Resa till Rethymnon på Kreta - del 1

Vi är ett par Bert och Gilla, 68 år gamla och älskar att resa, speciellt till Greklands olika öar på för- och eftersommaren. Den här gången blev det Rethymnon, som vi inte hade besökt tidigare. Vi åkte med Apollo, så vi bodde på ett lägenhetshotell, som hette Melmar. Vi bor i Helsingborg och reser från Kastrup, eftersom det inte finns någon bra bussförbindelse längre till Sturup. Resan började alltså med en färjetur till Helsingör. Vi hade tagit reda på, att det inte var några banarbeten i Köpenhamn, vilket vi hade råkat ut för tidigare med ombyte på tåget till följd.

Enligt våra beräkningar skulle färjan från Helsingborg gå kl. 04,10. Telefonväckning och taxi beställdes dagen innan. När vi kom till färjestationen gick det inte någon färja förrän 04,30. Och när vi väl kom till Helsingör var det ett tekniskt fel på tåget, så det gick en kvart senare än det skulle. När vi sen kom till Kastrup, var vårt flyg en timma försenat på grund av att det inte fanns tillräckligt med "parkeringar" på Chanias flygplats dit vi skulle. Vi kom alltså iväg utan att behöva stressa på Kastrup i alla fall. Men det var synd om flera andra, som också skulle resa från Kastrup med olika flyg tidigare än vad vi skulle. Vi beräknar alltid gott om tid för säkerhets skull.

Bussen som skulle föra oss till Rethymnon gick förbi Souda, som sades vara Europas största naturliga hamn. Där låg det flera örlogsfartyg. Först stannade bussen vid ett par hotell i Georgiopolis och lämnade av en del passagerare. Vi kom till Rethymnon och lämnade av gäster vid tre hotell innan vi stannade vid hotell Melmar, där vi skulle gå av. Då var klockan 15,05.

Vi blev tilldelade rum nummer 306, som vette mot poolen. Dt låg alldeles utmärkt, ingen sol lysande in genom fönstren på hela dagen och det var lugnt och skönt, för trafiken brusade förbi på andra sidan hotellet. Vad som inte hade stått i katalogen var att hotellet hade genomgått en totalrenovering under vintern 2002-2003. Rummet var rent och fint och mycket fräscht. Badrummet var nykaklat och i köket fanns det ett nytt kylskåp och en liten elspis med 2 plattor. Diskbänken var också nyinlagd, så allting var mycket bra. Man hade dessutom tänkt på de nytillkomna och satt in en flaska vatten på rummet. Det var omtänksamt tyckte vi. När vi hade kommit in på rummet gick vi som vanligt genast ut på balkongen för att kolla utsikten. Det gör vi alltid och tänker då på Lasse Åbergs film Sällskapsresan och skrattar åt oss själva. Man såg ut mot en del privathus och trädgårdar förutom redan nämnda poolen. Mellan husen kunde vi också se en bit av havet. På balkongen vid sidan om oss satt det en kille från Gällivare. Han och hans fru hade kommit dit en kvart före oss och de skulle också stanna två veckor.

Först gick jag ner till receptionen och hyrde en nyckel till safetyboxen, som fanns på rummet. Vi beställde frukost också till morgonen därpå. Den kostade 3,85 € och det visade sig att den var mycket fin. Den bestod av kaffe, the, kakao och flera sorters juice att dricka. Det fanns kokt ägg, flera sorters bröd, smör, 3 sorters marmelad och ost och skinka. Man kunde äta den goda grekiska yoghurten med honung eller mjölk med olika sorters flingor. Det gick alldeles utmärkt att äta sig proppmätt där. I Apollokatalogen hade man berättat om Manolis Place, så vad var naturligare än att vi gick dit och åt redan första dagen, eftersom vi var hungriga, när vi kom fram. Där åt vi varsin moussaka och drack varsin Mythos till maten. Först fick vi en assiett med zaziki, en bit gurka och tomat och små brödkrutonger och en ouzo på husets bekostnad. Efter maten bjöds man på ett glas raki och ett par bitar vatten- och honungsmelon. Moussakan var jättegod. Maten gick på 14,40 €.

Vi gick ut på en promenad efter strandpromenaden mot öster, för att hitta Manolis andra restaurang, där välkomstmötet skulle vara dagen efter. Vi gick inte tillräckligt långt och vände och handlade lite vatten. Sen gick vi tillbaka vägen hem och stöp i säng alldeles utslagna. Jag tror klockan bara var tjugo över sex, när jag släckte lampan. Då hade Bert redan somnat. Efter ett par timmar vaknade jag och satte mig på balkongen och njöt av utsikten och den sammetsmjuka luften. Bert vaknade också till och kom ut på balkongen ett tag. Så lade vi oss att sova igen och vaknade vi ½5-5 och pratade lite. Eftersom inte frukosten serverade förrän 8, sov vi lite till.




Söndagen den 28/9.
Först åt vi frukosten i hotellets lilla frukostrum. Klockan 11 var det välkomstmöte på Manolis Place vid strandpromenaden. Eftersom vi inte hade hittat det föregående kväll, gick vi ut tidigare och såg det så småningom. Vi gick in och tog en öl och delade. Då fick vi också ett par melonbitar på husets bekostnad. Sen tyckte vi att det inte var någon idé att gå, utan stannade kvar till mötet började. Det blev mycket välbesökt. Guiden, som berättade om Kreta, var mycket bra. Vi satt ihop med ett par damer, den ena från Malmö och den andra från Nyköping. Våra grannar från hotellet kom också och satt vid ett bord bredvid oss.

