Resa till Rethymnon på Kreta - del 3

Måndagen den 6/10.
Den här dagen hade vi bestämt oss för att gå upp i Fortezzan. Vi gick in till stan och med hjälp av kartan lotsade jag oss in bland gränderna till dess vi var framme. Arkeologiska museet vid sidan om Fortezzan var naturligtvis stängt på måndagarna. Inträdet till Fortezzan kostade oss 5,80 €, vilket jag inte tyckte var särskilt dyrt. Men, det var mycket varmt och dåligt med skugga där. Man kunde titta i öppningar i muren åt alla håll över Rethymnons stad, över Medelhavet och hamnen. Där fanns en tydligen fungerande utomhusteater. Man såg en turkisk minaret, som från början varit en kristen kyrka. Nu höll man på med renoveringar på flera håll, tydligen med hjälp av Eu-pengar. Vi var inne i ett litet kapell och tittade på bysantinska målningar och så vidare. Det var rätt stort område men inte oöverkomligt. Fortezzan byggdes som skydd för befolkningen vid anfall från havet av pirater och andra som ville ta över makten. När turkarna anföll staden på 1500-talet behövde de inte vänta så länge innan fortet föll. När vi gick ut genom gången som gick genom porten, kände jag plötsligt att nån tog tag i min arm. Gången var belagd med stora ojämna kullerstenar Det var en dam, kanske i vår ålder, som hade trampat snett och hade hon inte fått tag i mig och jag instinktivt höll den spänt uppe, kunde hon ha trillat och gjort sig ordentligt illa. Nu kanske hon klarade sig med en stukning. Tråkigt i alla fall för henne.

Så tog vi oss ner för några trappor mot stan igen och där gick vi genom de trånga härliga gränderna igen. Vi satte oss ner på ett ställe och åt varsin Gyros Pita och efter det anträdde vi vägen hemåt. Efter ett tag gick vi ifatt Bosse och Ritva. Vi stod och pratade med varandra ett tag, sen tog vi sällskap för att ta en öl tillsammans. Vi satt säkert över 1 timma och pratade om allt möjligt bl.a. om jakt och fiske som både Bosse och Ritva ägnar sig åt. Så diskuterade vi en del om böcker och litteratur och så vidare. Och så blev det en hel del vitsar. Sen gick vi hem och under tiden bestämde vi att vi skulle åka tillsammans med taxi upp i bergen på onsdagskvällen till ett ställe som hette Fantastico. Ritva hade fått tips om att man skulle besöka det, för där var så vackert. När vi kom till receptionen frågade vi tjejen där om det var bra. Jo då, hon brukade åka dit åtminstone 3 gånger per år. Hon lovade att ta reda på om det var öppet, när vi ville dit.

Så skulle vi gå ner till Acrogiali, restaurangen som vi hade som riktpunkt på strandpromenaden, när vi skulle vika av till hotellet. Där fanns det inga gäster, så vi fortsatte en bit in mot stan. Där hittade vi ett ställe, som hette Mediterranean och vi beställde varsin moussaka. Det tog ett tag, för de var alldeles nygjorda och serverades i lergryta. De smakade jättegott i likhet med den vi åt på Kos året innan med sällskap av Osman, Kristina och Lasse. Vi blev i alla fall jättenöjda. En av servitörerna var tydligen samlare av cigarrer. Han var mycket trevlig och intresserad av Berts cigarrer, så Bert gav bort en till honom. Så glad han blev. Det var hans fru, som hade lagat maten och han blev glad över att jag sagt till henne att moussakan smakade "splendid".

Så gick vi hem. Bert la sig i sängen och läste och jag skrev på balkongen med ljudet av cikadorna runt kring husen. Det hade varit den varmaste dagen dittills och det var ljummet och skönt i luften.

Tisdagen den 7/10.
Frukost på balkongen. Bosse och Ritva var redan vakna och färdiga med sin frukost. De hade varit såå trötta kvällen före och somnat tidigt. Kvällen före hade vi fått reda på att det skulle bli taxistrejk på onsdagen och torsdagen. Jag hade då skrivit ett långt brev till dem och förklarat situationen. Varken Bosse eller Ritva hade ens sett det på golvet innanför dörren, när de hade gjort i ordning sin frukost. Vi kom i alla fall överens om att åka till Fantastico samma kväll. Eftersom det var jag som hade kontakt med tjejen i receptionen fick jag ansvaret för att hon skulle ändra beställningen. Det blev gjort.

