinnig. Vi ville inte använda tid till sådant, som man dessutom varnar för i Apollos välkomstbroschyr.

Den som har skrivit detta är Gilla Ljungberg sammanboende med Bert Lundström.

PS. Bert fick även han en extra madrass i sängen sen han också hade "glömt" överkasten. DS.

Resebrev 2003

Tillbaka

Till startsidan

Skriv ut

Diskutera

Om Kalimera

Kalimera på CD-ROM