När vi hade kommit tillbaka till hotellet, ringde telefonen. Det var vår granne hemifrån, Bengt, som var i Platanias med sin fru, Birgit. De bodde på sitt specialhotell, där de kände värden sen några gånger. Vi trodde att det var vår väninna Kristina i Helsingborg och hennes Lasse. De har överraskat oss förr, med att komma till vårt semestermål samtidigt. Nåväl, Bengt och Birgit hade blivit magsjuka och kunde inte komma och hälsa på hos oss, som de hade lovat. De hade haft sämre väder veckan tidigare, men hade lika fint som vi. Han hade sett att det var 37o i skuggan. Hos oss var det nog inte så, för det var ljuvligt. Vinden hade lagt sig från gårdagen, så man hade tagit ner de röda flaggorna nere på stranden.

På kvällen gick vi in till själva staden. Det var ungefär 1,5 km längs Strandpromenaden, där det låg affärer och massor av affärer. Så hamnade vi i den gamla hamnen med dess otal restauranger och caféer. De låg packade intill varandra. Det första intrycket för mig blev en besvikelse. Man hade ingen vidare utsikt från serveringarna, bara ut mot en gammal pir. Fotona från hamnen är tydligen tagna just från piren. Vi travade vidare upp genom några smala gränder och där hittade vi en taverna, the Old Tavern, uppe i Gamla Stan vid Odos Xanthoulidou. Där åt vi lammspett med grönsaker och bakad potatis. Till maten drack vi en flaska husets röda vin och en flaska vatten. Den middagen kostade oss 28,80 €. Eftersom vi var trötta i fötterna tog vi en taxi tillbaka till hotellet. Taxi kostade 30 € från stan till hotellet.

Måndagen den 29/9.
Efter frukosten skulle vi gå ner till stan. på Strandpromenaden blev vi stannade av en tjej, som gav oss varsin skraplott. Bert fick en palm på sin lott och jag fick 3 stycken. Vi var mycket skeptiska, men hon försäkrade att det inte gällde timesharing. Man skulle få taxiskjuts till ett ställe för att få ut sin vinst, vilket alltid var en t-shirt. Eftersom jag hade 3 palmer, skulle jag få vara med om en ytterligare dragning och då skulle jag kunna vinna antingen en lyxresa till ett av deras hotell, eller en videokamera eller en radio. Munnen gick som en lammarumpa på henne, så det var nästan svårt att höra vad hon sa. Men vi gick inte på det här geschäftet, utan lämnade tillbaka lotterna. Vi hade verkligen inte nån lust att tillbringa 90 minuter, som hon sa för att få en t-shirt. Till saken hör, att vi fick höra senare av våra grannar Bosse och Ritva, att de hade följt med på en sån resa något år tidigare. Och de hade fått stanna flera timmar för att bli övertalade att köpa in sig på en reseklubb. Som tur var hade de vett att säga nej, för det var mycket dyrt. Men de var fortfarande sura på att de blivit lurade iväg. Så lyssna till vad guiderna säger på välkomstmötena: AKTA DIG FÖR ATT GÅ PÅ LOTTUTDELARNAS LÖFTEN!

Så kom vi så småningom in till stan. Redan i första affären blev Bert förtjust i en skinnjacka, som han omedelbart inhandlade. Den var väldigt fin. Jag lyckade pruta ner priset på den så han fick en mycket vacker sidenslips på köpet. Vi gick runt och tittade på alla de läckra affärerna, vi såg i de förtjusande gränderna. Så småningom blev vi sugna på en Gyros Pita och satte oss på en liten gullig servering. Det blev dags att ta sig hemåt och då råkade jag sakna en av våra kepsar. Det blev att gå en runda och fråga i affärerna vi hade varit. Den fanns i den första affären och vi fick tillbaka den meddetsamma. Bert hade varit sur och sagt att vi skulle ta taxi hem. Men eftersom vi fick tillbaka kepsen lättade humöret och vi gick hemåt. Problemet var bara att vi gick fel i någon bakgata och fick väl nästan dubbelt så långt hem, som om vi hade tagit Strandpromenaden direkt. När vi kom hem bytte vi till badkläder och gick ner till stranden och solade, badade och sov middag ett tag. Jag lyckade att pruta på solstolarna eftersom det var sent på dagen och på säsongen.

Vi gick hem och satte oss på balkongen och blev bjudna på whisky av "Gällivare" och hans fru. De presenterade sig som Bosse och Ritva. Vi satt ett bra tag och kosade oss, tills det blev dags för middag. Vi gick ner till Manolis igen. Han var där själv och jag frågade vad som var bäst. Jo, det var mixed grill. Det var 2 olika sorters grillspett och 1 pannbiff och något mer, kanske av griskött. Tallriken bottnades med pitabröd och ovanpå detta pommes frites. Det var massor av kött, så ingen av oss orkade äta upp varken pommes eller pita. Först fick vi varsin ouzo eller raki med zaziki med smått bröd, gurka och tomater. Vi tog kretensiskt vin och vatten till maten. När vi hade ätit upp fick vi någon likör med vispgrädde på och vatten- och honungsmelon. Då vi beställde notan av Manolis kom han och bjöd mig på ouzo och Bert på något annat starkt och så hade han en egen dricka och skålade, jamas, med och knackade två gånger i bordet med sitt glas. Till och med när vi betalade fick vi detsamma igen. Otroligt! Mätta och belåtna gick vi hem och satt sen på balkongen med cappuccino och skrev respektive läste gårdagens Expressen.

Resebrevet fortsätter »


Kreta på Kalimera »




Hem | Forum | Boka hotell | Boka resa | E-guider | Facebook | Picturesfromgreece | Kalispera | English Kalimera in English.

© 1997 - 2013 Janne Eklund/Kalimera