På morgonpromenaden tog vi på oss badkläderna och gick strandvägen österut så långt att den upphörde. Vi gick en bit tillgenom hotellträdgårdar och ner till vattnet och badade hur länge som helst. Sen promenerade vi ett tag tillbaka längs stranden och så strandvägen hem. Vi gick upp på rummet och åt varsin macka.

Så var det snart dags att träffa Bosse och Ritva. Vi bjöd dem på en whisky på balkongen innan vi gick ner till den väntande taxin. Klockan ½6 skulle den vara där. Chauffören körde iväg för att åka upp i bergen. Men just som han hade kört iväg kom jag på att jag hade glömt kameran. Han skulle ändå vända färdriktning i en rondell, så jag bad honom stanna vid hotellet igen, så jag kunde hämta kameran. Det gjorde han, så den resan blev räddad. Han körde oss sedan österut och svängde upp mot bergen. Där körde han genom byar med gator så smala att man knappt kunde komma igenom. Hade vi fått möte hade det varit omöjligt att komma förbi varandra.

När vi kom upp till målet släppte han av oss, men ville inte ha betalt förrän hämtat oss klockan 10 som avtalat. Vi gick runt och tittade på den fantastiska utsikten och fotograferade lite. Man kan se ¼ av Kreta påstås det. Sant eller inte det var underbart att se. Jag hittade lite vild rosmarin, som jag plockade med mig som minne. Så gick vi in till tavernan och satte oss med utsikt över hela härligheten. Där drack vi varsin öl och ouzo, medan vi väntade på solnedgången. Solen gick ner bakom några berg, så nedgången var inte av den art vi hade sett på Naxos till exempel. Men den var fin nog. Så småningom, när det nästan hade blivit mörkt gick vi in till det väntande bordet och beställde mat. Vi beställde 4 meze, som bestod av dolmades, friterad getost, aubergine i tomatsås och zaziki. Till varmrätt tog vi lamm i vit sås. Det var kokt lamm i skysås. Lammet var rätt fett, men det var lätt avhjälpt med att vi skar bort fettet. Maten smakade vidunderligt gott. Vi beställde husets röda vin att dricka till. 2 röda kannor av en lite russinsmakande sort, som inte alls var dumt. Vi ville sen ha lite mer att dricka, så vi beställde in en kanna raki. Till dessert fick vi en ostkaka med honung, som vi delade alla fyra. Det var inte så lätt att plocka i sig varsin efter all maten. För fyra personer gick notan på 65,80 €. Hon som ägde restaurangen fick jämna 70 €. Hon berättade bland annat att hon kom från Cypern. Hennes man låg och sov över ett par stolar, när vi kom in för att beställa. När vi kom ut från tavernan stod redan taxin och väntade och resan ner gick tillbaka genom den mysiga byn igen. Framme vid hotellet begärde chauffören 40 € tur och retur. Hela kvällen gick alltså på 55 € per par. Det motsvarar ungefär 490 kronor för en fantastisk helkväll.

Sen bjöd vi in våra vänner på cappuccino och whisky på vår balkong. Den trevliga samvaron slutade ungefär ½ 12 och sen slocknade vi två inom några minuter.

Onsdagen den 8/10.
Balkongfrukost igen. Den här dan var det disigt och lätt skyigt. Så vi gick ut på stan för att se oss om. I en liten butik med smycken tittade vi på några ringar. De hade så många fina, att vi inte kunde bestämma oss. Det var speciellt en vi ville tänka på. Vi hamnade vid sidan om ett museum i en gammal gränd. Där fanns det ett par serveringar. På den första stod det en "gammal farbror" (säkert inte så gammal som vi ens). Han ville att vi skulle sätta oss ner, men vi tyckte att det var för tidigt att äta, så vi sa att vi skulle komma igen. för att vi skulle hitta tillbaka till honom gav han oss ett kort på restaurangen med en karta på baksidan. Restaurangen hette Taverna Vassalos och låg på Odos Epimenidou och ägaren hette Kostas. vi tittade på hans menuerbjudanden och vi bestämde för att komma tillbaka senare. För att inte gå vilse gick vi inte så långt innan vi vände tillbaka och beställde en meny för 2, som innebar Grekisk sallad, Zaziki och Mixed Grill och en kanna husets röda vin. Maten var jättegod och kostade bara 18 € för allt.

Så gick vi vidare hemåt och gick nu till smyckebutiken igen och köpte en silverring till mig med nåt som påminner om ett stiliserat G i mönstret. Den fick jag i present av Bert. När vi kom till strandvägen gick vi in i en butik, där Bert hade sett ett par gula shorts tidigare. Han provade dem och de passade så han köpte dem. Redan hemma hade han letat efter gula shorts, men inte hittat några på hela sommaren. Vad glad han blev för dem. Jag prutade på dom från 19.8o € till 18 €, för jag menade att säsongen snart var slut. Det gick bra.

Sen gick vi hem och lade oss vid poolen och simmade ett tag och sen la vi oss och sov middag. Det var fortfarande inte molnfritt. Så småningom blev molnen mörkare öster ifrån, så vi gick upp och drack kaffe. Sen gick vi till supermarketen och handlade in ett par skivor entrecote. Medan vi handlade hade det blåst upp ordentligt och det såg ut att bli oväder. Hemkomna stekte Bert entrecôten och jag skivade en tomat och stekte i efterskyn. Det kryddade jag med egenplockad rosmarin. Den hade jag ju plockat dagen före uppe i berget. Maten smakade jättegott.

Efter maten blev vi sittande på balkongen och njöt. Vinden verkade lugna ner sig. Bert gick och lade sig och somnade redan innan jag gick och la mig vid cirka klockan 9. Jag läste ett tag och somnade sen. Vinden tog i igen under natten, så det var nog nästan storm.

Torsdagen den 9/10.
Det var fortfarande stark vind, men det var inte speciellt svalt. Vi åt frukosten och gratulerade Ritva på födelsedagen. Hon fyllde 54. Så småningom gick vi in mot stan och gatan ut mot färjehamnen och tittade lite på färjan, som låg inne och gick sen en bit upp mot Fortezzan. Sen gick vi genom den Venezianska hamnen till Heloma och beställde en öl. Medan jag gick på toaletten pratade Bert med bossen. När han hörde att vi hade varit där tidigare, bjöd han på ölen. Den ene av servitörerna pratade obehindrad svenska. Han berättade att han bodde på S:t Eriksgatan i Stockholm, under vintrarna. Han hade tydligen en egen krog där. Men han jobbade på Helona mellan maj och november ungefär. Vi tog med oss några visitkort för att dela ut till intresserade på hotellet.

Sen gick vi hemåt och handlade på supermarketen. Det blev en potatis, 2 tomater och lite lever till lunch, som naturligtvis tillagades av Bert. Pooldags, där vi vilade middag. Solen fanns bakom tunna moln och det blåste ordentligt.

När vi hade gjort i ordning oss för kvällen drack vi en whisky med Bosse och Ritva på balkongen. Vi gick ut tillsammans för att fira hennes dag. Jag hade frågat henne tidigare om de tyckte om, att vi ville hänga med dem ut till Helona och fira Ritvas födelsedag. Visst fick vi det. Vi gick några bakgator ner mot stan och hamnade i övre änden av den okände soldatens torg. Där hade vi inte gått tidigare. Därifrån gick vi upp till Anne Marie Rudins silvershop. Hon är svenska och Bosse hade köpt ett par örhängen till Ritva i födelsedagspresent. Anne Mari hade lovat dem något att dricka. Hon var inte själv där meddetsamma, utan bara en tjej från Smygehamn. Hon bjöd på varsin ouzo med juice. Sen kom Anne Mari och Bosse och Ritva köpte ett silverhalsband till ett av barnbarnen. Det skulle kortas, så de skulle gå tillbaka på fredagen och hämta det då.

Sen styrdes kosan till Helona där födelsedagsmiddagen skulle avnjutas. Vad Bosse åt kommer jag inte ihåg men Ritva ville ha fisk. Vi två åt vildget igen. Först serverades det en Grekisk sallad. Vi blev bjudna på drinkar av personalen. Ritvas drink serverades i ett högt glas med långa sugrör och tomtebloss i. Hennes drink var vit i färgen och våra var rosa. De var inte lika stora som Ritvas, men de smakade gott. Ritva tyckte inte riktigt om smaken på sin. Hon är bara 1,52 i strumplästen, så det såg verkligen roligt ut när hon skulle dricka sin drink och fick stå ordentligt på tå för att räcka upp. Vi satt där ända tills de började släcka ner, så vi blev tvungna att gå. Killarna berättade historier under tiden. Bert fick rena skrattnojan åt en sann grej som hade hänt Bosses kompis vid fiske mitt i vintern vid - 35o. Denne hade blivit bajsnödig och eftersom han var klädd i heltäckande overall med huva, lyckades han bajsa just i huvan. Efter Helona gick vi till en barservering vid strandpromenaden, där vi tog några drinkar. Jag frågade Ritva om de hade tagit illa vid sig, för att jag hade frågat om vi fick följa med på kvällen. Nej, absolut inte. Hon sa att hon var så blyg själv att hon inte vågat fråga oss, men förstod att vi tyckte om dom i alla fall eftersom jag hade frågat. Eftersom det var taxistrejk körde barägaren oss hem till hotellet. Där satt vi inne hos Bosse och Ritva och pratade och drack mera whisky. Vi kom inte i säng förrän vid 1-tiden.

Fredagen den 10/10.
Frukost. Vi pratade lite med Bosse. Ritva syntes inte till och Bosse var mycket dämpad. Vi fick reda på dagen efter, att Ritva hade blivit magsjuk av fisken hon åt på kvällen.

Vi gick ut på badpromenad, som började med ett bad nedanför hotellet, sen gick vi utåt Manolis Place. Där drack vi en öl och tog adjö av personalen. Manolis var där också. Sen gick vi hemåt och tog ett bad i havet innan vi gick upp. Dagen började med mojnad vind och bara lite moln, men när vi gick ner till poolen för att passa på och sova och sola på samma gång så gick solen in i rejäla moln igen. Efter ett tag gick vi upp för det blev lite väl svalt. Vi vilade ett tag till och skulle sen gå ner på stan, för jag ville köpa ett linne, som jag hade tittat snett på ett par veckor. När vi var på väg nerför trapporna, sa Bert till mig: Akta dig för det kan vara halt här. Han gick strax före mig i trappan och jag fick för mig att jag hade stigit ner för sista trappsteget, men det var ett kvar, så jag stöp och om inte Bert varit strax före mig och kunde ta emot mig samtidigt som en kille fick tag på mig bakifrån, kunde det ha gått ordentligt illa. Nu kände jag ingenting utan kunde gå som vanligt. Nere på stan stannade en kille mig och frågade om det var jag som hade trillat i trappan och undrade hur det hade gått. Jag hade ju haft honom bakom mig, så jag hade inte ens sett hur han såg ut. Det var fortfarande OK. Vi köpte linnet och gick sen hemåt igen.

Bert behövde gå på toa och vi gick till Helona och beställde en öl. Den drack vi och tog sen farväl av killarna. Jag fotograferade "Bossen", "Marcoolio", "Stockholmaren" och "Lille gossen" tillsammans med Bert.

På väg hem när vi hade gått ungefär halva vägen behövde Bert kissa igen, så han gick över gatan och ner för trapporna till stranden. Jag stannade kvar utanför en kinakrog och gick lite fram och tillbaka på trottoaren. Ingen Bert syntes till. Jag väntade väl en halvtimme. Sen gick jag över gatan och tittade över stranden, så han inte hade snubblat på någon sten eller så i mörkret och trillat. Nej, ingen Bert. Jag gick hemåt, men missade gatan, som går förbi supermarketen och gick fram till Acrogiali, restaurangen där vi brukade gå upp från badet. När jag kom till hotellet frågade jag tjejen i receptionen om min man hade kommit hem. Jo, hon hade precis låst upp för honom, så han fanns på rummet. Han sa att han hade ropat på mig och visslat, men jag hade inte hört någonting. Han hade då gått hemåt och passat på att köpa ett par flaskor whisky som vi skulle ta med hem.

Vi hade inte ätit middag ännu, så vi gick ner till Manolis och åt varsin Kleftico. De var jättestora. Vi drack ett Boutari Rosévin till. Jag tog bild på hela personalen och vi sa adjö för den här gången. Vi fick en flaska ouzo? av Manolis egen tillverkning. Notan gick på 20,30 €. Vid det här laget hade jag i alla fall ordentligt ont i min vänstra fot efter 1,5 km till stan, lite rundgång där och 1,5 km tillbaka. Som tur var hade jag ett vristskydd med mig och Orudis gel mot inflammation. Vid det här laget packade vi näst intill alltihopa och gick och la oss.

Lördagen den 11/10.
Vaknade till klockans ringning vid 7. Så gjorde i ordning oss och åt frukost på balkongen. Vi pratade med Bosse först och då berättade han att Ritva hade varit magsjuk nästan halva gårdagen. När de hade gått ner på stan för att hämta halsbandet hos Anne Mari, hade en kvinnlig bilist stannat och visat att de kunde gå över gatan. Mot vanligheten gick Ritva först och Bosse strax efter. Just när hon skulle gå ut framför bilen, kom det en motorcyklist i hög fart och körde om bilen och om inte Bosse hade fått tag i Ritva och ryckt undan henne, hade motorcyklisten mejat ner henne. Otäckt! Gudskelov klarade hon sig. Den kvinnliga bilisten klarade inte av att köra vidare på ett bra tag, utan satt bara och gjorde korstecken och bad väl nån bön också.

Så var det dags för oss att ge oss iväg klockan 9,05. Då stod Bosse och Ritva utanför sin dörr, så det blev kramkalas. Bussen gick i tid och sen hämtades det gäster på olika håll. Flyget gick i tid och gick bra, men landningen var lite gropig. Tåget gick på rätt tid också och var fyllt med barnvagnar och cyklar och vi klarade vägen till färjan och kom i tid, springandes. Väl hemkomna låg det ett vykort från Marcus på Resia, som välkomnade oss hem. Kalimera! Hoppas ni tyckte om Rethymnon och Melmar! Välkomna hem i höstrusket! Vi ses o hörs Mvh Marcus.

Övrigt.
Det mest irriterande i Rethymnon var de unga försäljarna, som skulle få med oss på en tur, för att se på hotell. Första gången var det en måndagsmorgon, när vi gick in mot stan. En ljus flicka, Nina, dök på oss och frågade om vi var svenskar. Jo, det var vi ju. Hon gav oss varsin skraplott. Bert fick en palm på sin och jag fick tre stycken. Hon blev jätteglad, för då skulle hon få 50 € av sin uppdragsgivare. Det gällde att få följa med gratis och vara med på en dragning, där jag eventuellt skulle kunna vinna antingen en videokamera eller en kamera eller en lyxresa till något hotell, som tillhörde den här koncernen. Alla som följde med skulle få en t-shirt med en sköldpadda på. Som om vi skulle gå med reklam på magen. De hade lyxhotell över hela världen. Man skulle helt enkelt värvas som medlem i deras reseföretag. Bosse och Ritva hade gått på det förra året och de blev tvungna att resa med dem i flera timmar. Som tur var hade de inte gått med på att bli medlemmar. Det hade blivit mycket dyrt och dessutom måste man betala resan till resmålet själv, förutom kostnaden för hotellet. Försäljarna förnekar att det rör sig om timesharing, men man kan ju undra. Dessutom stannade dom oss så fort dom fick se oss på gatan och försökte få oss att ändra åsikt. Det var så att jag blev nästan vansinnig. Vi ville inte använda tid till sådant, som man dessutom varnar för i Apollos välkomstbroschyr.

Den som har skrivit detta är Gilla Ljungberg sammanboende med Bert Lundström.

PS. Bert fick även han en extra madrass i sängen sen han också hade "glömt" överkasten. DS.

Börja om »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera